31 Okt

Mörka dagar

Ja, nu lät rubriken kanske lite väl dramatisk, men det är inte mycket ljus att hurra för nu alltså. När ska man fota exempelvis?? Hade tänkt passa på att fota någon julkortsbild på Edith (okej, kräks lite av mig själv när jag är så pretto kring sådant här men det är ju så kuuul) men det är svårlöst. Får bli till helgen antar jag.

Sedan är ju övergång till vintertid ingen hit när man har småbarn. E som jämt har vaknat mellan 6.15.6.45 vaknar ju nu då 5.15…. Trots att hon ju somnar en timme senare. Gäsp! För vår del i norr hade vi ju utan problem kunnat ha vintertid hela året, eftersom vi inte precis behöver flytta fram klockan en timme för att få ljusare kvällar på vårkanten. Tro mig, sommartid har vi det ljus vi behöver.

Hur har ni det själva i vintermörkret? Själv känner jag mig lite piggare och mer inspirerad efter några veckor av trötthet. Tror det är en kombination av julpirr och D-vitaminerna som jag har börjat äta sedan ett par veckor. Ja precis, D-vitamin. Ni förstår väl att vi behöver det här uppe?? Bleka och glåmiga stackare hela bunten. Jamen än sen då om det är placebo, det viktigaste är väl ändå att jag känner mig lite piggare. Hehe.

Jag har för övrigt funderat lite kring det här med tillrättalagda liv på nätet under de senaste dagarna, av olika anledningar. Från några olika håll har jag hört att man inte vill se iordninglagt och tillfixat – att man vill ha ”verkligheten” och inte massa pretentiöst dravel som ger ångest för att man ska vara sämre själv.

Och ja, jag fattar ju att jag självklart hör till den kategorin som tillrättalägger och piffar. Inte lägger jag upp bilden på Edith när snoret rinner eller bilden på frukosten som bara blev rånsmulor och ett halvtomt smörpaket. Men kring detta har jag några tankar:

1. Man väljer sitt flöde. Har aldrig förstått folk som blir provocerade av bilder som folk man har valt att följa lägger upp. Sluta bara följa?

2. Jag vill ha inspiration i mitt flöde, inte bara vardag. Från människor man känner och gillar vill man ju ha allt de bara gör för att det är kul och intressant, och i övrigt vill jag ha recepttips, debattinlägg, vackra foton, feminism, inredning, osv. Jag vill inte bara ha rånsmulor och tomma smörpaket. Snälla någon, det har jag nog av live hemma. Och ja, sedan gäller det ju att man tar det som just inspiration. Och inte som ångest över att jag-borde-vara-lika-duktig-och-lycklig-som-den-där-människan-verkar-vara. Efter så här många år av sociala medier börjar vi väl ändå veta allihopa att det alltid finns fler dimensioner av livet? Att alla andra också någon gång är ledsna, deppiga, tråkiga, trötta och besvikna? Även om inte deras senaste inlägg handlar om just morgonens bråk med sin partner över att hen hade slarvat bort ett par av barnets vantar (hände ”några kompisar” igår…….)

3. För mig då som har bloggen, så är det ju utmaningen i att ta ”fina” bilder som ger inspiration. Eller okej, jag gillar ju väldigt mycket texten som redskap (men där tycker jag också att jag bjuder på fler nyanser av livet) men när det gäller foton så är ju själva nöjet att få piffa för en bild! Hitta ljuset, leka vinklar, redigera. Kul!

Sedan förstår jag självklart att det måste finnas nyanser i våra flöden också, så att inte världen framstår som en annan plats än vad den är. Men olika människor kan förhoppningsvis representera olika typer av konto, baserat på deras egna intresse. För min del ser jag mitt instagramflöde som en källa till inspiration för just mina intressen. Inte som ett fönster till verkligheten.

Äh, en liten reflektion bara. Nu mina vänner ska jag åka till mormor (där Edith redan är med mor) och äta köttsoppa!

