12 Feb

Kalas för Harry

Jag ligger så mycket efter att jag kom på att jag inte visat bilder från Harrys kalas för ett par veckor sedan. Fina Harry som nu blev hela fyra år! Han är ju äldst av barnskaran bland vännerna så man tycker liksom alltid att hans ålder är helt ofattbar, sedan när känner jag en fyraåring exempelvis? Minns fortfarande när han föddes och vi precis hann träffa honom innan vi skulle åka till San Francisco.

Nu bjöd han i alla fall in till barnkalas och till vår glädje fick även vi vuxna följa med. Presentöppning, glassbuffé och fiskedamm – allt man behöver för ett lyckat barnkalas!

Nu ska jag och tjejerna snart åka iväg och köpa hamburgare till middag, Jakob är borta hela kvällen och vi passar på att göra middagen till ett litet äventyr, hehe. Sedan kommer svärmor och har barnen en dryg timme medan jag ska på styrelsemöte, och sedan kommer Jakob hem precis innan läggning. ”Vardagspussel” är ändå ofta ett mycket beskrivande ord för tillvaron.

Trevlig tisdag på er!

12 Feb

Tillbaka till sig själv

Hej i februari! Inte ofta jag hinner in här nu för tiden, och tyvärr beror det inte på att jag inte har något att skriva om, utan jag bara inte hinner. Eller prioriterar, men ni förstår. Vi har i alla fall haft en bonanza av dåliga nätter igen på grund av förkylning/magknip av mat (kanske?) eller vad det då berott på, men jag orkar faktiskt inte klaga över det mer nu haha. Inatt har vi i alla fall efter flertalet intensiva böner igår plötsligt fått en kanonnatt så det är vi väldigt tacksamma för!

Kan vi bara få benämna ljuset som kommit tillbaka?? Otroligt! Och till och med lite ”värme” här uppe, igår var det exempelvis bara 6-7 minus och det kändes genast som blida i luften. Vårt hus är också som allra ljusast den här årstiden eftersom det fullkomligt flödar in genom fönstrena, huset står ju lite på en kulle (på sommaren är solen för högt upp). Och jag går och njuter av tulpaner och vårkänsla.

Sen måste jag också prata om att jag i lördags för första gången fick åka iväg och träna barnfri efter förlossningen. Vilken känsla. Jag har ju sedan någon vecka varit på mammaträning på tisdagar, men då är ju Signe med. När jag i lördags strax innan kl. 9 sparkade mot passet så kände jag liksom att ”åh vad jag längtat efter det här!”. Nu ska det här verkligen inte bli något ”träna dig tillbaka till din kropp innan graviditet”-inlägg, utseendet har verkligen noll med det här att göra, men jag hann ju få mersmak för träningen precis innan jag blev gravid med Edith och har försökt komma tillbaka till det efter varje graviditet. Det ska sägas att i många månader tränade jag och blev bara sur och vresig, inga endorfiner i sikte. Men så plötsligt hände något. Och är det något jag har betonat i min dagboksapp så är det att ”Emma, glöm aldrig bort hur bra du mådde av att träna!!” Så, jag visste ju det när jag nu började om och jag blev inte besviken. Jag blir så pigg! Glad! Energisk! Har lust att göra saker! Jag sa det till Jakob när jag kom hem i lördags efter passet, att junta med tjejerna och ett par träningspass i veckan är de två yttre komponenter som kommer göra störst skillnad för hur jag mår psykiskt.

Jag förstår att man inte är sugen på att träna om man inte mår så bra psykiskt, men min helt amatörmässiga teori är att många skulle må bättre och bli mindre trötta av att röra på sig mer. Hahah oj vad mitt gamla Emma hatade den här typen av ”pepp-inlägg”, när man absoluta avskydde allt var träning hette.

Summa summarum – alla gör som man vill! Jag är i alla fall både träningsnyförälskad och ta-hand-om-mig-själv-glad (alltså ha tid till vänner, kanske klippa håret någon gång, lapa sol)!

Firar med att fortsätta skriva inspiration i mitt 2019-block. 

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)