25 Mar

Hej vecka 24!

Nu är det sannerligen dags för en graviduppdatering igen, för jag kan redan konstatera att den här stackars bebisen inte får ens i närheten av lika mycket fokus som förra graviditeten. Men den är älskad ändå! Det finns bara inte riktigt samma tid att ligga och drömma med händerna på magen, hehe. Nu är jag till och med där att jag inte riktigt har koll på vilken vecka jag är i, vilket jag bara trodde var en myt – jag menar, hur skulle man inte kunna ha koll på det….?

Nu är vi i alla fall inne i vecka 24 och rörelserna har börjat komma igång! Nu kan jag känna dem även utanpå magen (Jakob har fått sig en liten buff) och har kunnat urskilja något mönster av rörelser, som ofta är direkt på morgonen, strax innan lunch, kring 3-snåret och möjligtvis på kvällen. Och ja, den här krabaten är om möjligt ännu lugnare än storasyster. Men det är i alla fall väldigt mysigt och hjälper mig mycket med anknytningen, eftersom jag innan knappt förstått att jag är gravid. Nu påminns jag ju ändå om att ta stunder där magen får lite fokus!

På minussidan är det som att den stora tröttheten rullat in. Hjälp vad jag är slut på kvällarna. Och med nytt jobb, järnbrist (ja, jag äter tillskott) och extra mycket på kvällarna – samt ett barn som man inte vill försumma så är det som att det bara är en forna spillra kvar av vad jag brukar vara. Och varför ska man aldrig få känna att man kan ha graviditeten som anledning för att inte orka? Det bär verkligen emot, men jag tror snart jag måste få börja säga att ”jag orkar inte vara med på planeringen av det här, helt enkelt för att jag är så trött av graviditeten”. Men då känner man sig som en smitare.

Jag tycker också jag har en del hjärnspöken, vet att hormonerna påverkar mig negativt i det här men med tröttheten kommer också den konstanta känslan av att vara otillräcklig på alla fronter.

Precis som Bilbo Baggins säger i Sagan om ringen, “I feel thin, sort of stretched, like butter scraped over too much bread.”

För lite smör som försöker räcka över en alldeles för stor smörgås. Plötsligt är man en dålig fru (för att man är som allra tröttast precis den timmen på kvällen som annars brukar gå till att vårda relationen och för att man stör sig ännu mer på småsaker), man har dåligt tålamod som mamma och orkar inte med lika många aktiviter, man är den på jobbet som ska vara ledig hela hösten efter att man just har börjat, man är den som saknar pepp och engagemang i annars roliga satsningar här i bygden, man är den som vill hem tidigt från vänner och familj eller inte orkar spela spel, helt enkelt för att hjärnan är seg. Den värsta versionen av mig själv.

Och må då vara att det är såhär, men framför allt lämnar inte tankar mig på att det är såhär. Tillslut måste man ju bara försöka sluta bli besviken på sig själv hela tiden och bara konstatera att det får vara såhär nu tills bebis är ute (och första amningsmånaderna med vaknätter är gjorda….)

Jag är i alla fall glad över att känna mig bra i kroppen, vi var på lekland igår och det går nästan som vanligt att hänga med in där (man bara flåsar lite mer, hehe). Det är skönt!

19 Mar

Kalas för Edith

Vilket härligt kalas det blev igår! Fullt hus som vanligt och tack och lov hade jag dragit gränsen vid bara fika – inge smörgåstårta eller pepparsås vilket var mycket skönt för den trötta modern. Sedan är det så magiskt med mars-kalasen bara för att man är så lycklig över ljuset!

Edith var i alla fall i gasen exakt hela kalaset, su.per.nöjd. Hehe. Massor med människor hon tycker om, chokladboll och paket! Jättemycket fina grejer fick hon, både kläder, pussel, trädgårdskitt, böcker, en högt älskad mjukiskatt (med koppel!) med mera. Lite sjukdom och annat gjorde att Tilde blev enda barnkompisen, men då kunde de mysa på tu man hand vid barnbordet. Gullungar!

Tacksam för att vi har så många fantastiska människor runt omkring oss!

15 Mar

Mästarna av tapetsering

Som jag var inne på härom dagen så var jag själv med Edith förrförra helgen och under lördagen var mor och far lediga från lillebrors bygge (de renoverar ju hus för fullt sedan några månader tillbaka). Och som den egocentriske dotter man är så tog jag ogenerat tillfället i akt att smyga in en liten fråga om det kanske fanns möjlighet att de kunde hjälpa till lite med tapetseringen i pysselrummet när nu Jakob var borta…

Och tänka sig! Som de mycket icke-egocentriska föräldrar som de är så ställde de upp! Verkligen guld värt! Snabba var de också, någon timme senare var rummet helt tapetserat. Så i veckan har Jakob listat golv och runt fönstret, och nu är det bara fönsterbräda, element och spotlights som ska kopplas in – sedan är det helt redo för inflytt!! Då ska jag bara bestämma mig hur jag vill ha det också, hehe. Ska försöka kombinera hur-jag-egentligen-vill-ha-det med inte-förstöra-för-mycket-inför-ett-framtida-skifte-till-barnrum.

