28 Nov

Ett livstecken

Hann ni bli rädda? Här skriver man ett inlägg om att man ska dra ut en tand och ångesten över det och sedan bara – tystnad. Det var det som var meningen. Sprida skräcken. Låta kommentarerna drösa in ”Emma?? Hur gick det, lever du!?” Nä, okej, jag lever. Men helgen har i ärlighetens namn inte varit speciellt kul. Eller jo, vi har gjort trevliga grejer men jag har haft konstant mer eller mindre ont och tagit den där smärtstillande medicinen som jag fick men som jag också mådde superilla av. Dålig kombo, vill du ha ont eller vill du må illa? Precis sådant där illamående som i början när man var gravid, att det liksom ligger där hela tiden och puffar. Vaknat varje natt har jag också gjort, när tabletterna gått ur kroppen. Och sedan får man ta nya och ligga i sängen och vänta tills de börjar verka igen.

Och tillslut blir jag bara så less på att ha småont hela tiden, jag blir verkligen på dåligt humör. I söndags hann jag till och med gråta en sväng för att jag hade sett fram emot att julpynta den dagen och nu citat ”inte kände någon som helst livsglädje”. Sedan hann livsglädjen komma tillbaka ett par timmar när det smärtstillande kickade in, och inget illamående visade sig. Men det var bara en liten lucka.

Så, hur gick utdragningen då? Tackar som frågar. Den gick obra. Bedövning tenderar ju att försvinna in i min kropp, så trots massa obehagliga sprutor så ilade det ändå rätt bra när hon slet. Och kinden höll på att spricka (nåja, så kändes det i alla fall), så i mungipan har en redig vattenfylld blåsa suttit tills igår. Nu är det bara ett sår. Gråta hann jag göra i tandläkarstolen också. Fick nästan lite panikångestattack tror jag, men när jag gått och haft ångest hela veckan inför besöket, tycker det är både obehagligt och smärtsamt, gör allt jag kan för att inte börja gråta för att jag tycker det är pinsamt, och sedan efter 35 minuters plågsamt dragande får höra att ”jo, den rör på sig lite nu” – då tar varenda rimlig människa till gråten.

Ut kom den i alla fall. ”Yey”. Jag tog nästa tid i slutet av januari, men känner banne mig redan nu att det är för tidigt. Det här kräver minst… två års bearbetning.

Nåja, nu ska jag sluta tjata om tanden och snart ställa in fokus här på juuulen som ju plötsligt har anlänt! Till helgen ska jag baka lussebullar tror jag och fota lite julpyntat hem.

Jag ska bara hitta lite livsglädje först.

22 Nov

Tandens vånda

Ni vet ju att jag avskyr tänder och allt bekymmer som jag har haft med dessa dödens gaddar. Och inte blev det bättre av graviditeten. Riktigt usla tänder har man ”begåvats” med. Tur att jag övrigt blev så genetiskt perfekt.

Hur som helst, någon av er minns kanske att jag drog ut en visdomstand för många år sedan. Jag hade alla fyra när jag var typ elva år, och sedan dess har de inte gett mig något annat än hål. Men av någon outgrundlig anledning drog man inte ut hela bunten när man ändå var igång. Så, därför står jag alltså inför det eländet nu. Efter ett helt gäng med laga-hål-besök under hösten är vi nu färdiga med det, och ska som grand finale avslut med att plocka resterande tre visdomständer. Första dras imorgon. Och alltså, fy sjuttsingen vilken ångest jag har över detta. Det är ju en skitstor tand! Fatta hur den först ska gå att rycka loss (där allra längst in, stackars min kind säger jag bara) och sedan kratern som måste bli efteråt?? Detta hål av oläkt kött. Kanske blir det operation också, snitt med efterföljande stygn. Och all bedövning som de måste sätta innan, sprutor hit och dit. FY BUBBLAN. Jag ryser av obehag. Och sedan kommer smärtan. Bedövningen släpper, bita på gnisslande bomullstuss hela dagen, sova dåligt på natten, se till att det absolut inte kommer mat i såret i flera dagar, yada yada.

Och sedan. När kratern efter veckor slutligen läkt ihop, utan förhoppningsvis någon äcklig infektion. Då ska jag gå igenom jävulskapet två gånger till!?

Gud, giv mig styrka.

