Ska vi gå igenom varför det här är en extra bra vecka?
- Idag släpps Årets bok, alltså vilka 12 böcker som är nominerade till Årets bok och som jag alltså har tänkt läsa, som jag gjorde förra året. Det var ett förvånansvärt roligt sätt att ta sig an böcker som jag aldrig annars hade läst. Så, pirrigt!! Det har varit uppgivet på bokläsningsfronten på senaste tiden, för min del.
- En ny säsong av The Handmaid´s Tale! Lika spännande som hemskt som obehagligt som trollbindande. Det här är en serie som man får se ett avsnitt i taget för att orka processa.
- Gymmet har börjat med utomhuspass! Jamen, det känns ändå härligt efter en lång vinter med ingen eller väldigt begränsad inomhusträning.
- Halvdag på fredag, eftersom det är första maj på lördag. Okej, nu fiskar jag efter bra grejer här, kanske är dags att stoppa nu.
Nu börjar alldeles strax livesändningen med Årets bok. Så, jag är rädd att jag måste ”lägga på”. Ha en fin tisdag vänner!
Jag tycker verkligen inte om när det känns som att man bara lever för helgerna. Det känns som att jag ofta försöker prioritera att hela veckan i mitt liv ska kännas härlig, både i yrkesval och allmän tillvaro (jamen att det hela tiden ska vara saker som man får ”unna sig” till helgen, oavsett om det är en hårinpackning, kaka eller fina blommor), men kanske framför allt i vad man hittar på. Jag älskar exempelvis när man är bjuden på ett vardagskalas, eller när vi hade matlaget (ÅH vad jag saknar onsdagarna med matlaget), eller att bjuda över folk på middag. I helgen har båda mina yngre bröder varit iväg på Kebnekaise hela veckoslutet, och då blev det på måndagen en spontan utemiddag med hela familjen eftersom alla samtidigt gärna ville höra hur det hade varit. Såklart.
Vi bar ner utemöblerna i solen, satte på grillen och grillade diverse enkla godsaker, och sedan satt jag där och tänkte att det är inte helt fy skam, att en måndag kan kännas helg och att det är sol och varmt i mitten av april.
Sedan uppskattar jag också verkligen att få vara med och träffa syskonbarnen. Har jag ändå inte särdeles gulliga syskonbarn? Hallå? Och om bara typ tre (!) veckor kommer nästa lilla bebis!! Sooom jag längtar! Jag hoppas bara att jag får någon chans att smyga till mig lite bebisgos, har en känsla av att det är en hel hop med hög av äldre små kusiner som kommer vilja hålla hela tiden.
Ber om ursäkt för den här ovan kanske inte helt klädsamma bilden på dig mor.
Edith är verkligen sin mors dotter i mycket, som exempelvis det här att ordna paket, slå in dem, göra egna kort. I lördags var vi bjudna på kalas hos min far och på morgonen när jag vaknade hade Edith redan förberett både gåva (tre piprensare som hon format till hjärta, något jag inte minns och en citron…..), dekorerat en ask och skrivit ett par kort med olika ”jag älsar morfar” och ”til mrofar fån edith”.
Vi har en del att jobba på med stavningen.
Kalaset innehöll både alla mina familjemedlemmar, smörgåstårta, vanlig tårta och Bäst i test på kvällen. Och Taskmaster (engelska versionen som också finns att se), varav allt finns med på någon form av gör-mig-lycklig-lista.
Väldigt härligt också att ha ett kalas sådär som avslutning på påsklovet. På söndagen jobbade jag med livesändning på förmiddagen och sedan skidrade vi upp på berget bakom oss och där grillade vi korv och satt och pratade kommande husrenovering medan barnen lekte alltså typ i 1,5 timme helt oavbrutet. Efteråt var det dags för en ordentlig städning i huset (bara jag som måste avsluta ledighet med att ”städa upp inför vardagsstarten”?), god middag och barn som badade i badkaret.
Vilket väldigt fint påsklov vi har fått ha tillsammans!
