30 Dec

Sammanfattning av 2020

Året 2020 är snart ett avslutat kapitel (och vilket kapitel sen), och jag tänker att det är dags för årsresumén!

Här kan du läsa om 20192018, 2017201620152014201320122011.

Gjorde du något 2020 som du aldrig gjort förut? 
Sålt print som jag målat själv. Jobbat hemifrån, bredvid Jakob (ny upplevelse). Haft både digitala kalas, quiz, juntor, släktmiddagar. Sänt live via jobbet. Varit på husvagnssemester med min egna lilla familj. 

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag kan inte påstå att jag genomdrev någon större förändring, det här året kom liksom förändringarna till en i alla fall. Det känns mer som att man varit glad för allt som faktiskt inte förändrats under det här året.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
→ Ja! Både Viktoria och Sofia har fått varsin liten tjej. <3

Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas?
17 oktober är det enda datumet som dyker upp (förutom födelsedagarna), dagen när 30-årsfesten var. Helgen 11-13 september när vi var till Kvikkjokk med mina syskon var också otroligt härligt! (Sedan att min yngsta lillebror egentligen skulle ha haft sitt bröllop den helgen, det får man inte tänka så mycket på)

Dog någon som stod dig nära?
→ Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du?
→ Den här frågan blir något av ett skämt det här året. Året som äntligen hade inplanerat ett par längre resor blev ett år med absolut inga resor för de allra flesta. Snopet.

Bästa köpet?
→ Haha jag såg från förra årets svar att jag då hoppats kunna svara en robotdammsugare, och nu har vi faktiskt just köpt en! Än vet jag dock inte om det kvalar in som bästa köp, men kanske? Hittills gör ”Elsa” (Edith fick välja namn) ett mycket bra jobb.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
→ Min 30-årsfest i oktober var ett minne för livet! Verkligen en dag och kväll när jag var riktigt glad!

Saknar du något under år 2020 som du vill ha år 2021?
→ Socialt umgänge? Längtar efter vännerna. Fika med mormor. Junta med tjejerna. Träffa vännernas barn exempelvis, det är ändå svårt att hålla kontakt med 1-åringar via facetime.

Vad önskar du att du gjort mer?
Målat! Ännu mer! Är så glad att jag hittade tillbaka till målningen i höst.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig över vad andra ska tycka.

Favoritserier från året som gått?
→ The Queen´s Gambit var ju otrolig, men jag minns även att jag gillade Normal people och de svenska serierna Sommaren 85, Älska mig och Kärlek och anarki.

Bästa boken du läste i år?
Har ju haft rekordår i antal lästa böcker, men Där kräftorna sjunger var riktigt bra, även En mors bekännelse och Kvinnornas stad. Lycka till med resten av livet var också en viktig ögonöppnare som jag läste i rätt tid!

Största musikaliska upptäckten?
 Jag har som vanligt inga större musikaliska upptäckter, men jag tror min mest lyssnade låt är 100 med Ana Diaz.

Vad var din största framgång på jobbet 2020?
→ Jag trivs så väldigt bra med mitt jobb, och jag inser också att det är rätt få förunnat. Jag är stolt över hur jag hanterat mitt jobb det här året, när jag verkligen har behövt lära mig att jobba på ett nytt sätt (med kort varsel). Jag är också tacksam över att jag har orkat med. Den här arbetsbelastningen skulle aldrig funka flera år i sträck, men jag har hela tiden tänkt att det är ett undantagstillstånd. Och försökt sova ordentligt och sänka kraven i övriga livet. Jag hoppas våren kan bli lite lugnare, även om restriktionerna verkar fortsätta ett gäng månader till.

Största framgång på det privata planet?
Att jag vågade ta kontakt med vården när jag inte mådde bra, och enkelt fick hjälp. Tänk vad många månader av liv som hade kunnat bli sämre för att man är för stolt eller ska ”lösa det själv”.

Största misstaget?
→ 
Tror inte jag har gjort några större misstag? I så fall var det då inte tillräckligt stora för att jag ska minnas dem nu.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
→ Oj, lite både och, kämpade ju i våras med att jag har känt mig otroligt låg under ägglossning sedan lillasyster föddes. Och det var en sådan lättnad att jag fick medicin som jag kan ta under just de dagarna och som hjälpte mig hela sommaren. Nu i höstas har det tjorvat lite för att jag började få huvudvärk när jag tog dem så jag ska prova en ny sort, men ändå. I övrigt har jag upplevt mycket glädje, eller framför allt en känsla av att vara så väldigt tillfreds med tillvaron. Inte påväg någonstans, inte jagande efter något. Bara här och nu.