20 Nov

Födelsedag med chokladtårta

Okej, jag kan inte precis säga att jag inte hann titta in här igår eftersom vi hade en synnerligen stillsam pyjamasdag med bara ett avbrott för promenad ner till affären. Men vi bara njöt av att göra ingenting! Sov alla tre minst två timmar där mitt på dagen, och eldade i brasan.

Dagen innan var det nämligen mer fullt sjå, men faktiskt inte så stressigt då heller. Då var det nämligen kalas! Ingen mindre än husets herre fyllde år. Han ville i vanlig ordning inte göra något stort väsen av det hela, men vi bjöd i alla fall in våra familjer med äldrefolket plus Hanna och Anton, och ja – då blev det bara 20 gäster. Mycket lagom. Vi dukade upp för festligheter och bjöd på salt och sött. Jag har för länge sedan gett upp med att försöka få Jakob att bidra med tankar kring fikabordet, så jag tog saken i egna händer och gjorde bland annat en chokladtårta med nutella. Trots att han inte är så förtjust i choklad (men å andra sidan hade han tydligen bara norpat sig en chokladboll efter matdelen, så vad ska man ens göra som behagar en sådan fika-motståndare?).

Egentligen är ju inte choklad min favorit heller, men det är en enkel smak att baka med där många tycker det är gott så nu körde jag på det! Provade en chokladtårta från Jennys matblogg med nutella som var både enkel och god, men jag dubblade receptet och gjorde i vanlig tårtstorlek.

Sedan är det bara gå lös med det smashade chokladpiffet!

Idag blev det för övrigt vabbdag med lilla damen, hon har hostat rätt mycket i helgen och när jag hörde hennes hostattacker i morse så kunde jag bara inte släppa iväg henne. Dock tror jag det blir bättre när hon står och går för sedan har hon ändå inte hostat så mycket under dagen. Men ja, man kan gott behöva vila sig i form ibland. Inte mig emot att få en extra mysdag med henne!

Chokladkaka_2ChokladkakaChokladkaka_1

14 Nov

Vad-listan

Vad stressar dig? Att vara sen till något. Fy vad dåligt humör jag blir på. Det känns så otroligt respektlöst mot de som väntar!

Vad ska du göra ikväll? Äta middag, vidare på styrelsemöte, sedan eventuellt hinna se ett avsnitt av antingen Outlander eller Vår tid är nu (SVT). Mina bästa serier just nu.

Vad är svårt? Att säga nej. Men jag börjar bli bättre på det, lägger hellre tid på saker jag verkligen vill kunna säga ja till!

Vad är lätt? Att spela The Sims en hel helg. Hjälp vad timmarna försvinner lätt! Åh fick ett il och ville installera det igen härom veckan eftersom det är flera år sedan jag spelade sist. Men tog mitt förnuft till fånga och insåg att det kanske inte var så smart, när man är vuxen med barn och tycker man har lite tid…. Min tid med The Sims är nog dessvärre över för alltid. Sorgligt.

Vad blir det för middag idag? Broccoli- och ädelostpaj.

Vad vill du göra mer? Berätta för människor runt omkring mig hur mycket jag tycker om dem. Men jag hoppas att jag åtminstone visar det.

Vad går du igång på? Temadagar. Alltså hjälp vad jag älskar en julpysseldag med tjejerna, en shoppingdag på stan med det obligatoriska fika på Ekbergs, en piff-och-fix-dag hos frissan, en städdag för mig själv, en julpyntsdag, osv.

Vad gråter du av? När jag blir arg. Har alltid hatat den egenskapen, att när man är som argast så kommer tårarna och plötsligt blir det liksom ”synd om en” trots att man vill vara arg. Gråter dock ganska sällan, i alla fall under de senaste månaderna. Minns inte när jag grät sist?

Vad gjorde dig arg senast? Ja förutom på allt som kommit fram efter #metoo, så brukar det tyvärr vara på min kära make för att han antingen tappat bort något, är sen, glömt något eller inte hjälpt mig städa. Så kul är jag.

Vad åt du senast? En vaniljbulle på förmiddagsfikat. Den var god.

Vad är fånigt? Lättkränkthet. Hjälp så less jag är på folk som inte kan ta något typ av feed back utan att veva med armarna i försvar.

Vad är gott? Vad är inte gott? Hehe. Har dock alltid varit svag för tårta.

