29 Maj

Vår flicka

Även om hon inte är en bebis nu där man vill minnas framsteg hit och dit så måste jag bara få, om inte annat för min egen skull, skriva lite om vad som händer i lilla damens liv. Tack och lov tycker jag det har varit en liiite lugnare period med trotset senaste veckorna, hon har känts väldigt tillfreds och i balans, och så har vi föräldrar kanske blivit ännu bättre på att undvika kriserna och sålla vilka strider som är värda att ta, hehe. Men bestämd är hon. Det finns ingen som kan säga ordet ”nej” med sådant eftertryck som hon.

Det är så otroligt roligt att höra när hon återskapar våra säga-till-situationer, som härom veckan när hon står framför matbordet med mjukishunden som sitter på kanten, och plötsligt tar hon tassen och viftar till henne själv i ansiktet med den.
– Aptelut inte! Du får inte lått (slåss)! Titta på mig. Titta på mig! Dumhete!

Eller när hon igår (efter att hon och jag haft en snabbhandling av det mer påfrestande slaget) senare på kvällen tittar på morbror Viktor och hötter med fingret samtidigt som hon säger:
– Du måtte lyttna (lyssna) på mig!

Hehe. Tur också att hon faktiskt återspelar kärleksfulla stunder också, katten Jamo får minsann höra många gånger om dagen att hen är älskad. Annars hade man ju kunnat tro att hon växer upp i en mycket strikt miljö…….

Överhuvudtaget har hon verkligen kommit in i en ”leka-med-gubbar-period”, om vi nu ska kalla det så. Ge henne ett par duplo-djur och hon kan verkligen roa sig länge. Det pratas och hittas på berättelser, sjungs egengjorda och ihopblandade sånger, ”Heeej ekojjen, hu må du? Mamma hämta dig nu. Mojmoj hämta dig imåjjån. Eeeeeemiiiil! Du käje nickeboooa…” Åh vad jag hoppas att det är något hon fortsätter med, det gör ju verkligen att man kan underhålla sig själv som barn. Bara hur länge hon kan bada i badkaret med sina små badleksaker? Nu på sommarkvällarna när kvällsbadet är ett nästintill oundvikligt faktum så har jag börjat sätta mig bredvid i gungstolen med en bok. Haha! Vilken grej?? Bara att njuta av det då i cirka sju veckor innan nästa lilla behöver-exakt-all-din-vakna-och-sovande-tid-människa anländer.

Hon gillar att vara igång och tycker mycket om när vi är i skogen bakom huset eller i någon lekpark, och det märks ju också vad duktiga de blir på att röra sig ute när de utsätts för att behöva gå i knepig terräng, springa över rötter, klättra, krypa osv. Okej, så det har hon från sin far. Men är det något jag lyckats föra över så är det hemmamyset och frukostkärleken. Hon kan verkligen bli nöjd över att få komma hem. Absolut inte så att hon tjatar om att åka hem när vi är borta, eller att hon inte vill åka hemifrån, men ändå att det märks att hon liksom blir tillfreds när vi kommer hem. ”Nu vi hemma allihopa” kan hon säga med ett nöjt leende när vi kliver in i huset. Och direkt kilar hon iväg till sina kära leksaker eller böcker.

Hon gillar också väldigt mycket när vi är alla tre. Fnissar förtjust när hon fått konstatera att vi alla ska åka i samma bil någonstans, eller när vi ligger på varsin sida om henne när hon dricker välling på kvällarna. ”Både mamma, pappa, Edi” säger hon och klappar på oss.

När det gäller bebisen så märks det att den stora magen får henne att tänka på det oftare. ”Min mamma bejbi i magen” säger hon ofta, både till sig själv och när andra mer eller mindre kända personer passerar förbi. Hon vill också gärna sitta i mitt knä mot mig och lyfta upp tröjan så att hon kan gnugga ansiktet mot magen. Säger att hon vill hålla den och att den gråter ”nää, näää” (bebisgråt). Det har också varit många namnförslag, igår var det ”lillatytter pojke”. Tror inte lillasyster skulle uppskatta det, men vad vet jag.

