Olika träningsformer
Nä nu måste vi ta detta med olika träningsformer. Och nej, det kommer inte precis bli någon genomgång för hur dessa utförs på bästa sätt, se det snarare som… ”några tankar från en amatör”. Från mig alltså.
Spinning
Vi börjar med kanske den mest obegripliga träningsformen. Spinning. Bara ordet signalerar ju ångest. Inte egentligen för att det är obarmhärtigt jobbigt, men för tristessen! Fyrtiofem minuter av cykeltrampande. Utan natur som distraherar. Varje minut, nej varje sekund är jag smärtsamt medveten om. Tickandet av sekundvisaren passerar framför mina ögon och aldrig någonsin får jag överraskat konstatera att ”oopsan, nu har det visst gått två minuter!”. Men kanske värst är det ändå. För min stackars rumpa. Är det bara min rumpa som inte verkar ha det minsta lilla fettlager som skydd när man sitter på en cykelsadel!? Den hårda sitsen liksom skrapar mot mina rumpben för exakt varje cykeltramp. ”Man får stå upp när man vill, det blir nämligen lite jobbigare” säger instruktören och jag ställer mig upp snabbare än vatten som rinner ner i en uttorkade strupe, för vad innebär detta om inte VILA. Mina ben får protestera hur mycket de vill men låt min stackars rumpa få andas! (Ja alltså inte på det klassiska viset som rumpor ofta andas, utan mer bildligt….) Tack och lov för att baken faktiskt domnar av (!) efter ett tag. Och för att man ändå glömmer och faktiskt går dit igen. Om och om igen….
Plus
- Man kan stänga av hjärnan
- Jobbigt
Minus
- Jätteont i rumpan
- Långtråkigt
Tabata (plus och minus gäller även cirkelträning/crossfit)
Ett modeord för ett tag sedan, men numera rätt vedertaget. Tabata är en av mina favoriter! Passen är ofta bara en halvtimme långa, och sedan är upplägget cirka 5-6 övningar, 8 upprepningar på varje övning. 20 sekunder intensivt, 10 sekunder vila och så vidare tills alla upprepningar är gjorda på den övningen. Ofta varvar man med två olika övningar. Det kan vara armhävningar, benböj, springa upp och ner på step-bräda osv. Effektivt, man blir trött och får träningsvärk men orkar ändå hålla i hela stunden. Både flås och styrka. Perfa!
Plus
- Går igenom hela kroppen, både flås och styrka
- Lätt att räkna ner, tiden går fort
- ”Det är bara tjugo sekunder till vila, det orkar man ge allt på”
- Varierande övningar
Minus
- Kommer typ inte på något? Mycket träningsvärk?
Step
Step är roligt! Jättetråkigt dock att det inte finns som gruppträning här i Bergsviken. Hur som helst, anledningen till att jag gillar step är ju för att det nästan är lite dans – men på mer basic nivå. Och att syftet inte är att det ska vara snyggt utan bra träning. Pjos! Jag gillar hur träningsbiten liksom försvinner när man måste koncentrera sig på att komma ihåg stegen. Och folk som bara ”jag är så dålig och ful”, titta inte i speglarna! Ge bara järnet och se på instruktören så att du tror att du ser ut som den personen. Perfekt. Nackdelen är att om man är otränad och inte hänger med så blir det tyvärr inte så jobbigt. Allra jobbigast blir det när du börjar kunna passet!
Plus
- Det är roligt
- Du glömmer bort tiden
- Du får bättre flås
Minus
- Sällan träningsvärk? Men det kanske bara är jag
- Om det är för svår koreografi så blir träningen sämre
Gym
Gym. Gym, gym, gym. Det känns som att man antingen gillar gym eller så gör man det inte. Jag gör det inte. Alltså, jag förstår att andra gör det men det är liksom så… statiskt? Och alltid massa andra som har just din station när du behöver den, eller massa vikter där det antingen blir för tungt eller för lätt. Tar lång tid och man är inte riktigt sådär skönt svettslut efteråt. Men! Jag kan ändå förstå syftet, det borde ju vara bra muskelbyggande eftersom man liksom inte kan fuska just på grund av det statiska. Sedan behöver jag verkligen någon som bedömer mig?? Jag vill ha en slavdrivare att skämmas inför ifall jag är dålig.
Plus
- Inget fusk
- Tydliga muskler
Minus
- Tidskrävande
- Ingen ledare
- Meckigt att hålla reda på passet i huvudet, med vilken nästa övning är och hur mycket vikt osv osv.
Det finns ju oändligt många fler träningsformer men dessa är några jag har kört på senaste tiden. Och vet ni? Hur mycket jag ändå muttrar så tycker jag i grunden numera att det är ganska roligt. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta men jag längtar (typ) efter nästa pass nu för tiden. Kommer man bara över alla hinder som ”alla andra är bättre”/”jag orkar ändå inte övningarna”/”jag är ful i träningskläder”/osv så finns det ändå något naturligt härligt i att utmana kroppen.
Hör ni vilken klyscha jag har blivit……?