29 Sep

Tillbaka till jobbet

Och så sitter man här, föräldraledighetens sista kväll. Imorgon börjar jag om full tid (min tjänst är ju dock bara 75 procent så jag är fortfarande ledig en dag i veckan tack och lov), och det är som att det har slagit mig först nu de här två senaste veckorna typ – att det kanske är min sista föräldralediga tid någonsin. Och egentligen vet jag inte varför jag plötsligt blir så nostalgisk över det? Det är väl någon slags påminnelse om hur fort tiden går ändå, vilket alltid skickar en liten ångestvåg genom kroppen.

För jag tycker ju verkligen att livet är bättre än någonsin just nu! Kanske just därför det är jobbigt att vara ifrån småtjejerna också, för alltså den här åldern som de är i nu?? Så otroooligt mysiga och roliga. Allt är lite enklare praktiskt än med ett spädbarn, men de är fortfarande små och sådär att varje litet äventyr är en lycka och glädje för dem.

Att man har köpt tuggummi till Edith kan vara veckans höjdpunkt. Och alla roliga saker hon säger, så lillgammal för att i nästa stund vråla som en dåre och helt ha missat poängen med hennes egna tal om ”vikten av att vara en bra kompis” som hon höll för fem minuter sedan. Kan vi också prata om det här att man är hennes bästa kompis? Och att om hon får välja – då är en lekdag med mamma högst i kurs? Eller när hon vill kramas och lindar sina tunna armar runt nacken. Eller när man får stryka henne i pannan på kvällen, eller när hon (alldeles för sällan) kryper upp i sängen på nätterna och man får skeda. Ligga och snusa henne i nacken och tänka att man vill att tiden ska stå still.

Och Signe. Tack och lov att hon bara är drygt ett år, så att det är länge kvar av härlig tid (jag vet ju inte hur barn är efter 3,5 hehe). Så oerhört mycket människa ändå. Jamen hon brottas, busar, berättar med sitt lilla smala pekfinger och pekar ”där!” exakt hela tiden, medan hon tittar på en som att ”förstår du väl?”. Alltid spjuverblicken. Och den gulliga, gulliga lilla kroppen och de där ögonen. Hon har verkligen något som charmar. Men också – så oerhört envis. Mycket mer bestämd än vad jag minns att Edith var. Jamen det gråts med krokodiltårar, hon kastar sig på marken, och framför allt – hon är helt immun mot tillsägelser av alla former? Hon bet Edith härom dagen, Edith blev såklart jätteledsen och jag tittar skarpt på Signe och säger med eftertryck att man absolut inte får bitas. Då bara ler hon brett med huvudet bakåtlutat och skrattkisar med sina ögon. Ingen skam i kroppen.

Senaste veckorna har jag hållit Edith hemma (annars är hon ju där tisdagar) och bara njutit av dagens alla skeden. Åh vad jag har tyckt om att vara hemma med de här två. Nu kommer ny tid och jag unnar verkligen Jakob att få vara hemma också. Och så ska jag njuta av våra långhelger och siktar mot ett lååångt jullov.

16 Sep

Jag gillar

Att komma hem från jobbet och småspringa uppför trappan för att man längtar efter barnkramar

Minuterna innan gäster kommer, när maten snart är klar, ljusen är tända och alla är förväntansfulla

Att göra stora frukostar

Att vara på jobbet och veta att vi är bortbjudna på middag efteråt

Känslan när jag startar ett nytt The Sims-spel

Ljudet av döttrarna som skrattar tillsammans i ett annat rum

Att äta något sött direkt efter maten

En avbockad lista med saker jag behövde göra

Stunden när jag lägger mig i sängen och får somna

Att vara generös mot andra, med tid och engagemang

När det regnar en hel dag

Att vara tyst ett par timmar, med bara mig själv som sällskap

Vara nostalgisk, tänka tillbaka på förr

När jag tror jag har läst sista boken i en serie men upptäcker att det finns ännu en till

Att läsa bok innan läggning, lukta på Ediths hår och höra hennes gulliga röst när hon frågar om något

Åka iväg på junta en måndagkväll, efter en lång dag med barnen

Kvällen innan julafton

15 Sep

Föreningsresa till fjällen

Återigen en helg av radioskugga, men nu har vi landat hemma igen efter en helg i fjällen med EFS-föreningen. Vilken lyckad tripp! Vi var över 60 personer som bussade dit (nåja, just vår familj åkte bil eftersom vi inte kunde flytta över bilbarnstolarna) och sedan har vi lekt lekar, ätit god mat, haft andakt och framför allt – vandrat! Alltså det här är verkligen något som kommit på senare år, det här att jag känner längtan efter att ”vara i naturen”. Haha sån klyscha, precis som alla andra i Sverige med andra ord.