27 Okt

Matfilosofi

Hur går det för er med maten? Jag förstår att det här med mat verkligen är en icke-grej för de flesta, och att det mest är ”jaha vad ska vi äta idag då, jobbigt att behöva laga mat igen, men gott med god mat” osv. Hemma hos oss är det ganska ofta ett ämne, alltså något vi pratar och reflekterar kring. Kul! Jag har ju skrivit tidigare om ämnet, både kring vegetarisk mat och kring matglädje allmänt.

Och jag tror att vi just nu landar i att vi vill försöka göra bra mat. Mat som är bra för oss och mat som är bra för naturen. Vi äter fortfarande vegetariskt på veckorna (med undantag såklart, om vi exempelvis blir bortbjudna, men grundläget är veg) och har som mål att äta så bra kött som möjligt på helgerna. Helst lokalt. Och ja, det är ju ganska mycket dyrare men vi tänker att det får kosta lite mer så att man också äter kött med mer respekt.

Idag går det ju hitta massvis med halvfabrikat när det gäller vegetariskt, och det kan ju såklart vara bra för de som vill kunna äta vegetariskt utan att vara intresserade av matlagning. Men vi har som mål att äta så mycket som möjligt som är lagat från grunden, helt enkelt för att jag gillar tanken på att det ska vara ”rena” ingredienser, alltså naturliga ingredienser som man vet vad det är. Vi tycker ju det är kul att laga mat, så varför inte?

Jag tänker också tillåta mig själv med att vara nöjd över att kunna ge det till Edith, att vi lagar mat från grunden. Alla har vi olika tillkortakommanden som förälder, men just halvfabrikatsmat kommer inte vara vårt. (Där kan vi börja prata mobilanvändning istället, hrm….)

En kollega sa en intressant sak som hon hade hört härom dagen, nämligen ”Behöver mat alltid vara gott? Eller kan det ibland räcka med att det är bra mat?” Och det är också en tanke jag bär med mig, att ibland kanske inte man behöver äta sin bästa maträtt alla dagar. Ibland kanske man kan äta den där grönsaksgrytan med couscous bara för att det är massa superbra ingredienser i maten som ger kroppen energi.

Äta för att det är gott ibland, äta för att ge kroppen bra bränsle ibland.

Och tänk – ibland kan det vara båda på samma gång också!

Om man saknar inspiration så kan en matkasse vara ett bra tips. Härom dagen blev det just en sådan ny maträtt, chili sin carne med fetaost, ris, yoghurtsås och smågurkor. Gott och enkelt!

Chili sin carne

26 Okt

Arbetsvecka

Jag hinner knappt säga hej den här veckan, det är en riktig specialvecka eftersom jag ”hyrs” av Luleå stift för att filma biskopskandidater, vilket innebär att jag och kollegan Emma hade två heldagar på resande fot mån-tis. Bil till stan, buss till Umeå, filma i Umeå, flyg till Stockholm, tåg till Uppsala, filma i Uppsala, övernattning, filma två kandidater till, och sedan tåg och flyg hem. Och nu har jag suttit hemma och jobbat två dagar med att redigera (otroligt mysigt att jobba hemma med en brasa, speciellt idag när det har snöat??), och ja – imorgon flyger jag fram och tillbaka igen Uppsala igen för ännu mer filmning. Och sedan lördag ordnar vi volontärfest på jobbet vilket innebär att jag jobbar hela eftermiddagen och kvällen då med. Så ja, en specialvecka minst sagt.

Idag blev det dock ännu mer speciellt när de ringde från förskolan på förmiddagen och sa att Edith hade kräkts. Så, jag hämtade hem henne och Jakob kom från jobbet. Men, den där kräkningen var nog en engångshändelse för det har inte märkts alls på unga damen idag. Varit pigg som vanligt, ätit som vanligt, sovit som vanligt. Hon får dock vara hemma imorgon också för säkerhets skull.

Jag måste bara kommentera lyxen med att få sova själv en natt på hotell. Först få äta en supergod burgare, sedan få komma tillbaka till ett tomt rum redan vid kl 19, ta på sig mjukiskläder och bara krypa ner i sängen – för flera timmar av serietittande med en påse naturgodis bredvid sig. Blev alldeles fnittrig! Tyvärr ingen sovmorgon dagen därpå, men väl hotellfrukost. Mmmm.

