28 Jan

”Så fin du är”

Alltså. Detta med att säga till barn att de är fina. Varför reflekterar vi inte mer över varför vi känner att vi behöver säga det? Har ni reflektera mycket kring det? För mig har det verkligen varit en tankeställare som förälder, det här med att inte fokusera på utseende kring Edith eller på mig själv och andra framför Edith.

Det märks tydligt att det här är en generationsgrej, eller åtminstone att vi är på ganska samma bana inom umgängeskretsen, för vi kommenterar i stort sett aldrig varandras barn med just de orden, ”vad fin du är!” eller ”ååh vilken fin klänning!” osv. Men varför då, tänker kanske ni, ska barnen nu inte få höra att de är fina? Nej, det är precis det jag inte vill att de ska få höra. Istället säger vi massor med annat som bekräftar dem, som exempelvis ”men så roligt att se dig!” eller ”vad glad jag blir att just du kommer!”. Så otroligt mycket bättre ord som bara handlar om dem som personer, och inte om vad de har på sig.

Ett utdrag från Lady Dahmers blogg, hon är verkligen spot on när det gäller den här debatten:
Man är inte snäll när man säger till ett barn att hen är fin eller söt. Man är grym. Man sår fröet till den dåliga självkänslan, ätstörningarna, ångesten och utseendefixeringen. Nej, det behöver inte blir så (igen det här med nyansering, jag hajjar det) men lika ofta så blir det precis just så.
Barn som mår dåligt över sina yttren, känner sig tjocka eller kanske bara gråter när de inte har rätt kläder är ingen ovanlighet och de växer inte upp med elaka familjer som vill dem illa utan tvärtom. Det är vanliga barn med vanliga mammor och pappor men de lever i den här kulturen som överallt annonserar synen på kvinnan som objekt samt dikterar villkoren för ”fin” och vi cementerar det hos barnen i form av konstanta recensioner.
Här kan du läsa hela inlägget ”Far barn illa av att man säger att de är fina?”

Och här fortsättningen med inlägget ”Barn behöver begränsas för att få större frihet”

Saken är den att den här kampen inte går att föra ensam. Så fort Edith går utanför dörren och möter människor som inte reflekterat över det (de ser det ju som en komplimang, det är ju inte med ont uppsåt) så får hon ju alltid höra kommentarer när hon har klänning eller nagellack (nej, inte annars). ”Vilka fiiiina naglar du har!” Och barn kan ju inte värja sig, de suger bara åt sig. Så nästa gång nagellacket ska på så är anledningen plötsligt att ”jag vill ha fina naglar” istället för ”jag vill ha blå färg på naglarna”. Och så fortsätter det. Det är också svårt att som förälder kommentera släkt och vänner med ett ”kommentera inte att hennes utseende, är du snäll”. Många i vår närhet vet om det och respekterar det, men många glömmer också.

Jag vill inte att mina barn ska definieras utifrån deras utseende. De har tusen andra goda egenskaper som gärna får uppmärksammas före utseendet.

Men, jag fortsätter göra det jag kan. Fortsätter att inte kommentera kläder hemma, ska vi byta inför ett kalas är det för att ”det kan vara trevligt att ha rena kläder” eller ”den här tröjan är varmare när vi går ut”, ska vi göra flätor är det för att ”håret inte ska fara i munnen”, osv. Jag har även försökt ta över begreppet ”fin” och använder det till något man är också, säger ofta att Edith är fin mot Signe, eller att hon är fin med sina kompisar. Eller såklart att hon är gullig, fin, bäst och bra – men då är det inte kopplat till något hon har på sig, utan helt enkelt bara till henne som person. Sedan kommer hon ju tillslut dra egna slutsater av varför jag sminkar mig, byter kläder osv (man är ju själv till viss mån slav under det här beteendet, även om jag arbetar med det hos mig själv också), men kanske kan man bredda alternativen lite åtminstone.

Ah, känns som att det finns hur mycket som helst att skriva om ämnet. Ni som har barn, hur resonerar ni?

Foto taget under hösten, av KMH foto.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)