9 Jan

Listor och vardagsmys

Måndag! Efter en arbetshelg. Därav tystnaden. Det har varit ett helt gäng med begravningar och dop på dagarna, och sedan har vi haft fullt upp kvällstid. I fredags bjöd vi familjen på pulled chicken med mangosalsa och guacamole (har jag gett er det receptet??), och i lördags var vi bjudna på spelkväll med vännerna hos Hanna och Anton. Och igår kväll hade vi några andra vänner över på kvällsfika! Väldans trevligt alltihop. Men det gör också att måndagen känns lite mer… måndag.

Alltså hörrni. Jag är i en sådan peppande listperiod! Vad är nu detta undrar kanske ni? Jomen för mig är listor ett tecken på att energi och kreativitet är på gång. Jag vill strukturera upp! Bocka av! Jag har en akut-fix-till-huset-lista, en sovrumslista, en blogglista, en shoppa-på-stan-lista, en maträtter-jag-vill-prova-lista osv. Härligt! Det är dock en sak att göra listor, och en annan sak att hitta tiden av bocka av…. Jag menar, när ska man hinna bocka av om man hela tiden… gör listor? Nej precis.

För övrigt grämer jag mig lite över att behöva vara på jobbet dessa veckor. Jag vill nämligen inte missa en sekund av vår fantastiska lilla dotter just nu. Hon är bara så sjukt mysig och rolig att vara med (jag vet, så säger jag kanske hela tiden men det blir ju bara roligare och roligare)! Låt mig berätta om en bråkdel av alla saker jag älskar med henne. När jag pysslar på med något, tittar upp och hon bara sitter och tittar på en med världens största smile. När hon vaknar på morgonen och jag hämtar in henne till vår säng, lägger henne mellan oss, sätter på Stadens hjältar-låtar på Youtube och hon blir så lycklig att hon dansar så att hela sängen skakar. När hon lyfter upp något framför ansiktet och man säger ”men var är Edith?” och hon snabbt sänker föremålet för att kika fram och med ett brett leende vänta in vårt ”tittut!!”. När man ligger i sackosäcken i hennes rum och bara tittar på när hon pysslar på med leksakerna. Läser böcker och ”mumlar på”, med den gosiga lilla pyjamaskroppen och sprethåret som alltid är rufsigt. När hon sakta, sakta för handen mot krukan med elefantöron och formar handen, redo för att knipsa av bladen, och man säger ”NEJ”. Och hur hon då avvaktande tittar på en, för att sedan högt skratta åt mig. Alltså då krävs det alla mina ansiktsmuskler för att fortsätta vara allvarlig och säga nej. Ibland måste jag fnissa i smyg innanför tröjan. Men jag misstänker att hon ser igenom det draget.

När hon var mindre handlade det ju mest om omhändertagande, och då kunde jag tycka det var skönt att bara få rå om mig själv ibland. Och även om jag såklart fortfarande kan tycka det nu för tiden så längtar jag ju så otroligt mycket efter henne hela tiden när jag är iväg. Hennes lilla figur och hennes personlighet. Ibland är hon så gullig att jag blir alldeles tårögd. Och då är man söt, ska sägas. Blir sällan tårögd av Jakobs söthet på samma sätt. Även om det potentiellt skulle kunna hända.

Kanske.


Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)