12 Nov

Fars dag

Vi har en ovanligt lugn fars dag i år. Svärfar Lars firade vi redan igår (med lyxfika som de själva hade ordnat, haha), och idag firade vi min far med brunch hemma hos oss tillsammans med hela familjen. Sedan blev det söndagsgudstjänst och nu har vi (läs: jag) slumrat i soffan medan Edith sover och Jakob har startat långkok som vi ska käka ikväll. Snön ligger vit utanför fönstret och vi myser! Älskar söndagseftermiddagar, gärna nästan lite långtråkiga så att det går långsamt. Nåja, så långtråkigt det nu kan bli nu för tiden.

Jag blev i alla fall nöjd över att få en anledning att prova duka lite vintrigt (nåja, pyttelite juligt också med ett par små hyacinter som smög in), och det är ju alltid trevligt. Det kan dock bli en dyr historia eftersom man plötsligt kan komma på att man helst skulle vilja ha helt nytt porslin i olika varianter, ny duk, nya ljusstakar och – ja. Så blev det inte i detta fall. Då fick man nöja sig med lite mossa och kottar. Men i framtiden, då ska jag ha ett helt dukningsskåp med bara rekvisita till olika årstidsinstallationer. Hoppas jag.

Fars dag 2017_5Fars dag 2017_3
Fars dag 2017_4
Fars dag 2017_6

9 Nov

Rebellen i mig

Jag vet inte hur ni är, men själv har man verkligen varit en rätt foglig flicka. Respektfull mot vuxna, och mot regler och lagar. Ganska långt ifrån en rebell. Alltså, jag har alltid varit ganska bra på att säga vad jag tycker och så, och inte speciellt feg kring att prova nya saker, men jag har bara inte rört mig i speciellt ”rebelliska kretsar”.

Så, häromdagen reflekterade jag över mina få rebelliska minnen. Och över hur jag liksom är lite smygstolt att det ändå bor en liten gangster i mig. För håll i er, nu kommer det riktigt mörka saker:

  • Årskurs 3. Herren på täppan. Denna mardrömslek. En hård snöhög. Den som är kvar på toppen sist vinner. Alla medel är tillåtna. Alla småttingar mot ”grobianerna”. Vi kallade dem så. Fem grabbar som gick årskursen över oss, och de var verkligen stora. De är stora nu som vuxna också! Strategierna hade varit många, men plötsligt lyckades en taktik. Tung i kroppen, nära backen, maska sig när de försökta lyfta, starka knuffar – och så plötsligt. Stod jag där själv. Tiden frös, chocken hos killarna när de reste sig från fallet och insåg att det var en tjej kvar. Ensam. Från trean! Det var ett starkt ögonblick. Tills de gjorde gemensam come back och slängde mig i ett staket. Men ändå. Det var värt det.
  • Årskurs 5. Vi har vikarie (det hade aldrig hänt med ordinarie fröken Britta). Klasskompisen (som jag också var kompis med, så det var i all välmening) busar med mig och tar en blöt gammal trasa och drar den i ansiktet på mig. Jag är inte den som är den, utan rycker bort trasan och sylar den i bakhuvudet på kompisen. Då tittar vikarien dit. ”Du där! Nu räcker det, du åker ut ur klassrummet på en gång!” Och så jag då, helt paff. Resten av klassen var nog också helt paff, Britta skickade inte ut någon över huvud taget, allra minst mig. Och jag minns det så tydligt, hur jag satte mig på bänken utanför klassrummet och fnissade i chock. Jag kunde inte bärga mig från att få komma hem till mamma och pappa och berätta att jag minsann blev utkörd ur klassrummet. Minns hur något hände i brödernas ögon när de fick höra det, en liten glimt av respekt.
  • Gymnasiet. Jag hade just fått körkort. Det var det mest värdefulla jag hade, och som ni vet måste man göra om det om man tappar det inom två år. Katastrof! Så ni förstår  vad jag gamblade med. Vi hängde med vårt gäng i typ Sjulnäs en sommarkväll. Skulle vidare till Blåsmark mitt i natten. Ensam skogsväg. Ljus sommarnatt. Börjar tävla med bilarna. En efter en saktar de andra ner. Plötsligt är det bara jag och en annan dåre kvar. Saktar tillslut ner när bilen inte kan köra fortare.
  • Första dagen på journalistlinjen. Jag lyckas med bedriften att vara sen (eller i alla fall nästan) och kör några kilometer för fort med bilen den lilla biten upp till universitetet från där vi bodde då. Poliskontroll. Åker fast för fortkörning. Där och då var det inte så värst kul, inte heller med tanke på att jag två dagar senare slant på kopplingen i bilen och krockade in i butiksfönstret som vår parkering var placerad framför. Men! Såhär i efterhand är jag alltid lite smygnöjd. När jag kan säga att: Jo. Jag har åkt fast för fortköring. Det trodde ni inte va? Jeeepp. Man är ju rätt ”crazy in the traffic”.