Jag gjorde förresten ett julklappsbeställningsryck här på kvällskvisten, så jag ska fortsätta med det nu. Kul!! Får alltid lite dåligt samvete av nätshopping eftersom jag gärna stöttar lokala butiker, men det är ju bara så otroligt enkelt när man har småbarn……

22 Okt

Det förbjudna ordet

…i helgen slog det till. Det är märkligt, för mig kommer det nästan över en dag. Från att vara helt in the moment med hösten så kommer plötsligt suget och slår till. Poff! Julen är i antågande! Juuuuul!

Jag har bara helt gett upp med att försöka smyga med julen under november, utan härmed tillkännager jag att november numera också är en julmånad. Vad ska man annars ha den till?? November är min förberedelsemånad. Då ska det googlas på inspiration, planeras och köpas julklappar, komma i stämning med julmusik, pynta huset och planera bakverk. Göra listor! Så att det sen till första advent bara är att luta sig tillbaka och julmysa hela december. Baka det där som man redan klurat på, äta clementiner och pepparkakor, åka på julkonserter och äta julbord. Fantastiskt.

Förstår verkligen inte de som brinner för att ”hålla på julen” ändå fram till första advent och sedan gorma över att det är så stressigt med jul. Det är helt och hållet en planeringsmiss, om man frågar mig. ”Man blir ju less på julen ifall man börjar så tidigt” muttrar någon, men när någonsin säger man så om något annat? ”Jag blir så less på sommaren om det blir varmt redan i maj” sa ingen. Och ja, efter nyår kan man sedan glatt gå vidare efter julens bravader.

Jag vet knappt var jag ska börja nu när man har hus. Jag tror jag är extra sugen i år för att vi missade hela förra julen i all renovering och flytt, och samma var det 2014 när vi bytte lägenhet. Jag ligger alltså två jular efter, under de senaste tre åren. Vad ska jag ha för stil på julpynten som passar till huset?? Rött, ljust trä och naturtema? Dörrkransar, ljusslingor, blomuppsättningar? Julgranspynt till vår första gran?? Som jag ska surfa inspiration.

”Hur ska du ha råd med allt” undrar kanske du. Och ja du, det undrar jag med.

Julklappar 2015_4

21 Okt

Nyttodag

Alltså vissa dagar är det bara lite extra mysigt. Idag har vi lyckats med bedriften att både ha en mysig dag och en nyttodag. Det händer ju sällan annars, det blir liksom det ena eller det andra.

Först chockades vi av morgonens sol (och insåg att vi behöver tvätta fönstrena….), sedan åt vi gröt och macka, innan jag rensade kyl och frys och frostade av frysen i grovis (ja, två frysar är världens bästa grej) samt tvättade vårt enorma tvättberg (ja, det var ett heldagsprojekt). Jakob åkte iväg med återvinningen och pant, samt mätte upp pysselrummet. Det är nämligen vårt nästa projekt som vi har tänkt göra klart under hösten. Äntligen! Vi åkte in till staden och beställde både golv och tapet. Golvet blir samma som övriga huset, och tapeten fick jag i stort sett välja själv. Bara en sådan sak?? Hittade först en rätt dyr tapet på nätet, men det kändes lite onödigt med tanke på att det där rummet säkert kommer byta skepnad framöver så mycket nöjd hittade jag en annan som vi slog till på. Det är lite blommor och blader på den, och jag tror den kommer göra sig kanoners i ett pysselrum tillsammans med det ljusa golvet. Min tanke är grönt, blommor, ljust trä och vitt.

Sedan blev det lunch hos oss tillsammans med byggarbetarna (Viktor, Sarita, mamma och pappa), innan jag och Jakob räfsade och gjorde klart på gården medan Edith sov. Sol och krispig höstluft! Och lagom mängd löv, hehe. Edith vaknade och hängde ute med oss, sedan tog vi en promenad ner till Ica för veckohandling. Fikapaus hos Viktor och Sarita, promenad hem i kylan för att sedan tända brasa, ljus och baka banankaka av alla bananer som höll på bli för bruna. Nu njuter vi av kvällsmyset, Edith badar och strax ska vi göra hemmagjord pizza. Sedan blir det premiären av Så mycket bättre och godis, tillsammans med mor och far.

