17 Jul

Ett år

Jag måste ju göra en regelrätt ettårsuppdatering också, och jag blev onekligen lite fnissig när jag läste om Ediths ettårsdag och hur jag kunde rabbla upp att hon kunde allt från djurläten till olika ord, till ”trick” som vi hade lärt henne. Hon var otroligt lättlärd minns jag.

Det blir inte riktigt samma uppradning för Signe, haha, men hon är underbar ändå! Och vissa saker kan hon faktiskt, hon går för fullt, pekar och säger ”där” om man frågar var något är, kommer och tar en i handen när hon vill gå någonstans eller kommer med sina skor. Hon säger mamma och pappa, men mer som ljud och inte så mycket på beställning eller ens att hon vet att det betyder något.

Och hon är väldigt nöjd. Tillfreds, bara hon får promenera runt och pyssla på. Gosar gärna med dockor och mjukisdjur, och vill gärna vara go med både kramar och pussar. Ber man henne trösta dockorna så skakar hon på kroppen medan hon gosar, och ber man henne mata så tar hon någon liten leksak som hon för till dockans mun.

Äter för det mesta vanlig mat, allt är gott! Sover utan välling på nätterna numera, även om hon fortfarande kan vakna till på natten och behöva sövas om. Har förlängt mornarna till närmare sju igen nu också, jämfört med när vi först kom på stugan och det var morgon 05 typ.

Imorse sjöng vi för henne och kom med ballonger och paket. Helt obrydd om paket, både öppning och innehåll, men glad ändå. Känner verkligen att tiden går fortare med barn två så jag vill liksom dokumentera och skriva lite extra så att jag kommer ihåg. Vet ju att jag snart kommer sitta och åh:a över hur liten och gullig hon var. Och nu är vi nu.

Som vi älskar henne. Vår gosiga, gulliga lillis i familjen. Grattis på 1 års-dagen!

17 Jul

För ett år sedan

Idag är det Signes första födelsedag! Ett år har gått sedan vi förra sommaren gick och väntade ute på stugan, sedan åkte ut och in från förlossningen och tillslut föddes hon, vår älskade lilla lillasyster som var så självklar från första början.

Det är med blandade känslor jag läser förlossningsberättelsen, det känns helt surrealistiskt att det är oss jag läser om. Känner liksom blandad ångest, stolthet, kämparglöd och blir samtidigt rörd. Tänk, att det var just hon som kom till oss. Och tänk att jag klarade att föda ut henne! Vilken bragd. Hehe.

Alltså hur liten var hon inte. Älskade lilla kropp. Minns hur Jakob och Edith åkte iväg på någon av sina utflykter medan vi stannade inne i svalkan, och jag vara låg och tittade på henne. Pussade på lilla ansiktet.

Och nu vandrar hon omkring i sina sneakers och nya skor. Och är bara en liten klump av gull.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)