Vad spenderade du mest pengar på?
Rejäla vinterkläder kanske? Har äntligen förstått att om man ska bo på ett ställe med vinter halva året så behöver man rejäla skor och nu bara för någon dag sedan en riktigt varm jacka. Till och med broddar jag köpt, för att slippa halka ner för vår backe varje gång jag kliver ut ur huset. Vuxenpoäng!

Något du önskade dig och fick?
→ Ett matlag! Okej, det här började vi faktiskt med förra året men innan restriktionerna så har verkligen matlaget varit en fröjd. Träffas varje onsdag med våra bästa vänner, och förgylla en vardagskväll för och med varandra. Det är nog det jag saknat mest de här senaste veckorna.

Något du önskade dig och inte fick?
→ Resorna som var inbokade. Tror både släktresan med hela Jakobs familj och kusiner hade varit ett minne för livet, och även tjejresan för att fira bästa Hannah. Längtar efter nya platser, slöa dagar med familjen, vackra vyer, värme, god mat, bad.

Vad gjorde du på din födelsedag 2020?
→ Det blev ju inget stort släktfirande precis, men fick en sådan oväntat härlig födelsedag med närmaste familjen och caterad brunch från Storstrand, överraskning och fina ord av vännerna, blombud och sedan en härlig restaurangkväll med vänner. Kände mig så varm i hjärtat över att folk hade ansträngt sig för min skull, för att göra dagen härlig!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Tja, ingen pandemi är väl det enda svaret här? Lite mer träningsmotivation hade inte varit helt fel heller.

Vad fick dig att må bra?
→ Äldre barn har jag återkommit till många gånger, att kunna vara hemma hela familjen och ändå ibland få pyssla med något som bara jag tycker om att göra – det får mig verkligen att känna mig fri. Jakob får mig också att må bra. Så tacksamt att min make också är min bästa vän. Restriktioner eller inte, får jag umgås med honom så klarar jag mig ändå ganska långt.

De bästa nya människorna du träffade?
Inget år för nya sociala kontakter precis.

Mest stolt över?
Att jag vågade starta ett instagramkonto för målningen och till och med prova sälja min alster! Det är en otrolig känsla att få printen från tryckeriet. Och att sedan människor vill hänga upp dem hemma hos sig, det gör mig verkligen stolt och glad.

Högsta önskan just nu?
→ Att vi får fortsätta ha varandra och vara friska även kommande år. Och att 2021 blir ett år mindre präglat av pandemier.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Min plan är ta med mig det positiva från det här året, som tillexempel all övning på att vara med i nuet. Se det fina i det lilla som faktiskt blir av. Vara bättre på att hantera saker som inte blir som det är tänkt, helt enkelt försöka ta det med ro.

Tack för året 2020! Det är så lätt att se tillbaka på det som ett riktigt skitår, men när jag bläddrar bland alla bilder ser jag allt annat än ett skitår. Jag ser ett år som vi kommer att minnas, av många olika anledningar, men framför allt för alla fina stunder som vi fick vara med om!

27 Dec

Julhelg med familjen

Visst har man lite känslan, ”ja tänk att det blev jul i år också?” Julen låter sig inte väntas tills virus är borta eller restriktioner har ändrats – nej, den kommer när den kommer som vanligt.

Och för vår del har det varit en väldigt härlig julhelg. Det är tydligt det här året att jag så många gånger har känslan av att årstider och högtider liksom är smidigare än på länge, vilket inte har med pandemin att göra utan helt enkelt för att vi har klivit över en ålderströskel med barnen. Vilken ljuvlig jul med lilla familjen!

Först samlades vi med min familj för lilla julafton 23 december, och det var bara en sådan mysig dag där barnen prickade in sitt bästa humör. Vi hade tänkt leka ute först men det regnade ju heeela dagen, så vi åt julbord, dansade runt granen, spelade spel allihopa. Sedan kom tomten med otroligt fina julklappar och det var kul att se hur spännande även Signe tyckte det var i år.

På kvällen blev det gröt och skinkmacka, sedan dukade vi upp för uppesittarkväll med julgodis, snacks, bingolotter och spel.

