26 Jun

Att bli ur balans

Jag vet inte om antalet hormoner har ökat sedan graviditeten (alltså den med Edith, vi har ingen ny knodd på väg) eller vad det är, men jag som alltid upplevt mig själv vara ganska stabil har nu upptäckt att det är en viss typ av situationer som gör att det fullkomligt brinner av i huvudet. Alltså inte att jag är arg utåt, men de fula ord som flyger genom huvudet då (och ibland mumlas tyst för mig själv för att ge bättre tryck), det är inget jag trodde att jag var kapabel till.

Vilka är då dessa situationer undrar kanske ni? Jag kan se en gemensam nämnare. Det handlar om stunder då jag missar något eller liksom ”glömmer att tänka innan” och således blir vansinnig för att jag kunde vara så obotligt korkad. Låt mig ge er några exempel från senaste dagarna.

Exempel 1:

Vi får en fråga i spelet Besserwisser. Fyra poäng, så en riktigt viktig fråga. Frågan lyder: vad heter styckesdelen på grisen baksida lår? Vi slarvar. Tänker för kort, och tänker bort skinkan eftersom den ju logiskt även borde sitta högre upp än baksida lår. Vi svarar filé. FELFELFEL. Förlorar. *djupandas för att inte förstöra stämningen med ett ankommande utbrott*

Exempel 2:

Vi ska på kalas med lunch klockan 13. Jag har planerat, packat och fixat sådär som jag alltid gör, för att vi ska kunna åka i tid klockan 12.45 (det tar en stund att köra). Det är viktigt att vi kommer i tid för att det är mat kl 13, och för att vi har den gemensamma presenten. Vi sätter oss i bilen, allt är packat och klart, vi åker i cirka 12 minuter och är således nästan framme. Perfekt i tid. När vi upptäcker – presenten ligger kvar på hallbänken. *slår mig själv jättehårt i huvudet*

Exempel 3:

Detta hände i natt. Jakob hostade lite igårkväll. Tänkte inte mer på det. Edith vaknar typ 03.40 för sin välling. Jag vaknar först, men eftersom vi har gjort så att Jakob tar natten och jag morgonen så utesluter jag min första tanke om att bara gå upp eftersom jag ändå är vaken, utan buffar i Jakob som går upp. Det fick jag ångra. Den lilla buffen öppnar nämligen Helvetets Stora Hostport. Jag hör det redan i Ediths rum, rethostan som dundrar igång genom babyvaktens högtalare. Inser att Ediths i vanliga fall lätta omsövning är körd. Jakob kommer tillbaka till sängen. Slutar. Inte. Hosta. När jag var uppe i 38 hostningar med max fem sekunders mellanrum så slutade jag räkna. Vi är alltså hela familjen vakna 03.52 för att jag nödvändigtvis skulle väcka den hostande fadern. Här blir jag så arg på mig själv, att jag inte kunde räkna ut det innan. Varför kunde jag inte bara ta vällingen själv?? Gå upp två minuter och sedan få somna om utan krusidull? Ack och ve, varför skall min lathet straffas så grymt?

Jakob (okej, lite synd om hostaren också, men mest oss andra måste vi ju ändå enas om, vi vet ju alla att han behöver bli bättre på att hosta ordentligt så att han inte måste hosta så ofta…..) såg det problematiska i situationen och tog sitt täcke och åkte upp på vindan. Där finns det faktiskt en extra madrass, den kan han gott hosta på. Edith kunde således somna direkt, jag likaså. Slutet gott, allting gott! Ja, det kanske inte är något som hostaren skulle hålla med om, eftersom han enligt egen utsago låg vaken en timme på vindan innan han somnade om.

Men det är ju ingenting någon kan bekräfta eller dementera precis. Vi andra sov ju då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)