Ah, äh. Nog förstår man att mor och far har haft det rätt svettigt ibland.

Man är väl inte någon helylletjej, inte. Med betoning på inte inte.

7 Nov

Chili sin carne med fetaost

Efter önskemål kommer här receptet på chili sin carne, det kommer från Linas matkasse och var både lättlagat och gott! Klassisk vegetarisk vardagsmat, om du frågar mig.

Du behöver:

  • 1/2 förpackning bladpersilja
  • 1 förpackning blandade bönor
  • 1/2 pkt fetaost
  • 1 gul lök
  • 1 dl matyoghurt
  • Snackgurka
  • 1/2 flaska tomatsås
  • 1/2 tsk chiliflakes
  • 1 grönsaksbuljong
  • 2 dl jasminris
  • 1 msk olivolja
  • 2 tsk paprikapulver
  • 1 krm salt
  • 1 tsk spiskummin
  • 1 tsk torkad timjan
  • 1 vitlöksklyfta

Gör såhär:

  1. Koka riset enligt anvisning på paketet.
  2. Skiva löken tunt. Hetta upp olivoljan och fräs löken några minuter.
  3. Tillsätt tomatsås, 1 dl vatten, bönor (sköljda och avrunna!), pressad vitlök, paprikapulver, spiskummin, chili flakes och grönsaksbuljong. Låt sjuda i 7-8 min. Smaka av med lite salt.
  4. Såsen: Häll 1 dl matyoghurt i en skål och blanda med torkad timjan och 1 krm salt.
  5. Grovhacka bladpersilja och smula 1/2 förp fetaost. Strö över pannan. Servera med ris, yoghurtsås och snackgurka.

Chili sin carne

5 Nov

Novemberhelg

Söndagkväll och vi lägger en väldigt bra helg bakom oss. Det är många bra helger nu! Som alltså har roliga inplanerade saker. Nästa helg är det 30-årsfest för två vänner och fars dag, helgen därpå är det Jakobs födelsedag osv. Mycket roligt.

Låt mig lista helgens äventyr:

Fredag:

  • Pizzamiddag med mor, far och Cecilia
  • Café Tre med chokladtema och massa människor man känner
  • Spelkväll hos vänner

(Ja, allt på samma kväll – bra va?)

Lördag:

  • Dagskalas med supergod lunch, efterrätt och spel hos svärföräldrarna, Jakobs systrar fyllde år. Okej, vi måste bara stanna vid maten: ugnsbakad lax med ett täcke av bland annat soltorkade tomater, till det fyllda tortellinis, ärtpesto, sallad med granatäpple, hemmabakat bröd med egengjord ostkräm. Till efterrätt chokladkladdkaka med lakritstäcke serverat med citrongrädde och glass. Ja, förutom diverse övriga bullar och kakor.
  • Skrattigt kvällshäng med vänner hos oss och premiärkäk med burgare från Bastard burgers.

Söndag:

  • Vi sköter Cecilia och åker på möte i fullsatt kyrka, ser Ronja Rövardotter, och avslutar med tacomiddag hos mor och far med Martin, Elina och Herman. Nu ser vi reprisen av Så mycket bättre och käkar popcorn.

Men okej, sedan har min kropp inte varit i fas i helgen. Kan vi inte konstatera hur störigt det är när man känner att man blir helt ur balans av några små fysiska åkommor? Eller är det bara jag? Folk som lever i sjukdom och med kronisk smärta, vilka hjältar ni är. Jag menar, vad är det här ens:

  • sex blåsor på tungan samtidigt (har aldrig hänt tidigare?)
  • blåskatarr (har aldrig heller hänt tidigare)
  • stort papercut i pekfingret
  • nackspärr på hela vänstersidan

Ja ni hör ju. Man lever ett mycket tungt liv.

Hanna och Majas kalas 2017_1 Hanna och Majas kalas 2017_5 Hanna och Majas kalas 2017_6 Hanna och Majas kalas 2017_7 Hanna och Majas kalas 2017_8 Hanna och Majas kalas 2017Hanna och Majas kalas 2017_11 Hanna och Majas kalas 2017_12 Hanna och Majas kalas 2017_13

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)