Jamen ni hör ju. Jag har varit så otroligt trött senaste veckorna (tror det är mörker i kombination med en hel del socker), så jag har ärligt talat varit lite lättirriterad till humöret. Men idag bara njöt jag av att hänga med min lilla familj. Höstdagar när de är som bäst!

19 Okt

Kom-som-du-vill-vecka

Förra veckan fick vi ett mail om att det var kom-som-du-vill-vecka på förskolan (alla dagar är väl kom som du vill, men ni fattar). Och sådant där går ju inte bara att kasta ur sig utan att undertecknad rullar igång. Jag vet inte vad i hela världen som skulle kunna få mig att strunta i en sådan sak? Det går emot allt jag är. Det liksom bara hör till att jag åker till mamma och pappas utklädningslådor och börjar rota efter lämpliga ha-en-hel-dag-på-förskolan-utan-att-förskolelärarna-eller-Edith-blir-galna-på-piffet-outfits.

Jag tror jag har skrivit om det förut, men jag har alltid lobbat för att hon ska gilla att klä ut sig. Dra hjälmar över huvudet, måla i ansiktet, inte slita loss capen direkt. Och nej, det kanske inte är topp tre viktiga saker att brinna för i sin uppfostran, men jag har bara fått för mig att det är kul att gilla att klä ut sig, liksom gå in i roller och bjuda lite på att man ser tokig ut. Inte bli kränkt över att folk skrattar åt en.

Och ja, dottern är ju bara 1,5 år så det kan absolut hinna ändras både en och två gånger, om ett tag kanske hon avskyr det. Men just nu gillar hon det. När vi drog på henne brorsans gamla Fantomen-dräkt i söndags (med små tyg-glasögon och allt) så poserade hon mycket nöjt medan hon visade hur stark hon var. Hehe. (Och ja, vi har dessvärre skapat ett bekräftelsemonster)

Så, i måndags var hon Fantomen. I tisdags var hon mus. Och det kan hända att jag igår tog på henne en mycket komplett indian-outfit (med liten peruk och allt…..) men det krävdes mod att våga ta på henne det. Haha. (Ni som följer mig på instagram fick se den lilla indianen där) Jag riktigt hör hur det kommer tisslas och tasslas om ”dåren med utklädningslådan”. Jag alltså, inte Edith. De fattar ju att det inte är hon som tjatar om en komplett indian-outfit med peruk. Jag tror jag ska göra en kupp imorgon där jag hintar om att det är Jakob. ”Haha ja ojoj, man tycker ju det är lite mycket med fem dagar i rad men det är ju tydligen inte jag som bestämmer när det gäller sådant här, hoho. Jag sa att det bara räckte med en dag, men nejnej, hehe, han skulle nödvändigtvis på med indiankläderna också, ojojoj, hehe.”

Bra plan. Med den planen kanske jag kan smyga in cowboy-kläder för imorgon också….?

Edith 171017_2 Edith 171017_3 Edith 171017_4

17 Okt

#metoo

Ingen som finns på sociala medier just nu kan undgå den våg som sprider sig bland kvinnor. En hashtag som kvinnor postar för att uppmärksamma hur många det är som något gång blivit utsatta för sexuella trakasserier av något slag, just för att visa hur enormt utbrett problemet är. Det är inte bara någon enstaka person där folk gormar om att de över ”överdriver” eller ”får skylla sig själv”, det är liksom alla. Din kompis, din kollega, din syster, din mamma. Din dotter.

Det är så otroligt sorgligt att se det sådär svart på vitt. Att scrolla genom flödet och bara se inlägg efter inlägg. #metoo. Jag med. Och jag. Och jag.

Och jag.

Helt vidrigt. Hur känner killarna det? Eftersom det är en sådan enorm massa som blivit utsatta, så måste mängden utsättare också vara gigantisk. Hur går tankarna när de bläddrar förbi? Har de förmågan att rannsaka sig själv, reflektera över hur just de behandlar kvinnor? På krogen, på jobbet, hemma?

Jag bara hoppas att makthavare tar det här på allvar någon gång. Och tjejer, nu hjälps vi åt att sprida lite extra systerlighet va? Vilka huvva superhjältar vi är ändå.