Hon är inte så jättekramig sådär med alla hon möter (eller ja, det beror på vilket humör hon råkar vara på), men med kanske speciellt mig vill hon ofta gosa och mysa in sig en stund. Vad vet jag, man är kanske lite ”gosigare i hullet” än vad fadern är, hehe. Och det är alltid nöjda glädjetjut när någon av oss föräldrar kommer hem eller hämtar på förskola.

Åh, det finns så mycket att skriva! Så ofta som vi får konstatera (i sann föräldrapartisk anda) att vi bara har välsignats med ett alldeles fantastiskt barn, som är så perfekt precis som hon är. Låt tiden gå långsamt, långsamt!

27 Maj

Mors dag

Grattis alla mödrar! Grattis till allt vad vi klarar av, bär upp, älskar, kämpar, planerar, uppfostrar, tröstar, kompromissar, omhändertar, med mera! Vilken grej vi ändå gör. Och visst, papporna är också jättebra, men mödrar – är inte det något alldeles extra ändå? Hehe.

Idag har jag hittills både blivit uppvaktad av mitt eget barn (med hjälp av make) samt hunnit med att uppvakta min egen älskade mamma. Det är en bra dag, där man både får fira och bli firad! Och strax där det iväg mot svärmor för fortsatt firande.

Apropå mödraskap så har jag flera gånger senaste tiden verkligen stannat upp och bara njutit så otroligt mycket över det jag har. Som igår, när Edith hade badat och ville sitta inlindad i handduken i mitt knä länge, länge. Hon lutade huvudet mot bröstet och bara myste. Och alltså, jag tror inte det finns lyckligare stunder än när man bara har tid att sitta kvar precis så. Pussa henne på huvudet och lukta henne i nacken. Så ljuvlig hon är! Så ljuvligt att vi har en dotter och en till på väg, att vi är friska! Att vi älskar varandra, och får vara med varandra. Att vi är trygga och har det bra. Så grundläggande för att känna sig genuint lycklig.

Inte en enda dag tar jag det för givet.

Vi startade dagen med förmiddagsfika hos oss med mor, far och Cecilia. Gillar att äta gemensam frukost! Sitta och mumsa på, och prata. Sedan känns ofta dagen lång när man har startat med att träffa någon redan på förmiddagen. Efter det åkte vi alla iväg på utflykt till Stormyrberget, men det kommer i ett eget inlägg för jag hade till och med kameran! Det var också perfekt svalt väder i solen. Det måste sägas. Ingen annan (förutom Jakob, han gillar också medeltemperatur) verkade dock hålla med mig.

Nu ska vi som sagt susa vidare! Trevlig mors dag allihopa!

26 Maj

Baddag och brända armar

Lördag! Här sitter jag med datan inne vid badkaret där Edith plaskar omkring. ”Varför går ni inte ut i finvädret!?” tänker kanske du. Och ja, vi har faktiskt ätit frukost i finvädret och barnet har spatserat omkring sin fader som försöker laga min cykel. Men nu är fadern och inhandlar någon pryl som fattades, och vi passade på att bada av oss gårdagens sand (eh, ja – hon gick och la sig alldeles obadad).

Igår packade vi nämligen picknick och åkte iväg för sommarens första stranddag! Det var alltså nästan 30 grader i Piteå igår (säger inget om det så har jag inget sagt). Jag och Edith var där redan strax efter 9 på morgonen och då var det alldeles ljuvligt vid vattnet! Vindstilla och liksom fortfarande lite, lite svalt i luften. Sedan anslöt broder Martin med familj, så Edith och Herman hade fullt upp med att leka i sanden och vattnet. Vattnet var faktiskt inte alls nå kallare än vad det är typ under hela resten av sommaren. Dock rätt skitigt, med pollen och skräp från träd. Sedan åkte vi hem till mor och far för tacomiddag ute i det fria.

