Prova nu att säga rubriken igen högt. Med rullande r. Frallor till frullen. Rullar bra va? Jag vet. Fnissar lite vid tanken på den lilla kören av Frallor till frullen som nu hördes över nejderna.
Jag har sagt det förr (tro det eller ej, men ibland känns det som att man upprepar sig här i bloggen) men jag känner mig aldrig så huslig som när jag kliver upp på morgonen och ”sätter en deg på jäsning”. Och på stugan är det perfekt med brödbakning på morgonen eftersom jag och Edith ofta kliver upp innan alla andra. Då hinner man precis skjutsa in brödet i ugnen innan folk börjar kliva upp, och så finns det nybakat till förmiddagsfikat. Succé för alla inblandade.
Förra veckan provade jag ett nytt recept (varför gör man oftast det, det hade ju varit bättre att jobba på med samma recept och bli ordentligt bra på det?) från en av mina bästa bakbloggar, nämligen Söta saker. Jag höll nästan på att ge upp efter första jäsningen eftersom jag knappt tyckte att degen hade höjts något alls, men sen blev de riktigt goda och fluffiga! Kan ha att göra med att det är en dos socker i dem, hehe.
Ifall ni vill prova, hittar ni receptet här!
Okej, aningen pretentiös rubrik såhär i efterhand, men härom dagen ordnades det med en spontan målerikurs på stugaltanen för alla närvarande. Jakobs kusiners moster (hänger du med?) gjorde några roliga övningar med oss och det målades för fullt. Tyvärr var vi tvungna att åka efter en stund, men det var kul att hinna vara med ett tag.
Jag har alltid gillat att måla, alltså jag har inte gjort det så ofta att jag skulle säga att jag på något sätt kan eller behärskar konsten, men jag gillar själva målandet. Färgduttandet, penseldragen. Jag gick natur på gymnasiet och kunde således välja till några roliga kurser – varav en var bild. Och att stå där på fredagsmornar, framför ett staffli, i ett ljust och lugnt rum, målandes mycket oklart konst. Det var så härligt! Bara måla för att måla, inte för att det ska bli särskilt fint eller passa in i ett rum.
Jag är alldeles för lat för att dra fram målargrejer, får det inte till att bli (speciellt inte nu), men jag vårdar fortfarande en dröm om att jag i äldre dagar ska spendera en tid i typ Toscana och bara äta god mat och måla. Kanske är detta dock en av många romantiserande drömmar som snurrar i mitt huvud, men äh – man får väl drömma?