Titta bara så ljust och härligt! Och kul med mönstrig tapet!! Blir alldeles lycklig av mönster och lite färg. (För att förtydliga, jag hade haft en rätt annorlunda stil med både mer färg och mönster om jag bodde själv, men med en brydd inredningsmake så är liksom den här stilen punkten där vi ändå kan mötas och trivas båda två. Men i pysselrummet fick jag alltså välja tapet själv!)

Tusen tack mamma och pappa för hjälpen!

14 Mar

Edith 2 år

Vi har fått en tvååring i familjen! Vilken grej alltså, helst vill man ju bara prata om att ”alla säger att tiden går fort och så gör den faktiskt det” men jag ska inte dra min vanliga tidsvånda utan istället ska jag hylla födelsedagens existerande. Jakob trackar mig så mycket för det här, men jag kan inte låta bli att gilla födelsedagar! Och ännu roligare när man får förbereda åt någon annan, redan igår när vi efter Edith hade lagt sig fick pyssla på med att blåsa upp lite ballonger, ta fram paketen, städa undan så det skulle vara fint hemma – allt hör på något sätt till.

Och sedan imorse, när Edith hade vaknat och satt i sin säng och surrade på och tillslut ropade ”mammaaa, var ää duu”, och vi fick gå in och sjunga ”Ja må du leva” med hela uppvaktningen – alltså vilken ljuvlig syn att se hennes gigantiska ögon. Haha blev nästan tårögd av alltihop för den födelsedagschocken var verkligen så genuin. Och sedan när vi hade sjungit färdigt och hennes ansikte började stråla med världens leende och hon började studsa upp och ner i sängen för att hon blev så exalterad – ja, då njöt jag i varje fiber. Så otroligt värdefullt det är att få ha en enda liten dag om året som är ”din egen”. Jag förstår inte folk som väljer bort att fira sina barn för att de är för små eller som inte gör någon grej av det, det är väl klart att det blir en jättegrej för barnet just i den stunden! Strunt i att hon inte minns det om 10 år, skulle man resonera så som förälder är det ju ingen idé att göra något alls fram tills barnet är typ 12. Jag vill ha minnena! Hos mig själv och i form av bilder och annat. Minnena av födelsedagsfiranden genom barnets liv!

Frukost äter hon ju på förskolan men en chokladboll med två ljus samt jordgubbar och vindruvor på frukostbrickan gjorde succé, och i paketen låg det två böcker (japp, jag är modern som kommer ge minst en bok till mina barn varje födelsedag/jul) och en liten balanscykel. Dock var den ett par centimeter för hög, så hon nådde bara med tårna vilket gjorde att hon nog kände sig rätt så i obalans haha – och framför allt tog det en stund att förstå allt hennes ivriga prat om att ”dumma cykel, ramla ner, kommer blod” innan vi förstod att det var Lotta på Bråkmakargatan hon refererade till. Haha! Så roligt det är att försöka hänga med på alla kopplingar i det där lilla huvudet.

Det finns så mycket att berätta om vår tvååring, med alla ord och uttryck som hela tiden snappas upp (som härom veckan när hon plötsligt höjde handen och ropade ”skepp åhoj!” till barnen på förskolan innan vi gick hem) och det här att hon nu självmant vill krypa upp och gosa ibland, eller när hon säger ”älka däj” på kvällarna. Eller alla sånger hon sjunger med i! Eller när hon låtsasleker med figurer och man får smyglyssna. Det är så fascinerande att se hur fort hon lär sig.

Efter en mysig morgon med fullt Edith-fokus och många läsvändor i nya böckerna så drog vi i alla fall vidare till förskola och jobb, och i eftermiddag har vi bjudit mor- och föräldrarna på middag bara för att smygfira lite. På söndag blir det släktkalas!

11 Mar

Att bli mamma till döttrar

Som ni kanske misstänker av rubriken så kollade vi såklart på ultraljudet ifall det skulle bli en grabb eller en tjej, och det hade jag nästan kunnat se själv men barnmorskan lät också ganska säker – det var en lillasyster som låg där! Så fantastiskt underbart! Hade jag gissat något innan så var det på en tjej, men jag hade verkligen ingen känsla.

Och alltså, det finns så mycket tankar kring det här med könet på barnet, och innan ni läser mina förvirrade funderingar – alla är ju självklart individer så jag har ju ingen aning om hur det blir, men på något sätt är jag ju ändå en produkt av hur samhället ser ut så jag hoppas ni läser detta med en nypa salt, hehe.

För det första, det finns ju som någon allmän tanke på att man ska vilja ha ”en av varje”, men för mig som inte har haft någon syster så kunde jag inte låta bli att känna glädje över att de kommer bli två systrar. Vi har ju inte alls bestämt oss kring huruvida vi kommer försöka få något tredje barn någon gång i framtiden, men känslan nu är att det nog är ganska troligt att det blir dessa två brudar. Och det känns så bra! Samtidigt som det känns lite konstigt att jag ska bli tjej-mamma, har aldrig tänkt mig som en mamma till flera döttrar? Trodde alltid det skulle bli ”jag och grabbarna”, kanske för att jag inte känt mig speciellt tjejig själv.

