18 Dec

Fem månader

Okej, en dag försent men ni vet ju hur det gamla ordspråket lyder. ”Bättre sent än aldrig.” Sådär, nu skrev jag det också. Ifall ni kände er osäkra på vilket det gamla ordspråket var som jag refererade till.

Fem månader! Har hon hunnit bli, lillebarnet. Jag har inte hunnit med i tanken på att vi snart har ett ”halvårsbarn” och inte en nyföding, hon känns som typ tre månader i mitt huvud (och tydligen i en kompis huvud också, men jag nämner inga namn). Tillvaron är i vanliga fall ganska lätt med den här damen, och jag skriver ”i vanliga fall” för att hon just de senaste dagarna verkar vara i någon fas för det har varit lite si och så med både mat och sömn. Hon är mer gnällig men varken så intresserad av att äta eller sova som vanligt. Eller ligga och bita på någon leksak. Hon kan fortfarande göra långsovningar, men hennes vanliga ”sover och är sedan vaken typ två timmar innan sömn igen” har ruckats på, känner att jag inte riktigt vet vad hon vill nu när hon plötsligt blir grinig redan efter 45 minuter, och inte vill äta. Annars är min standardhandling vid griniga barn – mat, byta blöja och fortsätter du vara grinig i famnen så läggs du ut i vagnen. Hehe.

Men leenden och skratt är hon fortfarande väldigt bjussig med (kan komma mitt i lite gnäll, det är liksom snabba ombyten) och framför allt är det så roligt att se hur hon plötsligt bara kan börja skratta åt något som Edith eller någon annan gör. Igår var det exempelvis kusin Herman som viftade med duschdraperiet och plötsligt skrattade hon så hon knappt orkade hålla sig upprätt, haha.

Sömnen på nätterna är det också si och så med, men det har det ju varit länge. Alltid flera uppvak och inte alltid på grund av hunger, utan bara lite oroligt sådär och måste sövas om. Men man vänjer sig verkligen vid sömnbristen, känns som att jag har blivit ”lite piggare” trots att antalet dåliga nätter är lika många som tidigare. Eller så är det bara julpeppen som gör sitt jobb.

Sedan att hon är så särdeles gullig och fortfarande liksom så liten i kroppen gör ju att man får sötchocker flera gånger varje dag. Till och med när hon är arg så vill man fnissa lite åt henne för att något så gulligt kan vara så ilsket.

Tänk att vi fick just dig, älskade flickebarn.

18 Dec

Lucka nummer 18: ” När jag valde att börja blogga”

Det börjar vara ett gäng år sedan nu! Att börja blogga var egentligen inget livsomvälvande, det var helt enkelt ett naturligt sätt att få dela och inspirera med pyssel och recept eftersom jag på den tiden hade all tid i världen för att pyssla på hemma. Och det var sååå roligt! Och det tycker jag fortfarande, det är ju bara tiden som saknas men själva aktiviteten att fota, blogga, skriva – det tycker jag fortfarande är roligt.

Och jag är fortfarande ett stort fan av att läsa andras bloggar! Läser allt möjligt men efter bara någon vecka så känns ju plötsligt personen som en vän och jag tycker det är en sådan ynnest att få ta del av en människas liv och tankar på det sättet. Det känns liksom bara så bjussigt. Speciellt de stora bloggarna som gör det på bekostnad av att få ta emot massa skit emellanåt, det problemet har jag ju inte precis här.

Några favoriter som jag följt många år är UnderbaraClaras, Isabella Löwengrip, HanaPee, Johanna Kajson, Lady Dahmer, Cecilia Blankens med flera.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)