Hej på er småsparvar. Känner mig som den här karaktären i Trazan och Banane, han med överbett. ”Tjenare zzzmåzzparrwarr..” Äh, svår referens kanske. Hur mår ni, såhär en tisdag i april? Själv känner jag att mitt grundläge just nu är ”Splittrad i tanken”. Jag skulle ändå våga påstå att jag har varit yttepyttelite piggare senaste veckan, men dagarna liksom bara avlöser varandra och smått som stort snurrar omkring i lillhuvudet. En känsla som jag burit med mig senaste dagarna är att jag trivs väldigt bra i tillvaron, så fint att få dela all den här vardagen med alla runt omkring. Så bra jag har det!
Okej, ska inte gå in djupare på det, vet att det är gravidhormonerna som gör mig sentimental.
Hur som helst så har helgen varit god, mycket kvällshäng med vänner vilket har varit kanontrevligt – ibland går det långt mellan gångerna för att det är massa annat, men så träffas man igen och minns hur trevligt det är. I söndags var jag, Edith, mor och Sarita och invigde nya Espresso house som öppnat här i staden för ett par veckor sedan. Herrarna i familjen var på hockey. Edith var inte på sitt kanske bästa café-humör, efter cirkus tre minuter och tjugotvå sekunder började hon korva sig ner från stolen och konstaterade att ”Edith färdi nu, tvätta händerna”. Knappt hade man hunnit smutta på teet och än mindre ta en bett av bakelsen. Lösning? Snabbt som skjortan halar man upp mobilen och lockar med Greta gris, vilket ju faktiskt inte brukar gå hem så värst bra med vår lilla dam men den här gången kunde hon ändå roa sig med det en stund. Mycket vilsamt för övriga sällskapet.
Hon är både sitt allra härligaste just nu, samtidigt som hon är sitt allra mest krävande. Hehe. ”Kan själv” har verkligen fått en ny betydelse i hemmet, och den vante man försöker hjälpa på eller den tandkrämstub man hinner öppna – den är inte värd ett dugg. Ve och fasa så mycket envishet som bor i den där lilla kroppen. Fördelen är ju att med tid och en mycket stor portion tålamod så klarar hon ju faktiskt det mesta själv när det gäller påklädnad och annat, det är ju värre när hon helt enkelt inte vill göra som man säger. Men samtidigt som detta sker så är hon ju bara så otroligt rolig och gosig nu också. Har till och med varit lite mammig sista tiden? ”Min mamma” säger hon ofta med kuttrande stämma och vill kramas. Inatt sov hon stor del i vår säng eftersom hon började hosta där vid 1 någon gång, och jag har aldrig varit med om en så klistrad liten person – hon låg som ett plåster på mig hela natten. Flyttade man sig bara en millimeter så hasade den lilla griskultingen snabbt efter och fyllde igen det redan obefintliga tomrummet.
Hon har också börjat fråga ”Hur gick det mamma, gick det bra?” samtidigt som hon klappar en på huvudet (ifall man slår sig). Otroligt gulligt. Inte riktigt lika gulligt efter att hon själv gjort något för att orsaka smärtan dock. Men man får inte vara pjåkig. Bäst var ändå när hon släpade mjukiskatten Jamo i ett koppel, springer och faller pladask, reser sig upp och hukar sig sedan bredvid katten Jamo som ligger ett par meter bakom och frågar ”hur gick det lilla Jamo, gick det bra?”.
En annan ny grej är att hon frågar ”Mamma? Vet du?” och sedan kommer diverse tankar från en reflekterande 2-åring. Underbart. Hon sjunger ungefär 100 procent av sin vakna tid, ofta ett eget pottpurri av diverse låtar, och leker mycket själv med egna ord. Underhållande när man har möjlighet att tjuvlyssna. Vill gärna läsa böcker (men ”kan själv” är ett fenomen här också), samt rita med kritor. Älskar alla frukter mer än livet självt, och är nöjd över att cykelsäsongen är igång. Emil i Lönneberga är fortfarande favorit, och annars kan Greta gris också duga.
Så roligt det är att få vara en del av detta!
Nä, nu är det middag som gäller och ikväll blir det junta med tjejerna. Trevlig tisdag!