Och jag förstår att relationer kan se olika ut oavsett kön, men som tjej själv med otroligt god relation till både mamma, mormor, tjejkusinerna (som jag nästan ser som systrar) så bär jag ju med mig känslan av att det är så det ”troligtvis blir” med döttrar, förstår ni? Och nu hoppas jag att ni pojk-mammor förstår mig rätt, och ni kanske har helt andra erfarenheter så det här är ju verkligen bara mina egna känslor.

Samtidigt känns det ganska ansvarfullt att uppfostra tjejer, speciellt när det handlar om att bygga deras självbild i denna värld. Jag menar, där kommer ju jag säkerligen påverka mycket med hur jag som mamma är, gör och pratar. Och jag vill verkligen att de ska bli starka människor som är trygga i och med sig själva, och inte bidra till motsatsen! Nu gäller det liksom att tänka till på vad jag vill göra och vad jag kanske borde göra. Oavsett om det handlar om hur jag pratar om mitt och andras utseende eller om det handlar om att jag minsann själv också kan skruva upp hyllan eller montera ihop ljudsystemet. och inte bara låta latmasken i mig ropa ”Jakob, kan inte duuu göra det här?” för att åtminstone få lämpa över vissa uppgifter här i hemmet.

En fördel dock med att ”bara” vara tjejer tänker jag är att med en engagerad pappa så får liksom tjejerna haka på när han gör saker också, jag tror att risken med om det också finns en brorsa är att man omedvetet gör honom till ”killen” om ni förstår vad jag menar. Nu kommer ju tjejerna få växa upp och följa med på både klassiskt ”manliga” hobbys och ”kvinnliga” hobbys – och förhoppningsvis få utbudet att välja efter sin egen individ vad de gillar. Förstår ni hur jag tänker? Självklart kan man ju aktivt motarbeta det här om man har en bror och en syster genom att helt enkelt bara ta med båda på olika saker, men jag tror det blir lättare att falla in i det könsnormativa, och att det plötsligt är killen som ”ju gillar att åka skoter med pappa” och tjejen som gärna ”påskpyntar inne med mamma”.

Sedan är det ju idag nästan ännu mer ansvarsfullt att uppfostra grabbar, jag menar – snacka om att känna ansvar för att killarna ska bli respektfulla, omhändertagande och inkännande individer som vågar prata och visa känslor. Ingen vill ju behöva stå ansvarig för att ha uppfostrat en Vit Kränkt Man. Hehe skoja. Kanske.

Jag frågade Jakob ifall han bryr sig om huruvida han någonsin får en son eller inte, och jag tror inte han är så brydd över det nu – kanske att han hade svarat annorlunda innan Edith? Nu är det mer som att man förstår att det faktiskt blir en älskad individ oavsett. Sedan har han alltid hängt mycket med tjejer i sin uppväxt så jag tror han känner sig rätt bekväm med att vara ensam karl i huset. Alltså något i mig vill fnissa lite när jag tänker på honom ensam med oss tre tjejer med förhoppningsvis rätt stark vilja allihopa (två av tre kan vi ju då bocka av redan nu), inte kommer det bli lätt alla gånger.

Oj, det här blev väldigt långt. Ni har gjort det bra om ni klarat er hela vägen hit.

Lillasyster, vi är såå nyfikna på vem du är!

9 Mar

Kalashelg

Hej vänner! Ja, det kan man ju tänka att första arbetsveckan blev en rätt hektisk vecka, eller framför allt med en rätt trött moder på kvällarna, hehe. Sedan var jag och Edith själva hela helgen för att Jakob var med grabbarna i Stockholm så då blev det också fullt upp. Vi hann med både familjemys, supermysig middag hos Hanna på lördagskväll med småtjejerna (och otroligt god mat som Hanna hade gjort) och sedan kyrkan och släktmiddag hos Jakobs farbror på söndagen. Sedan fick vi också mycket uppskattad hjälp i pysselrummet, men det återkommer jag till.

På jobbet trivs jag i alla fall superbra! Det finns en hel del att göra och jag ska inte sticka under stolen med att jag är rätt stressad över att jag behöver vara ledig från juli (lite trist att jag känner så, borde ju verkligen istället bara vara överlycklig över att jag både väntar barn och har ett jobb jag tycker så mycket om).

Och på tal om kalas så är vi inne i favoritmånaden. Mars! Kalasen månad! Kalas i söndags som sagt, och nu har vi kalas idag för mamma som fyller år, imorgon för Martin som fyller år, och på söndag för Anton som fyller år. Och på onsdag fyller Edith år, och henne har vi sedan kalas för till helgen. Och sedan fyller jag år. Och sedan pappa. Osv. Älskar det!

Idag blir det alltså att fira min kära mor! Vi börjar med mat ”bara” familjen och sedan kommer släkten på tårtkalas. Mycket lyckad fredag, om ni frågar mig. Paketen är redo, ballongen är uppblåst och Edith har övat på ”Ja må du leva”. Ha en trevlig fredag kära ni!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)