Jag ska ju inte vara i solen både för medicin jag äter under graviditeten och bara allmänt på grund av graviditeten så jag hade fullt upp med att flytta runt filtar under skugga, och satt enligt mig själv i skuggan större delen av dagen. På kvällen? Bränd på både armar och ben. Aaah. Det finns ingenstans att fly! Solen hittar mig vart jag än går! Jag är fången i skuggfällan! Jag måste ju ändå exponeras för strålarna någon gång då och då eftersom jag har en 2-åring att hänga efter – men jag vill ändå hävda att jag verkligen höll mig i skuggan. Känns som att få underkänt på provet när man kommer till läkaren nästa gång och är brunare än någonsin. Jag trodde faktiskt inte det skulle bli så farligt med ”gravid under sommaren” men fortsätter det såhär med vädret i åtta veckor till så kommer det inte bli roligt alltså. Fördelen är väl att man får låta de andra springa desto mer, hehe. ”Doktorn sa att jag måste hålla mig i skuggan” ska jag säga när jag ligger och sippar kall lemonad i hängmattan.

Nåja, jag ska försöka att inte göra de här veckorna till en enda lång höggravid-människa-som-klagar-på-krämpor-och-värmen-som-alla-andra-längtat-efter-harang, men om det skulle bli så, så ber jag er ha överseende.

Nu blir det snart lunch och sedan fotboll! Hoppas du får en trevlig lördag!

20 Maj

Grandagen

Djurens dag på Grans är ju nästintill en årlig tradition i vårt liv, jag var ofta där med mor, far och Cecilia innan Edith föddes också så det börjar vara några år. Trevligt! Idag var det dessutom perfekt väder, shorts och t-shirt men utan att vara gassande sol. Prima ballerina! Vi hängde med Hantons och Hannas bror Samme med familj så det var tre glada småtjejer som sprang mellan djuren. Och fick rida ponny! Bara en sådan sak. Edith satt och gungade med och sa ”hoppla, hoppla, hoppla” i takt med det stillsamma lunkandet.

En perfekt söndagssyssla för en småbarnsfamilj, sedan hem för läggning och vila för undertecknad. Skulle gärna ha en liten ”sommarbondgård” här i stan som hade öppet flera helger under sommaren, tycker det är en strålande barnunderhållning att gå och kika/klappa på djuren. Gärna hade det också fått vara en liten gårdsbutik intill där man kunde köpa ägg/kött/grönsaker. Om man nu får önska.

Nåja, nu blir det i alla fall lite vila (okej, inte för Jakob som påtar i trädgården) och sedan fotbollsmatch. Trevlig söndag!

15 Maj

Hej vecka 31!

Oh, graviduppdateringarna blir något sporadiska men så kan det vara. Vi är inne i vecka 31 (på torsdag går vi över till v 32)! Här kan du läsa om förra vecka 32-uppdateringen. Hur mår jag nu då, om jag får reflektera en liten stund? Jomen ändå! Senaste två veckorna känns det verkligen som att magen blivit stor (kändes som att jag har skrivit det innan också?) och den känns liksom väldigt full hela tiden. Både av bebis som sträcker på sig och bökar runt, och av maten jag äter. Jag känner mig sällan hungrig, och äter jag mycket får jag halsbränna. Och samtidigt behöver man ju som äta för att inte få blodsockerfall hela tiden. Rörelserna är också betydligt mer kraftiga nu och sådär att det ibland har börjat bli lite obekvämt när det är hela havet stormar därinne.

Sist jag var hos barnmorskan såg värdena bra ut, jag är (trots allt) lite mindre om magen nu än med Edith, men det kan ju bero på flera saker som att jag exempelvis kan vara bredare över höfterna nu och så. Hon verkar också redan ha fixerat sig! Eller huvudet var då inte ruckbart, enligt barnmorskan. Vi har också gjort en förlossningsplan som specialistläkaren (där jag gör extraultraljuden) ska ta vidare till förlossningsrond som det kallas. Eftersom det blev som det blev förra gången, gör man helt enkelt en plan för att jag ska känna mig trygg i att det inte blir som förra gången och att det inte heller kan bero på vilket team som jobbar just då – utan då är det bestämt och så måste de som arbetar just då följa det. Jag har ju funderat mycket kring den här förlossningen, eftersom jag känner mig mer osäker nu inför hur det kommer bli än vad jag var vid förra. Det är på något sätt jobbigt att inte veta om det blir vaginal förlossning eller snitt, just för att det är så fundamentalt olika sätt? Gillar inte att känna mig oförberedd, det är så olika vad det är man ska förbereda sig mentalt på beroende på vilket sätt det blir.