Vi gör vår sedvanliga övernattning hos mor och far över julhelgen, så julaftonsmorgonen spenderades i pyjamas med julstrumpor, sista avsnittet av julkalendern (tycker den var riktigt bra!) och grötfrukost. Den traditionen är jag väldigt glad att vi fick behålla!

Sedan blev det utehäng i snölandskapet (årets julmirakel var att få vakna till en vit värld) med Jakobs släkt, med eldar och fika, sedan vidare hem till Jakobs familj med hans föräldrar och systrar för en väldigt lugn och mysig julafton. Kom på mig själv med ett rysnjuta av välbehag flera gånger.

Så tacksam för den här julen på många plan! Bara att vi ändå lyckades pricka in att få vara friska är ju otroligt tacksamt. Men sedan att vi ändå kunde fira med de små familjerna. Tjejernas glädje, övernattningsmyset hos mamma och pappa. Att få ge julklappar och ta emot. Är i vanlig ordning som ett barn som längtar efter att få leka med allt, haha. Både barnens nya leksaker och mina egna.

Nu är det dags att packa ihop oss för det här året och åka de 250 metrarna hem till huset för ett fortsatt jullov.

God fortsättning!

24 Dec

Lucka nummer 24: ”Detta lärde jag mig av årets kalander”

Julafton, kära ni! Årets härligaste dag (eller okej, storhelg åtminstone), om ni frågar mig.

Okej, sista luckan och tja – det har varit rätt mysigt att analysera det här väldigt speciella året. Som ändå blev helt okej, tänker jag. Jag tror det genomgående temat för kalendern är hur bra jag mår av att inte stressa upp mig över saker som skulle behöva göras. The story of my life. Och säkert många andras lifes också.

Jag bär också med mig tacksamheten, över hur fint vi har det och hur glad jag är över att vi får vara tillsammans. Vår lilla familj.

Hoppas nu att du får en riktigt härlig jul, med sänkta axlar och ett närvarande huvud. Du är här och nu!

Och det är fint så. 

God jul!

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

23 Dec

Lucka nummer 23: ”Ett recept jag kan utantill”

Absolut inga. Typ. Bakar alltid med recept (annars känns det ju som att alla kan typ kladdkaka utantill, men det har jag aldrig varit så förtjust i) och lär mig därför inget i huvudet. Bakar också ofta nya recept, så det blir liksom inte att jag gör på ”mitt favoritrecept som jag redan kan”.

Okej, mat kan man ju ända laga utan recept. Men det är ju för att man kan höfta på ett annat sätt där. Köttfärssås, korvstroganoff, flygande Jakob, osv.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

22 Dec

Lucka nummer 22: ”Det finaste jag kan göra för mig själv…”

Vilken klyscha, men sänka kraven. Tänka att jag ska göra saker som jag själv vill, eller möjligtvis som barnen vill. Djupandas och njuta. Men just över julen tycker jag det brukar gå bra, lite av en paradox eftersom julen kan vara en så stressig och laddad tid för många andra.

Det kanske helt enkelt hjälper att jag tycker många av bestyren är genuint roliga och inte ett måste, och sedan att jag har möjligheten att vara ledig över jul och verkligen gillar den här årstiden. Att mest vara inne, och så ibland klä på sig riktigt mycket kläder och gå ut och åka spark eller pulka en timme. För att sedan få gå in igen.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

20 Dec

Lucka nummer 21: ”Detta köper jag istället för att laga”

Här har jag ingen prestige. Det jag gör själv eller önskar ska vara hemmagjort är främst för att det är roligt att göra eller möjligtvis för att jag tycker det är godare, inte för att det nödvändigtvis måste vara hemmagjort. Men okej, det jag gärna äter hemmagjort av är vörtlimpan, mormors köttbullar och lussebullarna.

Allt annat kan för min del vara köpes. Rödbetssallad, risgrynsgröten, prinskorvarna, pepparkakorna (de gör man ju bara för att man vill ha en aktivitet), julskinkan osv. Här är jag inte knusslig!

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

20 Dec

Lucka nummer 20: ”Vad julen betyder för mig…”

Här hade jag velat att mitt fromma jag stack fram hakan och skrev om den otroliga innebörden av den första julen. Och det är klart, att det perspektivet ligger där i huvudet under alla adventsgudstjänster, julkonserter och julböner. Jag vill helst vara mycket i kyrkan, när det är jul. Jag har tidigare skrivit att min bästa stund under hela julen är under julbönen på julafton i vårt bönhus, när ett proppfullt rum sjunger O Helga natt alldeles för högt. Julrys varje gång. Och riktigt sorgligt, att det inte kommer att bli så i år. 

