19 Sep

Onsdagskväll

Här sitter jag i soffan, Jakob är på simkurs (ja alltså han kan simma, men det här är tydligen ett snäpp upp) och det slår mig att jag sitter själv i soffan och ser Idol för att barnen för första gången somnade samtidigt i varsin säng, eller ja Signe i vagnen. Nu råkade det vara mer en slump ikväll, Signes kvällar ser fortfarande väldigt olika ut av förståeliga skäl.

Men jag stannar ändå upp och inser att det var sådana här stunder som jag verkligen visualiserade där de första skälvande veckorna med bebis när det kändes som att jag aldrig skulle få en stund för mig själv igen. Minns att jag upprepade mantrat: This to shall pass. Jag visste ju att det skulle komma kvällar igen när vi två vuxna satt och kunde putsa ut med te och kex, och man faktiskt kanske hade lite ork att säga ett ord eller två utan att stupa i säng direkt.

Haha det är så märkligt att pendla mellan att smålängta efter stabilare tider med att njuta järnet av den här tiden hemma eftersom jag ju veeet att tiden ändå går superfort. Och jag är så väldigt tacksam över att jag får finnas till och uppleva det här, med mina älskade döttrar (har inte vant mig vid pluralformen än!!).

Idag har vi i alla fall varit ledig alla tre och besökt öppen förskola som kyrkan har (älskar öppen förskola, världens bästa grej för föräldralediga), sedan sov Edith en riktig långsovning (också en bra effekt av öppen förskola), vi har ätit middag och haft besök av Hanna, Anton och Tilde. En fin vardagsonsdag!

En bild från gårdagskvällens premiärcykling på vägen. Ja alltså, hon cyklar inte än, det är bara en balanscykel utan trampor.

18 Sep

Banankaka med choklad

Jag har ju som sagt bakat en hel del här på senaste tiden, det börjar nämligen vara en aktivitet som jag kan göra med Edith och som roar en lämplig stund sådär en sen eftermiddag. Sedan har det både varit Café Tre och dopbakande på senaste tiden, så då gör man nytta i samma veva. Vi närmar oss nämligen Signes dop som är första helgen i oktober! Trevligt att få arrangera något lite festligt sådär under hösten, annars brukar det ju bara vara Jakobs kalas som är i november. Vi blir som vanligt rätt många så allt som går att göra i förväg och frysa in är jag glad över, både i fika- och matväg.

En otrooooligt god och kletig kaka som vi har gjort ett par gånger senaste veckorna är den här banankakan med choklad. Hjälp vad gott. Receptet har jag tagit från ICA och den går både servera som den är och mer efterrättsaktig med glass.

Du behöver:

  • 75 g smör
  • 2 1/2 dl socker
  • 2 msk mjölk
  • 1/4 tsk salt
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 2 ägg
  • 2 mogna bananer
  • 100 g blockchoklad
  • 2 1/2 dl vetemjöl
  • 1 tsk bikarbonat

Gör såhär:

  1. Smält smöret i en kastrull och låt svalna. Blanda det med socker, mjölk, salt, vaniljsocker. Dela äggen och blanda i gulorna (spara vitorna!).
  2. Mosa bananerna och blanda ner detta i smeten. Hacka blockchokladen. Blanda ihop mjöl, blockchoklad och bikarbonat och vänd ner i smeten. Vispa till sist vitorna till hårt skum och vänd ner dem.
  3. Häll blandningen i väl smord och bröad form. Grädda i 30-40 minuter, 175°C. Den ska vara knappt klar i mitten för att bli kletig och god.

17 Sep

Grandagen

Vi var till Grandagen för någon helg sedan vilket som vanligt varen fempoängare. Mamma och Cecilia följde med och Edith var otroligt exalterad och glad hela dagen. Det är så roligt att börja se att aktiviteter man gör verkligen kan glädja henne, och inse att det inte behöver vara något speciellt utan att det kan räcka med en ridtur och några kossor.

Just aktiviteter är något jag kan längta efter att få göra hela familjen när tjejerna blir lite äldre. Planera små utflykter, packa matsäck och gå iväg på ett berg, göra resor tillsammans, fara till äventyrsbadet, åka skidor. Det ska bli roligt! Inbillar jag mig i alla fall. Nu vill jag inte höra något ”de kommer bråka stor del av tiden” eller ”de slutar vara tacksamma när de blir äldre” utan låt mig nu bara leva med den förhoppningen, hehe.

17 Sep

2 månader

Men hej! Åh ni skulle bara veta hur ofta jag tänker på bloggen och inlägg jag skulle vilja skriva här. Missade hela valet (att skriva här alltså, inte att rösta), skulle vilja skriva om allt mysigt vi gör och visa bilder, ge er recepten på det jag bakar eftersom jag har kommit in i ett bak-il, skriva om alla tankar som snurrar i mitt huvud om moderskapet, uppfostran, vardagen, bebistiden, om hur hudlös jag ofta känner mig nu förtiden osv. Men det är så sällan man kan sätta sig vid datorn. Påbörjar inlägg men sedan tar det typ hela dagen att skriva det.

I veckan var det också fyra år sedan Sive dog och den tiden sätter fortfarande mycket tankar i huvudet och speciellt när man har en liten bebis hemma. Älskade Sive. Så ofta jag tänker på dig.