Men det jag kom fram till är att förra gången var det nog igångsättningen som var ”felande länken”, eftersom exakt ingenting var redo när vattnet gick och de tillslut satte igång det på konstgjord väg så var det liksom där jag tappade kontrollen. Gick från noll värkar till en enda lång värk på typ två timmar (och hann verkligen aldrig känna att jag lyckades ”andas mig igenom och vara ett med värkarna”, minns det bara som ett virrvarr av smärta som hela kroppen kämpade emot) och eftersom ingenting hände, och man startade upp, stannade ner över nätter, fortsatte igen, så hann ju livmodern bli helt slut vilket sedan då ledde till blodtransfusion på grund av blodbrist/livmoderinfektionen/att amningen tjorvade länge osv. Så nu i planen har vi alltså reducerat den eventuella igångsättningen. Händer samma sak igen och inget är redo när jag kommer in, då provar man inte med igångsättning (livmodern har ju också ett ärr nu som man inte vill testa för hårt) lika länge utan hoppar ganska direkt till snitt. Men om det startar helt annorlunda med naturligt värkarbete och att det är flera centimeter öppet – då provar vi den ”vanliga” vägen. Och det känns ändå någorlunda tryggt.

Även om jag ibland när jag får en sammandragning känner lite panik. Om jag ska vara ärlig. Förnimmelsen av värkarna. Huuuh. Vill egentligen bara att det ska vara över och försöker att inte låta ångesten över det få för mycket plats. Det kommer gå bra, det kommer gå bra, det kommer gå bra.

Okej, det blev förlossningstankarna, annars mår jag rätt bra! Som sagt, stor i kroppen men rätt rörlig ändå och inte jättejättetrött. Börjar också känna att det ska vara rätt härligt att vara ledig i höst med mina småtjejer, det har jag som inte hunnit tänka på innan med jobbytet.

Bara 65 dagar kvar!

14 Maj

Sommarhelg genom mobilen

Vilken härlig långhelg vi har haft! Verkligen sommarvärme, och inte som i ”varmt för att vara den här årstiden”, utan ”passa på och njut för såhär varmt är det inte ens stor del av den faktiska sommaren”. Och ja, jag ska erkänna att jag redan känner lite värmepanik i solen (så är det ju i vanliga fall också, så tänk nu då när jag är gravid..!), men jag trivs hemskt bra av att kunna sitta i skuggan och det ändå är milt och skönt. Sommaren är ju inte heller gjord för små lättbrända barn, de vill springa omkring ute hela tiden och det ska smörjas, fast helst ska de ha heltäckande kläder, fast de vill helst bada utan kläder alls, och sedan är det ju egentligen inte bra att smörja för mycket men de blir väldigt varma med kläderna, och inte vill de ha keps på huvudet som inte heller går att smörja in på grund av håret osv osv. Edith känns också som ett potentiellt extra-lättbränt-barn med sitt röda hår och sina ljusa hy. Och sina föräldrar. Vilket inte passar speciellt bra in med hennes för tillfället bestämda attityd.

Nämen, tycker ni att ni redan hör en liten klagande sommarvärme-ton? Nåja, det kan så vara, men mycket är härligt också. Men jag ska inte försköna det hela heller, sommaren har minsann plus och minus som alla andra årstider.

Ska vi ta en liten sväng via mobilbilder genom helgens evenemang?

Torsdag:

Extraledig dag! Edith gör en kanonsovmorgon och sedan möter Martin och Herman upp hos oss och vi cyklar till Star där det är Star-loppet (ni minns väl min bragd från förra året). Även om jag saknar att springa så känner jag mig hemskt nöjd över att stå vid sidan av det här året, hehe. Vi äter hamburgare, hittar två småtigrar, ser årets första fotbollsmatch och sedan på kvällen grillar vi ute och hänger hos Viktor och Sarita med ett gäng.

Fredag:

Jakob jobbar, men jag och Edith är lediga så vi packar in oss i bilen efter en lugn morgon och åker till Luleå där mor och far står med husvagn eftersom det är EFS Rikskonferens där. Där blir vi kvar hela eftermiddagen, gungar och tittar på höns. Sedan sluter Jakob upp och vi hinner vara med på kvällsmöte innan vi bilar hem i sommarnatten.