Men, sedan är det givetvis väldigt mycket mer. Det handlar om något att se fram emot efter en mörk höst. Det handlar om gåvor, att få planera, ge och ta emot gåvor från människor man tycker om. Det handlar om barnens förväntan och allt som kommer med det. Nissebreven, julkalendern på SVT, önskelistorna till jultomten, nedräkningen till jullovet. Det handlar om att få checka ut från jobbet efter en intensiv period, sätta mailen på autosvar och gå in i en ledighet som inte kräver något av mig. Jag behöver inte vara ute, jag behöver inte bjuda hem massor med folk om jag inte orkar, jag behöver inte duscha varje dag.

Det handlar om att få träffa alla människor man tycker om, där det i vårt fall bara är glada miner över att det äntligen är jul. Att få sova över hos mamma och pappa några dagar, mysa tillsammans efter en intensiv julhelg.

Ack du älskade jul, vad du är välkommen!

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

19 Dec

Lucka nummer 19: ”Något jag skulle vilja lära mig”

Finns att inte bli arg på sina barn som alternativ? Oj vad jag önskar att jag bara kunde lära mig att ha mer jämnmod i livet. Ta allt med ro. Föräldrar som milt pratar sig ur alla bråk och situationer, vilka är ni och var kommer ni ifrån?

Jag försöker tänka att mina barn får hela känsloregistret. Det är liksom en paketlösning, allt eller inget. De får mitt ibland hetsiga humör, men de får också buset. Kärleken. Orden om hur bra de är, precis just som de är. Hur viktiga de är för oss. De får påhittigheten och kreativiteten, de får glädjen. De får tårarna. De får mig när jag ber om ursäkt, de får min vilja att förstå vad som blev fel.

Och jag hoppas att när det kommer till kritan, så kommer de alltid veta att de är och var hutlöst älskade. Underbara Clara skrev något inlägg härom veckan när hennes plan på en lugn morgon för barnen hade blivit till kaos, och hur hon efter hon hade lämnat på skola och förskola tog en stund och mammade sig själv. Klappade sig på kinden och sa typ ”Du gör det bra Clara, heja dig.”

Det ska jag försöka ha som ledord i mitt föräldraskap. Du gör ditt bästa och du klarar det bra, Emma. 

18 Dec

Lucka nummer 18: ”Detta har mina föräldrar lärt mig”

Mina föräldrar har lärt mig mycket (svårt att inte göra det som förälder märker man själv nu, på gott och ont).

De har lärt mig om ansvar, att man slutför något man tackat ja till.

De har lärt mig att prata med alla åldrar (jomen, det här är inte självklart för alla). Jag fick ringa mina egna samtal trots att jag inte var så sugen, så att jag inte skulle tycka det var jobbigt när jag blev vuxen. De har lärt mig prata med vuxna redan när jag var liten. Inte lagt ord i munnen på mig.

De har gett mig en grundtrygghet i livet och en tro på att jag är bra som jag är.

De har lärt mig att le mot främlingar, att vara trevlig mot människor jag möter på olika platser i livet.

De har lärt mig att se de som inte har det lika bra som oss själva, vikten av att dela med sig av både tid och pengar för att jämna ut nivåerna.

De har lärt mig att man kan ha väldigt roligt utan alkohol (de hade alltid långa och sena (!) spelkvällar med sina kompisar när vi var små, och aldrig någon form av alkohol).

De har lärt mig att familj är viktigt, och jag tror alla vi tre syskon har känslan av att närheten till familjen spelar större roll än var man bor.

Ah, så här kan jag fortsätta länge. Jag är väldigt glad över att växa upp med just mina föräldrar!

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

17 Dec

Familjetid

Om en halvtimme har man då äntligen jullov! I morse satt jag i kyrkbänken och lyssnade på ett orgelstycke, och då tog jag en stund och mentalt klappade mig själv på kinden för god arbetsinsats den här hösten. Du gjorde det. Där för några veckor sedan trodde jag verkligen inte att jag skulle ro i hamn det. Och hade jag blivit det minsta sjuk hade jag med all sannolikhet inte hunnit. Men nu är listan avprickad, mailen satt på autosvar och jag ska strax checka ut för dryga tre veckors ledighet. Det ska bli underbart.