Hur som helst, idag blir Signe två månader! Jag läste om när Edith var två månader och insåg att mycket är ganska likt. Älskar också att jag skriver ”hon är så rolig att vara med nu”, haha! Allt man behövde för underhållning var liksom ett par leenden. I och för sig så blir ju Signe också roligare och roligare, man börjar lära känna hennes behov mer och mer, samt kunna skönja små små tecken på återkommande rutiner. Det gillar jag! Hon har också börjat sova rätt mycket i vagnen på dagarna vilket ju är magiskt, idag sov hon till och med ute ett par timmar medan jag och Edith bakade.

Hon är en väldigt nöjd och lätt bebis måste jag säga. Bra nätter också och även om vi matar då och då, så är vi rätt sovande båda två. Tacksamt! Och alltså den här lilla bebiskroppen. Det är så ofta som jag bara inte får nog och tycker att vanliga kramar inte räcker till. Hon är bara så ofantligt gullig! Med sina små axlar, lilla spjuveraktiva leendet, småarmarna som vevar på. Det går inte ta in! 4880 g och 57,9 cm lång.

Signe, du får en helt annan bebistid än storasyster och får ofta liksom bara hänga med – men vi älskar dig oändligt! 

6 Sep

Torsdag

Och så går vi mot helg igen, det går fort! Jag har känt mig lite sliten den här veckan, haft dåligt tålamod. Och när det blir onödiga konflikter så blir jag så väldigt besviken på mig själv efteråt, och tänker att jag ska hantera det annorlunda nästa gång. Signe är i något läge där hon vill vara i famnen exakt hela tiden (tackar Hanna för sjalen som jag lånar!) och det gör att jag blir trött i ryggen och less på att bära, men istället går den irritationen lätt ut över Edith vilket ju är orättvist. Försöker vara noggrann med att säga förlåt om jag har brusat upp onödigt mycket, eller förklara att jag blev arg för att jag egentligen är trött osv. Men man vill ju helst hantera allt med sin bästa pedagogik, pust…

Jag hade nästan glömt det med bebisar, att de verkligen är med en exakt varje stund på dygnet. Man bär, matar, söver och hon är ju vaken med oss även på kvällen (som ju annars är de återhämtande barnfria två timmarna) och sover bredvid mig hela natten. Och den här veckan har jag ibland bara känt: Jag. Vill. Vara. Ifred! I tystnad! Själv med mina egna tankar! Bara en liten stund! Och så får jag dåligt samvete över det också då, haha. Ja ni, det är inte lätt att vara förälder alla gånger.

För man älskar dem ju så oändligt mycket. Vill verkligen vara mitt bästa jag varenda dag för dem. Tur att Edith inte är så långsint, man blir snabbt bästa vänner igen.

Hon är för övrigt väldigt rolig och gullig nu när hon pratar på om allt möjligt. Och som vi leker rollspel! Oftast är hon Emil och jag ska vara Alfred. Eller Anton. Hon har missuppfattat vad de säger, för istället för ”du och jag Alfred”-grejen när Alfred svarar ”Tror jag det” så säger Edith ”De vet du.” Hon körde också häromdagen att vi skulle vara varandra och när jag frågade vad jag som Edith skulle säga svarade hon: ”Du säga jag vill se böörnfilmen!” (Björnbröder alltså) och när jag frågade vad mamma skulle svara då så svarar hon: ”Nä, jag vill se nyheterna.” Haha!

2 Sep

Skördehelg

För att vara så ointresserad (eller ja, dålig) på odling i övrigt så är jag väldigt förtjust i att den här tiden på året liksom safta och sylta. Bara ordet skördehelg! Vilken klang! Just nu hade jag hemskt gärna haft ett trädgårdsland med massvis av härliga grönsaker. Och skördat. Men det övriga arbetet med att odla och rensa ogräs verkar jag inte prioritera, hehe… Det här hör till min ”det ska jag göra sen i livet”-lista. Har ni också en sån? Andra verkar ha mer en ”det här skulle jag ha gjort medan jag var ung”-lista, men jag har en till när jag typ är medelålders, haha. Ha grönsaksland, läsa mer böcker, plocka flera liter bär, resa (även helt själv någon gång), gå morgonpromenader, bo vid vattnet osv. Alltså, det är inte att jag vill att tiden ska gå så att jag är där, jag bara sparar aktiviteten till senare och tänker att det ska bli trevligt. På samma sätt som jag gör saker nu som jag trivs så bra med.

Okej, tillbaka till skördespåret – om man då inte odlar själv, då är Mårtensgården perfekt! Vi har ju varit där förut och det handlar helt enkelt om självplock, man får åka dit och skörda i någon annans prydliga grönsaksland. Vilken grej!

Jag blev så sugen på att åka dit när vi fick ett gäng med morötter, polkabetor och grönkål av Johanna och lilla Ingrid som var och hälsade på i fredags. Värsta bästa gå-bort-presenten ju! Så i lördags packade vi ihop oss och plockade främst svarta vinbär och potatis. Även ett gäng äpplen fick följa med.

Sedan åkte jag hem och gjorde svartvinbärssaft där en flaska fick följa med som present på kvällen när vi skulle på kalas. Härlig lördag med andra ord!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)