29 Maj

Vår flicka

Även om hon inte är en bebis nu där man vill minnas framsteg hit och dit så måste jag bara få, om inte annat för min egen skull, skriva lite om vad som händer i lilla damens liv. Tack och lov tycker jag det har varit en liiite lugnare period med trotset senaste veckorna, hon har känts väldigt tillfreds och i balans, och så har vi föräldrar kanske blivit ännu bättre på att undvika kriserna och sålla vilka strider som är värda att ta, hehe. Men bestämd är hon. Det finns ingen som kan säga ordet ”nej” med sådant eftertryck som hon.

Det är så otroligt roligt att höra när hon återskapar våra säga-till-situationer, som härom veckan när hon står framför matbordet med mjukishunden som sitter på kanten, och plötsligt tar hon tassen och viftar till henne själv i ansiktet med den.
– Aptelut inte! Du får inte lått (slåss)! Titta på mig. Titta på mig! Dumhete!

Eller när hon igår (efter att hon och jag haft en snabbhandling av det mer påfrestande slaget) senare på kvällen tittar på morbror Viktor och hötter med fingret samtidigt som hon säger:
– Du måtte lyttna (lyssna) på mig!

Hehe. Tur också att hon faktiskt återspelar kärleksfulla stunder också, katten Jamo får minsann höra många gånger om dagen att hen är älskad. Annars hade man ju kunnat tro att hon växer upp i en mycket strikt miljö…….

Överhuvudtaget har hon verkligen kommit in i en ”leka-med-gubbar-period”, om vi nu ska kalla det så. Ge henne ett par duplo-djur och hon kan verkligen roa sig länge. Det pratas och hittas på berättelser, sjungs egengjorda och ihopblandade sånger, ”Heeej ekojjen, hu må du? Mamma hämta dig nu. Mojmoj hämta dig imåjjån. Eeeeeemiiiil! Du käje nickeboooa…” Åh vad jag hoppas att det är något hon fortsätter med, det gör ju verkligen att man kan underhålla sig själv som barn. Bara hur länge hon kan bada i badkaret med sina små badleksaker? Nu på sommarkvällarna när kvällsbadet är ett nästintill oundvikligt faktum så har jag börjat sätta mig bredvid i gungstolen med en bok. Haha! Vilken grej?? Bara att njuta av det då i cirka sju veckor innan nästa lilla behöver-exakt-all-din-vakna-och-sovande-tid-människa anländer.

Hon gillar att vara igång och tycker mycket om när vi är i skogen bakom huset eller i någon lekpark, och det märks ju också vad duktiga de blir på att röra sig ute när de utsätts för att behöva gå i knepig terräng, springa över rötter, klättra, krypa osv. Okej, så det har hon från sin far. Men är det något jag lyckats föra över så är det hemmamyset och frukostkärleken. Hon kan verkligen bli nöjd över att få komma hem. Absolut inte så att hon tjatar om att åka hem när vi är borta, eller att hon inte vill åka hemifrån, men ändå att det märks att hon liksom blir tillfreds när vi kommer hem. ”Nu vi hemma allihopa” kan hon säga med ett nöjt leende när vi kliver in i huset. Och direkt kilar hon iväg till sina kära leksaker eller böcker.

Hon gillar också väldigt mycket när vi är alla tre. Fnissar förtjust när hon fått konstatera att vi alla ska åka i samma bil någonstans, eller när vi ligger på varsin sida om henne när hon dricker välling på kvällarna. ”Både mamma, pappa, Edi” säger hon och klappar på oss.

När det gäller bebisen så märks det att den stora magen får henne att tänka på det oftare. ”Min mamma bejbi i magen” säger hon ofta, både till sig själv och när andra mer eller mindre kända personer passerar förbi. Hon vill också gärna sitta i mitt knä mot mig och lyfta upp tröjan så att hon kan gnugga ansiktet mot magen. Säger att hon vill hålla den och att den gråter ”nää, näää” (bebisgråt). Det har också varit många namnförslag, igår var det ”lillatytter pojke”. Tror inte lillasyster skulle uppskatta det, men vad vet jag.

Hon är inte så jättekramig sådär med alla hon möter (eller ja, det beror på vilket humör hon råkar vara på), men med kanske speciellt mig vill hon ofta gosa och mysa in sig en stund. Vad vet jag, man är kanske lite ”gosigare i hullet” än vad fadern är, hehe. Och det är alltid nöjda glädjetjut när någon av oss föräldrar kommer hem eller hämtar på förskola.

Åh, det finns så mycket att skriva! Så ofta som vi får konstatera (i sann föräldrapartisk anda) att vi bara har välsignats med ett alldeles fantastiskt barn, som är så perfekt precis som hon är. Låt tiden gå långsamt, långsamt!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)