Tillbaka till vardagen idag, men vi måste stanna en stund till vid påsklovet. Alltså vilken glädje när vi insåg att vägen som är stängd (på grund av för blött för att köra bilar) till mamma och pappas stuga ändå visade sig vara körbar med fyrhjulingen…! Detta kom vi på tisdag förmiddag och innan det var dags för middag hade vi packat, handlat, lastat allt på släp, kört ut oss till bommen, packat ut allt på lilla fyrhjulingen med lilla släpet (det är ju alltså någon slags junior-variant av fyrhjuling) och puttrat hela familjen till stugan. Öppnat upp, startat eld för att värma upp, slagit igång fläktar och annat som måste göras. Vi är ändå rätt effektiva när det vill sig, jag och Jakob.
Visst att det hade gått att mysa på hemma också, men det är ändå något väldigt påsklovigt att få spendera några dagar med att inte kunna göra så mycket mer än att vara ute, gå omkring i underställ, elda och bygga pussel. Det känns alltid som att det gör oss gott hela familjen. Vi hade lånat ihop turskidor till mig och Jakob och längdskidor till barnen, så dagen efter begav vi oss genom skogen alla fyra till andra sidan. Där är det alltid vindstilla och med strålande sol var det alldeles ljuvligt varmt. Vi stekte pannkaka och gottade oss i solen tills det var dags att möta upp Herman och Martin tillbaka vid stugan. Vi var ute resten av eftermiddagen, grillade mat och myste på.
Kvällarna är det absolut bästa. När tjejerna somnat i stora sängen (finns bara ett sovrum som går att få varmt den här årstiden, och så loftet där Martin och Herman sov över en natt), elden sprakar och vi tänder massvis med värmeljus. Sedan spelade vi Wingspan varenda kväll, och åt godis, medan solen gick ner över vattnet. Och sedan får man gå och krypa ner bredvid två varma barnkroppar och sova tätt alla fyra för att hålla värmen hela natten.
Dagen efter blev det favorit i repris med Martin och Herman, och det är så härligt att till och med Signe kan skidra på rätt bra. Nåja, på hemvägen var hon båda dagarna rätt gnällig ska erkännas och till skillnad från sin äldre syster som sällan (aldrig?) klagat på fysisk aktivitet är pannbenet hos lillasyster obefintligt. Så, efter idoga försök av lockande, mutande och ”om du åker till det där trädet får du åka på pappas axlar sen” så slutade det precis så – hon åkte på Jakobs axlar medan han skidrade hemåt. Nåja, tids nog ska vi nog öva pannben med henne också.
Vi prickade in två riktiga kanondagar och fredagen vaknade vi till att det vräkte ner snö, så vi packade snabbt ner rubbet, städade ur oss och åkte hemåt. Rätt nöjda över att få komma hem till el och rinnande vatten.
Jag är så oerhört tacksam för att vi har två olika stugor (som våra föräldrar äger) som vi får låna och vistas i, det är verkligen lyxigt! Och tacksam för min lilla familj, men den har vi åtminstone ordnat själva.
Till och med vintern svek oss. Lagom innan påsk minskade mängden snö i en rasande fart (och vi som trodde vi var safe efter den här vinterns snöande), och bilvägen till stugan stängdes av. Så vi som planerat att packa in både oss själva och övernattningspackning i skoter med pulka, för några dagar på stugan, blev nu plötsligt mer eller mindre strandsatta på vår egen gård med bar skog bakom oss. Snopet.
Men, det blir påsk ändå och det är ju alltid en trevlig helg, med mycket utrymme för spontana sammankomster. Tjejerna ville vara påskkärringar (nåja, kan ha varit min idé, men de satte sig inte emot) och sin vana trogen ställde de upp för fotografering. Så tacksam för dessa två.
Under långfredagen blev det väldigt trevlig påskbuffé hos mamma och pappa, med syskonen. Vi åt gott, tjejerna pärlade med Cecilia som också var där, vi spelade Familjealias med både vuxna och barn, och åt marängtårta med passionsfruktscurd. Underbart att få träffas!
Alltså den här gulliga och charmiga filuren.
Lillebrors fina och påskgula familj! Snart blir de fyra <3