De här senaste veckorna har ju vi, liksom typ alla andra, haft otroligt begränsade fysiska kontakter. Det innebär ju också att vi varit jättemycket med vår lilla familj, bara vi fyra. Och wow, vad intensivt det är på många sätt. Och också ovanligt? Vi har ju aldrig någonsin varit så har mycket och liksom ihållande med varandra, trots att man tänker att man är mycket ”med familjen”. Men då är ju ofta måna andra personer inblandade i umgänget. Jag tänker att jag måste få reflektera lite över detta, givetvis i punktform.

Tid. För det första, så mycket man är med barnen när man inte har andra vuxna att prata med på samma sätt. Jag tänker att det är lite samma som jag tänkt när Jakob är borta, att plötsligt pratar jag ju främst med barnen och på ett sätt som de förstår.

Barnen. Det här gör ju också att det känns som att man känner dem bättre än någonsin. Det kanske i och för sig beror på att de är äldre också och mer ”analyserbara” (kanske inget ord) nu, men jag har verkligen fördjupat relationen med dem båda den här hösten. Vilka otroliga personligheter de är!

Det långa dygnet. Hjälp vad ens humör hinner pendla under en helg hemma med barnen. Ibland har jag bara velat smälla igen dörren och gråta av utmattning över barnens gnäll, och ibland har man sådana mysiga stunder så att man får nypa sig i armen. Och på kvällen när de lagt sig (förhoppningsvis efter en lugn och mysig läggning), då är man så tillfreds över att bara få tänka på sig själv en liten minut. Som jag har längtat efter kvällarna vissa dagar. Jag är ändå så genuint glad över all extratid med dem i just den här åldern som jag tycker så mycket om. Det är ju det jag velat, att även få vara mer ledig lite senare än spädbarnsåldern.

Syskon. Alltså skoja inte hur tacksam jag har varit över att de har haft varandra under den här tiden, när de inte kunnat träffat så många andra barn (annat än på förskola givetvis). Så otroligt många timmar de ändå har roat varandra! Lekt rollekar, dansat, suttit vid skrivbordet och pysslat, smygsovit tätt bredvid varandra i soffan. Nu känner man verkligen att de kan leka tillsammans och att de potentiellt har en vän för livet i sin syster. Och ja, ibland har de bråkat och ibland har de haft behov av att gå iväg var för sig, men då är det ändå glädje när de sedan får mötas upp igen.

Relationen. Vi är ärligt talat lite förvånade själva, men relationen är på topp trots den här hösten. Ja, vi båda har varit slitna och stressade stundtals (och less på barnen), men otroligt lite irritation på varandra trots att vi båda jobbat hemifrån mycket och typ bara träffat varandra. Jag tror nyckeln är att vi växeldrar lite i energi, det är sällan vi är utslitna precis samtidigt (då irritation lätt uppstår), och så har vi verkligen försökt göra grejer hemma som vi båda tycker om. Haft dejtkvällar på fredagar med lyxigare mat efter barnen somnat, lagat god mat tillsammans, gett varandra tid att pyssla på med något eget. Och bara det här att få vara i huset själva medan barnen är på förskolan! Vilken relationsboost. Ta lunch tillsammans vid köksbordet, prata om allt annat än barn och hem – saker som händer på jobbet, något man läst, reagerat över osv.

Mat. Det går jättemycket mat när man äter alla mål hemma. Tur att man sparar lite pengar på allt som man inte kan göra men som man i normala fall lägger pengar på.

Minskad press. Ja, det är klart att jag saknar att träffa nära och kära, men när jag väl landat i att det är såhär det är (och att vi förhoppningsvis kan vara med föräldrar och syskon över jul) så har jag ändå tänkt att jag ska passa på att se det här som ett litet andningshål i ”sociala förpliktelser” som man ändå omedvetet känner av annars. ”Vi borde bjuda hem…” ”Det var länge sen…” ”Är det vi som bör ordna det i år…?” osv. Nä, just nu kan vi inte bjuda hem någon och ingen kommer heller förvänta sig det. Det kommer en tid när vi kan göra det igen och då kommer man uppskatta och vara tacksam över att få träffas, men just nu vilar jag i att det är såhär.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)