5 Maj

Gårdsdrömmar

Som jag nämnde i ett inlägg tidigare så upplever jag kanske min första livskris just nu. Eller okej, det lät väldigt dramatiskt (och negativt), men något med de här senaste månaderna har fått mig att fundera och börja längta extra mycket efter ursprunget på något vis.

Vi bor några dagar på stugan och konstaterar att det är oerhört härligt att vara utan el. Jag pysslar på hemma och längtar efter gård, och plötsligt är det allt jag ser i mitt flöde. ”Hjälp vi har skaffat bondgård” med Kalle och Brita, Underbara Clara och Erica som pratar om hur det är att växa upp på landet, konton som visar nykläckta kycklingar och prunkande köksträdgårdar med ängar i solnedgång.

Och att vi fick besöka bondgård förra veckan, och fick klappa och hålla massor med tama djur såsom lammungar och kycklingar. Och när jag satt där på en pall bredvid fåret Tulpan som blundade medan jag kliade på halsen, då kände jag att här kan jag vara kvar. Tror att jag längtar efter djur i mitt liv? Ja jag vet, inte helt i karaktär men jag gör det likafullt.

Det må vara en fas, men jag som alltid har drömt om mitt Bullerbyn har nu plötsligt exploderat i längtan. Det känns som att allt jag vill (kanske speciellt den här årstiden) är att gå utomhus i stövlar och plocka in ägg på morgonen, göra äppelmos för en hel vinter av egna äpplen, ha en biodling, baka bröd i bagarstuga, låta tjejerna ha kaniner och hålla kycklingar, vara ute och höra får bräka om kvällarna, ordna sommarkalas i logen. Ah, ni fattar.

Och egentligen tror jag det här småskaliga gårdslivet (vi pratar alltså inte kossor och grisslakt här) skulle passa oss perfekt. Jakob längtar efter att ha mark, skog, maskiner att bruka med. Och jag längtar efter allt det ovan nämnda. En lantligare stil, helt enkelt.

Som om det inte var nog så blev jag påmind om att farfars bror snart säljer släktgården tio minuter bort, med ett hus i behov av renovering, nära en stor äng och tillhörande liten bit skog samt en gårdslänga där djur har stått i många, många år. Till och med en gammal bagarstuga, på tomten.

Och så plötsligt sitter jag och skissar på kvällarna. Kan vi? Ska vi? Vill vi?

Det finns bara några små hakar, där den främsta är:

Ja, att vi ju trivs hemskt bra här. Hehe. Jag tycker väldigt mycket om huset, men framför allt trivs jag så fantastiskt bra med att ha nära till så många av de jag tycker allra mest om. Vet inte hur ofta vi har poängterat det, sedan vi flyttade hit. Vi promenerar iväg till vännerna i matlaget, andra vänner som letar hus här, jag har snart både föräldrar och BÅDA mina bröder i samma by, mormor och farmor, släktingar och kusiner. Jag har så oerhört svårt att se att vi skulle vilja flytta härifrån. Ta ifrån tjejerna allt det.

Och samtidigt. Det här är det enda liv vi har. Vågar vi? Orkar vi? Vill vi ens, vad är det egentligen vi värdesätter högst i vårt liv?

Jahapp. Så nu går jag och funderar över det. Och hoppas att det som genom ett under ska dyka upp en liten gård här i närheten. Som bara vi vill ha och som inte kostar skitmycket pengar, som allt annat som säljs här runt omkring. Tills vidare fortsätter vi skissa på härliga utomhuslösningar här hemma, med häck, växthus och garage.

Hur var det nu, hoppet är det sista som överger en osv…? 

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)