17 Okt

Umeå tur och retur

Fort var det tisdag efter en härlig helg i ett höstigt Umeå. Vi gjorde en snabbvisit där från lördag-söndag eftersom vi ville säga hej och se Jakobs systrars lägenheter! De bor i Umeå båda två nu, vilket ju är perfekt när man vill göra en miniutflykt och kunna hälsa på dem samtidigt.

Vi åkte alltså lördag morgon, och hann sedan med en snabb IKEA-tripp med hela Jakobs familj (föräldrarna var också på besök), besök i lägenheterna som var jättemysiga, lite häng på vårt hotellrum som råkade bli ett deluxerum (hehe), middag på restaurang och spelkväll med ett roligt gäng – innan vi åkte hem på söndagen efter hotellfrukost.

Edith var verkligen en kanonresekompis, sov stora delar av bilturerna, nöjd och glad på olika besöken, flyttades över utan problem på natten mellan bil och hotell. Alltså, visst märker ni att jag verkligen har tagit tillvara på föräldraförmånen att få skryta obehindrat om sitt barn? Hehe. Så, om någon tycker den här bloggen är väldigt team Edith så är det för att den just är det. Jamen, vad ska man göra? Det går ju inte låta bli när man är förälder till ett sådant strålande barn. *Lalala…*

Sedan ska kanske nämnas för verklighetsbalansen att hon var supertrött på söndagskvällen när vi var och lyssnade på när kören sjöng (där mor och far är med), och således skötte sig lite mindre galant. Så ja, det finns sådana tillfällen också.

Veckan är rätt lugn, men jag laddar för kommande veckan som troligtvis blir mindre lugn. Ska hjälpa Luleå stift (min förra arbetsplats) med att filma och intervjua biskopskandidater, så det blir nog en hel del resande. Kul och spännande! Förhoppningsvis är det inte allt för många, så att jag hinner vara hemma med Edith någon dag också.

Några stackars mobilbilder blev det från helgens tripp.

11 Okt

Mer fotoböcker

Fotoböckerna som jag nämnde för ett tag sedan här nu kommit. Fyra stycken – det tog en stund kan jag lova! Och sedan har jag redan kommit på att jag glömde några bilder jag hade velat ha med. Som exempelvis från förlossningen?? Suck. Störigt. Bara för att de var i mobilen och inte fanns i mapparna.

Det är i alla fall väldigt roligt att ha hemma! Så att folk kan bläddra i dem om de vill, och för Ediths skull. Det är inte riktigt samma sak att låta henne scrolla förbi bilderna på bloggen…

Som ni ser gick det inte heller att fota utan att en viss liten familjemedlem skulle vara där och pillra. Men – inte mig emot, hon får vara med på alla bilder hon vill.

Fotobocker 2017Fotobocker 2017_1 Fotobocker 2017_2 Fotobocker 2017_4Fotobocker 2017_5 Fotobocker 2017_9

10 Okt

Snackaren

Nu är det mycket babbel här hemma. Mycket är något otydligt, men mycket går också att förstå. En salig röra med ord. ”Edii, sitta, mamma, sitta, här” medan hon nickar i samförstånd med sig själv och klappar på den lilla stolen bredvid sig. Eller när vi börjar dansa efter middagen och Jakob dröjer sig kvar vid bordet och hon stannar upp i dansen för att ropa ”Pappa! Omma! Pappa! Omm!” Dansar vidare nöjt när hela familjen är med. Hon har också kommit över den här tröskeln att hon liksom inte behöver öva på specifika ord, utan nu hon härmar alla möjliga ord direkt man säger dem. Mer eller mindre tydligt, men ändå.

Det märks att hon är väldigt uppmärksam på vad vi gör och vill göra likadant, oavsett om det är att sätta tandkräm på tandborsten, kasta ”läp” i skräpkorgen eller göra en tortillawrap av hennes små tacodelar som hon fått på tallriken.

Jakob sa häromdagen att det här verkligen där en ålder som man bara vill stanna tiden, och jag håller med. Så otroligt härlig mix av gullig myskropp/rolig/utvecklande/osv.

Edith 170930Edith 170930_2 Edith 170930_3

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)