Lördag:

Vi äter lite snabb frukost innan vi beger oss till Jakobs föräldrar för förmiddagsfika, soligt häng, grillunch och en Edith som mycket nöjd lekte med vatten och plastkoppar ungefär hela dagen. På kvällen bar det av hemåt för att förbereda inför Eurovisionkvällen som vi bjudit in vännerna till. Tilltugg, vänner och final. Trevligt!

Söndag:

En riktig smått-och-gott-dag! Vi börjar med en lång frukost (vi är riktigt bra på helgfrukostar nu för tiden), sedan pysslar vi utomhus med vårstädning på gården. Rensar i pallkragarna (som överlevde vinterns snömängd, hurra!), krattar och kör bort skräp. Sedan åker jag in till stan för att akut uppdatera både min och Ediths sommargarderober. Dyrt att vara gravid på sommaren!? Det behövs ju liksom speciella, svalkande kläder då, övriga året kan man ju bara ha ganska samma som jag hade förra gången. Nu införskaffades det i alla fall t-shirts, shorts och en mycket luftig klänning som jag planerar att bo i. En baddräkt har jag också köpt sedan tidigare. Sedan dessa barn som ju behöver helt nya garderober var tredje månad typ, nu var det dags för shorts, gympaskor (och sandaler behöver man ju också!), tunna t-shirtar och långärmade, keps. Det är inte billigt att vara sval i sommar inte. Hem för skogsvandring, veckohandling (tycker alltid det är svårt vad man ska äta för middagar på sommaren, vill typ bara äta sallad med melon när det är varmt), och gemensam grill tillsammans med mor och far. Kvällsbad för Edith och senaste avsnittet av Handmaids tale.

7 Maj

En helg i Hemavan

Måndag! Och jag känner mig lite gäspig ska erkännas, efter en helg i Hemavan tillsammans med Jakobs syskon och några kusiner. Väldigt trevligt! Trots att vädret inte var på vår sida. Mulet och små skurar av regn på lördagen, och rätt rejäl blåst på söndagen. Om vi såg någon sol? Jahadå, lagom tills vi skulle sätta oss i bilen och köra hem igen. Då var det minsann solen i ögonen hela vägen.

Tur att det kan bli väldigt trivsamt ändå, vi fick spendera en barnfri (yes, Edith var med mor- och farföräldrarna) helg tillsammans med ett glatt gäng och kunde fokusera på att spela spel, laga god mat, och faktiskt ta ett par utflykter också. Lördagens strapats blev ett riktigt fysprov för den gravida eftersom vi var tvungna att plumsa i lårhög blötsnö för att ta oss dit vi skulle, och jag ska erkänna att jag blev lite rädd där ett tag att det helt enkelt blev för tungt. Men det var stabila bebisrörelser där inne så jag lugnade ner mig och vilade lite på eftermiddagen när de andra tog en joggingtur för att ”låta kroppen jobba lite”. HAHA. Tack för den.

När vi kom hem vid 18-snåret igår mötte vi upp en något avig liten dam. Känner ni igen det ni småbarnsföräldrar, att det ibland kan slå lite bakut när man har varit borta länge? Man kan hämta efter en dag på förskolan och vara världens mest efterlängtade, och plötsligt efter ett par dygn ifrån varandra blir det liksom en konstig mix av jag-har-längtat-efter-er-men-varför-kommer-ni-först-nu-besvikelse? Det ska liksom både kramas/gråtas/testas på samma gång. Nåja, vi har inget planerat ikväll så då ska vi bara mysa ikapp.

Igår hann vi i alla fall även cykla förbi på det första kvällsfikat hos Viktor och Sarita som äntligen har fått flytta in i sitt hus som de har renoverat dag och natt sedan oktober! Vilket jobb de har gjort (med en hel del hjälp av föräldrarna)! Det var så mysigt att äntligen kunna umgås lite mer ”som vanligt” och inte bara i en snabb paus från bygget. Unnar dem verkligen att njuta nu under sommaren.

Tacksam för en så fin sista tu-man-hand-helg! Nåja, inte nu för evigt, men på ganska länge om vi säger så….