Jag, tjejerna och Martin och Herman vandrade upp på Falkberget tidigare i veckan, som en liten försmak, och nu toppade vi det med att gå längs Vaukaleden i Arjeplog. Kommer på mig själv med att verkligen njuta av att bebistiden börjar vara passerad, jämfört med i våras när vi var där på familjelägret med kyrkan så går ju Signe själv nu, vi har två barn som sover hela nätterna i egna sängar, som busar med varandra på hotellrummet, äter vanlig mat, kan sitta i bilen och roas av att ”snacka på” och se samma program på ipaden. Underbart!

Kan vi också bara få skryta över att familjens 3,5-åring gick nästan en hel mil själv på samma dag, utan att gnälla nämnvärt? Förutom några korta stunder där Jakob bar både Edith och Signe på ryggen, haha. Och tänk, sedan fanns det ändå energi kvar i benen att busa runt hela kvällen. Imponerande.

8 Sep

Själv med barn

Jakob har som sagt varit på konferens tre dagar så jag har varit själv med tjejerna. Nu är han strax hemma och vi har såklart saknat honom mycket, familjen känns alltid halt när någon är borta – men det slog mig ändå hur bra det ofta går när jag är själv med barnen? Alltså som i lite extra bra. Okej, så låt mig nu navelskåda kring ”Varför det nästan är lättare att vara själv med barnen”:

  1. Det är en kort period. Jag är ju såklart inställd på att det ska vara tuffare än annars och då känns det som ett plus när det går bra, istället för tvärtom. Hade det varit alltid så är det ju en helt annan sak.
  2. Fokus på barnen. Jamen, det går ju inte komma ifrån att man som vuxen pratar över huvudet på barnen ibland, och jag tror helt enkelt det är lättare att vara på samma våglängd om man bara har varandra att prata med. Jag och Edith blir väldigt synkade när vi är själva med varandra.
  3. Jag utgår ifrån att jag behöver ta alla situationer, vilket konstigt nog ger mig bättre tålamod. Ingen annan kan ju göra det?
  4. Lätta läggningar! Rena rama turen, fattar inte vad som hände med Signe, plötsligt lägger vi bara ner henne och går ut. Lämnar dörren öppen och småpratar utanför med Edith medan vi gör iordning henne. Och så somnar Signe själv under tiden? Vad händer? 
  5. Jag får städa själv hemma och slipper bli irriterad på att ”någon” har stökat till eller inte städat, haha. Vi har det aldrig så städat som när ”någon” är bortrest (trots att det ju borde vara tvärtom när man är två vuxna, eller??), och jag erkänner – det gör mig lugnare och mindre stressad vilket i sin tur medför bättre tålamod med barnen. Sorgligt men sant.
  6. Tid att ladda om på kvällen. När man tillslut landar i soffan vid 20.30 så är det full Emma-tid. Tre timmar där jag kan vara tyst, fundera, se vad jag vill, äta något kex. När man är två blir ju även den stunden automatiskt en tid av lite anpassning till en annan människa, då ska man vara en bra partner och vara trevlig, prata, sitta nära, hjälpa till med något – ah, ni fattar. Och det är ju såklart jättemysigt, men jag bara noterar att jag tror jag laddar batterierna ännu mer effektivt när jag bara sitter tyst.

Typiskt sådant som jag hamnar i att fundera kring. Så, det bästa av två världar. Tycker det är härligt att vara själv med barnen ibland. Och så tycker jag det är härligt när min andra hälft kommer tillbaka. Så bra vi har det!

