Sista veckan
Ja ni. Som sagt – det händer grejer. Och en av dem är att… jag har fått jobb! Tjohooo och jippie! Det blev klart för några veckor sedan och känns verkligen jätteskönt och jätteroligt.
”Men säg mer” tänker kanske ni. Jo, det är alltså tillbaka till mina gamla trakter, nämligen Piteå församling! Superroligt. Jag jobbade ju där för något år sedan som ni kanske minns, men då var det bara ett vikariat. Nu är det en fast tjänst på 75 procent, vilket blir alldeles perfekt. Äntligen en egen tjänst! Är så ehuldat less på vikariat. Sex månader här. Ett år där. Vill kunna planera mitt liv lite mer och inte bara tänka några månader framåt.
Hur som helst, saken är då den att jag börjar PÅ MÅNDAG. Aaah! Så mycket blandade känslor! Alltså jag har inte alls ångest för själva jobbandet, det ska faktiskt bara bli trevligt. Men tiden utan Edith?! Flera timmar?! Tänk att första arbetsdagen är det längsta jag har varit ifrån henne under hela hennes liv?! Åh det känns som att jag sviker henne. Som att det är onaturligt att behöva skiljas från sig bebis som verkligen är en del av en själv.
Men okej, för det första tror jag att man känner så vilken ålder de än är när man börjar arbeta. Och för det andra så kommer jag ”bara” jobba 50 procent på vardagarna (de övriga 25 är helgtid), så Jakob ska alltså vara föräldraledig på halvtid och jag är således ofta ledig från lunch onsdag och resten av veckan. Så okej, så synd om mig är det inte.
Men ändå…! Jag och Edith är ju värsta bästa duon…! Kommer behöva kramas med henne exakt varje sekund resterande tid. Och sova nära nära hela nätterna.
Okej. Nu blir det supermys resten av veckan, sedan taggar vi rena kläder, handväska utan blöjor, koncentration i flera timmar i sträck och lunch ifred.
Det blir nog bra det här.