11 Mar

Att bli mamma till döttrar

Som ni kanske misstänker av rubriken så kollade vi såklart på ultraljudet ifall det skulle bli en grabb eller en tjej, och det hade jag nästan kunnat se själv men barnmorskan lät också ganska säker – det var en lillasyster som låg där! Så fantastiskt underbart! Hade jag gissat något innan så var det på en tjej, men jag hade verkligen ingen känsla.

Och alltså, det finns så mycket tankar kring det här med könet på barnet, och innan ni läser mina förvirrade funderingar – alla är ju självklart individer så jag har ju ingen aning om hur det blir, men på något sätt är jag ju ändå en produkt av hur samhället ser ut så jag hoppas ni läser detta med en nypa salt, hehe.

För det första, det finns ju som någon allmän tanke på att man ska vilja ha ”en av varje”, men för mig som inte har haft någon syster så kunde jag inte låta bli att känna glädje över att de kommer bli två systrar. Vi har ju inte alls bestämt oss kring huruvida vi kommer försöka få något tredje barn någon gång i framtiden, men känslan nu är att det nog är ganska troligt att det blir dessa två brudar. Och det känns så bra! Samtidigt som det känns lite konstigt att jag ska bli tjej-mamma, har aldrig tänkt mig som en mamma till flera döttrar? Trodde alltid det skulle bli ”jag och grabbarna”, kanske för att jag inte känt mig speciellt tjejig själv.

Och jag förstår att relationer kan se olika ut oavsett kön, men som tjej själv med otroligt god relation till både mamma, mormor, tjejkusinerna (som jag nästan ser som systrar) så bär jag ju med mig känslan av att det är så det ”troligtvis blir” med döttrar, förstår ni? Och nu hoppas jag att ni pojk-mammor förstår mig rätt, och ni kanske har helt andra erfarenheter så det här är ju verkligen bara mina egna känslor.

Samtidigt känns det ganska ansvarfullt att uppfostra tjejer, speciellt när det handlar om att bygga deras självbild i denna värld. Jag menar, där kommer ju jag säkerligen påverka mycket med hur jag som mamma är, gör och pratar. Och jag vill verkligen att de ska bli starka människor som är trygga i och med sig själva, och inte bidra till motsatsen! Nu gäller det liksom att tänka till på vad jag vill göra och vad jag kanske borde göra. Oavsett om det handlar om hur jag pratar om mitt och andras utseende eller om det handlar om att jag minsann själv också kan skruva upp hyllan eller montera ihop ljudsystemet. och inte bara låta latmasken i mig ropa ”Jakob, kan inte duuu göra det här?” för att åtminstone få lämpa över vissa uppgifter här i hemmet.

En fördel dock med att ”bara” vara tjejer tänker jag är att med en engagerad pappa så får liksom tjejerna haka på när han gör saker också, jag tror att risken med om det också finns en brorsa är att man omedvetet gör honom till ”killen” om ni förstår vad jag menar. Nu kommer ju tjejerna få växa upp och följa med på både klassiskt ”manliga” hobbys och ”kvinnliga” hobbys – och förhoppningsvis få utbudet att välja efter sin egen individ vad de gillar. Förstår ni hur jag tänker? Självklart kan man ju aktivt motarbeta det här om man har en bror och en syster genom att helt enkelt bara ta med båda på olika saker, men jag tror det blir lättare att falla in i det könsnormativa, och att det plötsligt är killen som ”ju gillar att åka skoter med pappa” och tjejen som gärna ”påskpyntar inne med mamma”.

Sedan är det ju idag nästan ännu mer ansvarsfullt att uppfostra grabbar, jag menar – snacka om att känna ansvar för att killarna ska bli respektfulla, omhändertagande och inkännande individer som vågar prata och visa känslor. Ingen vill ju behöva stå ansvarig för att ha uppfostrat en Vit Kränkt Man. Hehe skoja. Kanske.

Jag frågade Jakob ifall han bryr sig om huruvida han någonsin får en son eller inte, och jag tror inte han är så brydd över det nu – kanske att han hade svarat annorlunda innan Edith? Nu är det mer som att man förstår att det faktiskt blir en älskad individ oavsett. Sedan har han alltid hängt mycket med tjejer i sin uppväxt så jag tror han känner sig rätt bekväm med att vara ensam karl i huset. Alltså något i mig vill fnissa lite när jag tänker på honom ensam med oss tre tjejer med förhoppningsvis rätt stark vilja allihopa (två av tre kan vi ju då bocka av redan nu), inte kommer det bli lätt alla gånger.

Oj, det här blev väldigt långt. Ni har gjort det bra om ni klarat er hela vägen hit.

Lillasyster, vi är såå nyfikna på vem du är!

Lämna en kommentar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)