7 Sep

Nya stugan

Jag har ju inte hunnit uppdatera om det senaste i familjen, nämligen att mamma och pappa har köpt sommarstuga! Otroligt roligt, speciellt för att jag vet att de har velat ha en i många år. Men de har ändå haft några grejer som krav; att det ska vara så pass nära att man kan köra hem och hämta saker, att det ska vara vid vatten, inte superdyrt för att de ju ändå vill kunna bo kvar i huset också många år osv. Och så plötsligt – blir den här stugan till salu och efter visning och spännande budgivning så var stugan i familjens ägo. Så roligt!

Inte nog med det, det är också precis bredvid moster Kristina och Stefans stuga (som det har visats bilder från många gånger här i bloggen), och ett par stugor ifrån där kusin Elin och hennes familj köpt stuga tidigare i sommar. Magiskt!

I torsdags fick de nycklarna och idag tog jag med mig tjejerna (Jakob har varit borta på konferens med jobbet några dagar) och det är verkligen mysigt och vilsamt för själen. Speciellt såhär i hösttider nästan, liksom härligt krispigt ute. Och ja, vi har det nästan pinsamt lyxigt, nu har vi både Småskärsudden och Jävreträsket att hänga vid under somrarna… Fem plus!

2 Sep

Tärnorna

Jag måste ge ett eget bild-inlägg till de två tärnorna Edith och Tilde. Alltså gullungar. Och så nöjda över sina matchande klänningar och framför allt över att de fick varsin tärnbukett. De skötte sig exemplariskt under både fotografering, väntan och ingången.

Äh, jag låter er se bilderna istället. Signe var för övrigt inte tärna, vi är ju inte helt dumma i huvudet, men hon fick såklart matcha ändå. Gullegullegulle. 

2 Sep

Helgen

Förutom nu själva bröllopet så var vi ju alltså där hela helgen, och ”där” är i det här fallet en lägergård i Borås som var väldans mysig. Massor med ekar, och med vattnet precis nedanför Sjövillan där vi sov hela Dahlbäcks-släkten. Det är härligt att bygga upp peppen tillsammans. På fredagskvällen hade brudparet ordnat hamburgermiddag nere på bryggan i solnedgången.

Vi har ätit frukost vid långbord, har gjort oss iordning allihopa med öppna verandadörrar mot vattnet, och efter bröllopet kunde man bara promenera ner i natten och lägga sig medan man hörde dansgolvet fortsätta i natten. Fint!

Barnen har också varit fem plus hela helgen, speciellt Edith som man knappt sett röken av för att hon mest lekt med Tilde och minglat runt med kusiner och farbröder och bebisar. Det var väldigt trevligt att få en sista sommarhelg tillsammans med familjen!

1 Sep

Kajsa och Viktor

Precis landat i soffan igen efter en rätt intensiv flygresa hem, hehe. Mitt i något slags kvällsgnäll med Signe som ju då absolut inte ville vara still. Sådär som ettåringar ju är, inte hennes fel att vi envisas med att ta med henne på resa. Men, alltså det gick ändå väldigt bra och nu sover hon och jag konstaterar:

1. Tror jag måste dela upp det här bröllopet i minst tre blogginlägg.

2. Vilken otrolig helg vi har haft! Alltså, topp ett snygga och välorganiserade bröllop jag någonsin varit på. Jag känner att jag måste gifta mig igen, vill att mitt bröllop ska se ut precis sådär. Så välplanerat. Jamen redan på inbjudan var det egen logga och foton på Kajsa och Viktor (brudparet alltså, Kajsa är Jakobs kusin!), och sedan under bröllopet var det loggan på tvålar, tuggummipaket, hängde upptryckt på väggar och vid fotobås, och så vidare. Färgskala i pastellrosa, senapsgul, lila – otrooooliga blommor överallt. Ljusslingor, träbrickor (med loggan utfräst såklart), högtalare med bra musik överallt. Fika i den underbara miljön utanför kyrkan. Brudens låt. Brudgummen som gör en enmansshow som avslutas med att Daniel Lindström är där och sjunger Kajsas favoritlåt. Maten?! Otroligt god, alltihop! Dansgolvet med alla discoljus och ljusslingor i natten. Ah det var bara så bra.

Och bara att få bo tillsammans i tre dagar med släkten och några vänner som också hade rest långt? Det myset.

Och brudparet! Hur snygga var de inte! Och stämningen, massa med människor som alla var så peppiga och glada! Ja ni hör ju. Superlativen är slut.

Tack Kajsa och Viktor för att vi fick komma! 

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)