7 Jun

Hej vecka 35!

Vecka 35! Tror inte jag har förstått att vi ändå är inne på upploppet nu. Nu har varannan-vecka-träffarna börjat hos barnmorskan och om bara ett par veckor är ju liksom bebisen helt färdigbakad. Ah, känner mig lika mentalt oförberedd som första gången. Fattar inte att det verkligen ska komma en liten bebiskropp som ska följa med oss hem? Åh, känner att jag längtar väldigt mycket nu.

Det slog mig häromdagen att jag är precis i det läget nu som jag drömde om större delen av tonåren. Jag har aldrig varit någon stordrömmare med ”bada-med-delfiner-och-bestiga-mount-everest”-ambitioner (alltså inget fel i det) men en grundläggande målbild var alltid den stunden när jag skulle få vara gift med en man jag älskade, bo i hus, ha varsitt jobb som vi båda tyckte om, ett barn som mådde bra och var friskt, och jag skulle vara gravid med barn nummer två (jag vet, precis så Svensson-klyschig är jag, inte mycket att göra något åt). Jag minns bara att jag hoppades innerligt att jag skulle få uppleva det, och en period som jag också trodde att jag skulle se tillbaka på med värme och glädje senare i livet. Och tänk, precis där är jag nu! Mycket medveten om hur fort saker kan ändras. Vilket gör att jag verkligen försöker uppskatta varenda dag.

Okej, det var ett sidospår, tillbaka till graviditeten. Fysiskt är det rätt tungt nu? Mycket tyngre (tidigare) än jag upplevde det förra gången. Det är tungt att böja sig ner, ställa sig upp ur soffan, bära. Jag har ju ingen foglossning eller så, men det är liksom som att jag inte kan böja på kroppen för att barnet rent fysiskt tar emot, det är som att böja på sig med en pinne på högkant i magen. Svårt att beskriva. Sedan kräver ju barn nummer ett mycket mer fysisk aktivitet av en, det är ju ett väldans plockande på golvet, sitta på knä och byta blöjor, lyfta ut och in ur bilbarnstolar med mera. Jag är inte så sömnig men vill bara helst ligga helt still. Vila kroppen. Och egentligen är inte ens det speciellt skönt, eller det gäller att hitta ett bra sidoläge där magen får stöd mot något.

Sedan är det mycket mer som molar och håller på den här gången, förra gången hade jag knappt en sammandragning men nu får jag sådana ofta, det molar, det spänner och drar, det spränger och ilar. Jag är konstant medveten om mitt livmoderparti om vi säger så.

Och med det i åtanke känns det rätt långt kvar om jag ska valsa runt såhär i sex veckor till, otymplig och tung. Okej, fysiskt är jag inte så jättetung, kan inte precis påstå att jag samlar på mig någon vätska och har gått upp samma typ tio kilon som förra gången – men den mentala känslan är att jag är gigantisk. Vill helst vagga fram och luta mig bakåt när jag går. Som sims-gubbarna, ni vet.

Äh, jag har gett upp alla duktig-flicka-försök och ber Jakob göra mycket av det fysiska (tycker gott och väl att jag gör min del fysiskt ändå, det är inte han som behöver bryta ner sin kropp om och om igen, och sedan bygga upp den), och med tanke på att semestern också hägrar så har jag det bra, såhär i väntans tider.

Men du är välkommen ut när du vill lilla vän!

Här kan du läsa om förra graviditetens vecka 34.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)