Höstat
Hoho det känns alltid härligt när man balanserar på gränsen, vi fick ett ryck igår efter middagen och i mörkret var vi alla ute och lastade på lövhögarna på släpvagn, Jakob körde iväg med det, jag plockade ihop leksaker från sandlådan och sedan bytte Jakob däck på både bil och hans cykel (eftersom han cyklar till jobbet) med pannlampan som enda ljuskälla.
Och sedan vaknar man upp till det här idag:
Jojo. Inte en dag försent som man brukar säga.
Vi hade en så väldigt mysig promenad till förskolan idag, Edith var supernöjd i allmänhet och glad över snön och jag med, det knastrade så härligt och allt kändes liksom mjukt och ombonat! Julpeppen fick en rejäl skjuts.
Igårkväll lyckades vi också med bragden ”Signe sov i sovrummet” medan vi kunde sitta en stund i soffan! Det var länge sen ni. Hur jag gjorde? Jag har sett till att hon inte får ta power naps efter kl 19, sedan vid 20 ger jag hon så mycket ersättning hon bara kan äta (hon älskar det), och så umgås vi och tröttar ut ordentligt och när hon börjar bli grinig vid 21 så bäddar vi ner oss i storsängen och hon ammar och i bästa fall somnar. Då ligger hon redan varmt och med mammalukt överallt bland kudden och täcken. Sedan kommer då det kritiska skedet – jag ska lyckas ta mig därifrån. Men igår gick det! Och hon sov som en stock genom både det och sedan när jag la mig igen. Må det fortsätta!