  

1 Maj

Bebislista

Vår lilla bebis har ju inte fått så mycket materiell kärlek än, eller faktiskt ingen om man ska vara ärlig. Vi funderar nog på att klara oss på vagnen vi har och möjligtvis komplettera med ståbräda och någon resevagn till Edith. Och mycket annat har man ju onekligen när det kommer till andra barnet.

Men så var vi på junta härom veckan och Viktoria visade upp alla små gulliga inköp de har gjort till deras bebis som kommer en månad efter våran, och då kom det! Köpa bebisgrejer-suget! För låt oss vara ärliga, jag gillar ju shopping. Jag gjorde också en inventering bland Ediths minsta bebiskläder och blev alldeles paff över hur lite det var, tills jag insåg att vi för det första hade ganska mycket lånade kläder då som sedan är återlämnade och att en hel del nog kasserades av diverse går-ej-ta-bort-fläckar osv. Sedan tror jag vi varvade ganska ihärdigt på det vi hade?

Så, jag konstaterade snabbt att det absolut behövdes en garderobsuppdatering för bebis. Hehe. Sedan behövs det ju alltid fyllas på med diverse apoteksvaror inför bebisankomst. Plus att jag insåg att det ändå hade varit trevligt att ha förberett en sängplats åt bebis, mest kanske för att eventuellt kunna lägga ner bebis lite ifred från en viss storasyster. Edith låg ju mest i sitt babynest och sov, på soffan och golvet och så.

Såhär såg det ut när förra bebislistan var avbockad och klar (haha, älskar att ”bil” var en av punkterna då) så jag tänkte att jag fortsätter i listformat även den här gången.

  • spjälsäng
  • täcke/kudde/lakan
  • babyfilt (jaja, vi har nog någon redan men en egen kan väl ändå bebisen få)
  • små handdukar för kräkningar
  • minst tre set byxor/omlottbodys
  • 2 pyjamasar
  • nappar
  • tvättlappar
  • blöjor

Ja ni, det är nog det hele? Det här är en dryg timme shopping på stan alltså, sedan är man klar. Smidigt. Okej, några grejer kanske modern också behöver komplettera med. En ny skötväska fick jag i present av mor och far (snoffsigare än den förra, hehe). Babynest har vi ju, samma med amningskudde (som jag bodde med hela förra amningsperioden). Nappflaskor, åkpåse, tunn overall, mössor osv finns ju också, möjligtvis att man skulle behöva någon typ av bärsele eller sjal den här gången? Ifall man vill kunna ha händerna fria.

1 Maj

Valborgsmässoafton

Vintern raaasat…! Det har den verkligen. Men det är ju inte mycket att älta om nu, istället kan vi konstatera att det blev en väldigt trevlig kväll med ett stort gäng vänner igår ute på kompisarnas stuga. Grillat, efterrätt, umgänge, lekande barn. Mys!

Vi slutade tidigare från jobbet och hade en lugn eftermiddag, dock blev jag på så ohemult dåligt humör där ett tag innan vi skulle åka. Jag kan inte annat än skylla på gravidhormonerna, men alltså när det blir sådär att irritationen liksom pyr inom en och jag bara känner att om jag öppnar munnen nu så kommer det bara otrevliga ord, hur mycket jag än försöker stå emot. Det är som att man går och är en liten låga som bara behöver pyttelite bränsle för att brinna av, och igår var det bränslet att jag kom hem och möts av Jakobs jag-har-gjort-lunch-hemma-och-det-ser-ut-som-kaos-trots att-Emma-hade-städat-undan-innan-hon-åkte-hemifrån. Lektion 1.0 i hur han enklast gör sin fru på dåligt humör.

Försökte att inte säga allt för mycket som jag skulle ångra, men som tur var så kan jag ju ändå klämma fram mitt i eländet  att ”jag är egentligen inte så här arg men jag är bara på så väldans dåligt humör just nu och tillslut blir det pyspunka”.

Hur som helst så försvann det i ett nafs så fort vi kom ut till stugan. Om jag tog några bilder? Nej. Men ni kan få en från 2015, hehe. Det var mycket liknande upplägg, så vi kan väl konstatera att detta nu räknas som en årligt återkommande tradition!

Hoppas du hade en trevlig valborgs!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)