16 Jan

Det där barnet

Det känns som att jag gärna vill ge små inblickar i hur det går för den lilla damen i huset, mest för min egen skull eftersom man så lätt glömmer de olika faserna. Det är också lätt att skriva samma hela tiden, men just nu känns det som att vi är i en fas där man får fnissa mycket åt henne och med henne. Åt uttryck som man hör att hon härmar från oss, åt när man ser att hon har tänkt hitta på något busigt, åt när hon sjunger sånger men kapar alla fraser så att det tillslut blir ”I ett hus, skogen slut, tomten, haren skuttar, knackar på hjälpa dig, skjuter handen din.”

Åt att hon när jag häromdagen sa åt henne på skarpen att om hon inte slutade dra mig i håret så fick hon minsann gå in på sitt rum (oklart hur den taktiken fungerar, men det bara kom) och hur hon glatt svarar ”Mm!” och sedan med bestämda steg går iväg till sitt rum och stänger dörren. Dörren är stängd en stund. Innan hon försiktigt kikar ut igen. ”Edi inte dra håret”. Nä, precis. ”Flåt mamma”.

Eller när hon rotar fram diverse ytterkläder och omaka vuxenskor och kör leken ”Edith ska åka iväg”. Hur man hör att hon börjar mecka i hallen för att sedan köra hela charaden ”Edi åka nu! Heddå mamma!” vinkar, springer fram och ger kram, slängpuss ”Heddå mamma!”. För att sedan försvinna runt hörnet och två sekunder senare dyka upp med glatt ett ”Edi (till)baka!!”

Nu har hon också utvecklat ett mycket starkt band till Hunden (en mjukishund som hon alltid varit lite extra förtjust i). Så pass starkt band att vi härom dagen insåg att vi nog snärjt in oss i ett hörn, vi har liksom använt hunden till att distrahera henne om det är något hon inte velat, typ ”men oj, Hunden måste också byta blöja så nu skyndar vi oss att byta” eller ”kom nu så går vi in i huset, vet du vem jag tror väntar på dig där? Hunden!” eller på kvällarna ”men vet du, jag tror Hunden blir lite ledsen ifall den måste ligga kvar i sängen själv, kan inte du tänka dig att ligga här bredvid Hunden en stund?” osv. Tills då hunduslingen var borta häromkvällen. Och vi insåg att hjälpmedlet Hunden nu hade blivit ett måste för husfriden. Nu gäller det att börja expandera till Kanin och Grisen också, tror jag. Och ni kan vara lugna, Hunden hittades tillslut. Och då garvade Edith högt av förtjusning.

Hon är också fortfarande otroligt rolig att bada med, alltså vilket blötdjur! Hon badar gärna i badkaret och allra helst att jag är med också, då är det väldigt mycket nöjt fnissande. Men sedan är ju badhuset en höjdare, där hon simmar och dyker för allt vad hon är värd. Hon går själv uppför de små rutschkanorna och vill åka mage ner (utan armpuffar, så när hon åker ner i vattnet fångar vi upp henne) och nu senast så började hon pointa med armarna ihop som när man dyker så hon blev ju helt omöjlig att fånga när hon swishade förbi som en liten hal sälunge.

Sedan går det ju inte komma ifrån att det är otroligt roligt med pratet. Nu har vi sedan länge passerat att kunna säga hur många ord hon kan säga eller hur många ord i varje mening, utan nu babblas det på i mer eller mindre obegripliga fraser. Och härmas det vi säger. Men vilket verktyg det ändå är för att kunna kommunicera! (No shit….) Nu förstår man ju oftast vad det är hon vill och vad hon tänker på. Vilken skatt!

Det känns också mer och mer som att hon faktiskt börjar bli en kompis i den bemärkelsen att man kan ha små interna stunder där bara hon och jag förstår varför vi fnissar. Som när jag håller henne i famnen framför mig, hon lindar armarna om min hals, jag lutar pannan mot hennes medan jag tittar henne i ögonen och visksjunger låten från Toystory ”Du är min bäste vän, du är min bäste vän” samtidigt som vi valsdanssnurrar runt i vardagsrummet. Då när hon börjar le och får pliriga små ögon redan när jag lägger pannan mot hennes. Hon vet vad som ska hända. I sådana stunder är det bara hon och jag mot världen.

Vad skulle jag göra utan dig, min ljuvliga lilla människa?

16 Jan

Vardagens snaps

Nä ni, vilket bildfattigt liv man lever just nu, jag har ju i alla fall min Day One-app som jag försöker mobilfota till någon bild om dagen. Som för övrigt har passerat tre års användning nu! Av daglig notering. Väldigt roligt att ha, även om det inte är några djupare funderingar – men bara ha vardagslunket, vad gjorde vi egentligen olika dagar??

Jag tänkte att ni skulle få en snabb mobilbildsresumé att senaste dagarnas event.

  1. Stadslunch på Bastards med maken. Inte ofta det händer!
  2. Nostaligtripp på Edith-bilder som gjorde att jag fastnade ungefär här:
  3. Spelkväll och födelsedagsfirande för Sarita, vi spelade klassiker som TP och Jeopardy samt åt supergod mat. Fem plus! (Oklart minspel av diverse familjemedlemmar)
  4. Morgonmys med pyjamastjej och brasa.
  5. Årets första semmelbakning som jag gav mig på igårkväll. Blev skitdåligt, tackar som frågar. Bullarna blev mer som ogräddade brödfrallor och hade för mycket kardemumma som gjorde att det blev starkt. Fem minus.

Ikväll är det en helkväll, hämta Edith efter jobbet och sedan ska vi på middag hos Lina med grabbarna och fika lite tårta för att Harry har fyllt år, för att sedan susa hemåt och lägga barn och sedan ha planering för Café Tre. Trevlig tisdag på er!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)