13 Sep

Två år

Det börjar några dagar innan. Jag känner liksom hur jag blir lite tyngre i hjärtat och först tänker jag inte tanken fullt ut, men sedan vet jag ju. 13 september närmar sig. Idag har det gått två år sedan jag sist såg mitt kusinbarn Sive. Och ska jag vara ärlig? Just nu tycker jag att det är mer jobbigt än någonsin. Imorgon blir Edith sex månader. Hon har precis passerat med några dagar den tiden Sive fick vara hos oss.

Jag kan inte andas bara av att snudda vid tanken på att vi just skulle ha förlorat henne. 

Det känns som att jag aldrig riktigt kunde förstå smärtan, förrän nu när man själv håller i sitt egna barn. Det är så definitivt. Och det måste vara så otroligt tungt att bära, varje dag.

Men varför ta upp det, varför sprida den här klumpen i bröstet som liksom inte vill lösa upp sig? Jo, för att det är den viktigaste påminnelsen om att verkligen, verkligen, verkligen aldrig ta något för givet och att vi varje dag får vara tacksamma över det vi har. De vi har, de som vi får älska och vara snälla mot. För visst är ni snälla mot varandra? Era medmänniskor?

Idag 13 september tänker jag extra mycket på Sive och hans familj. Sive som snart skulle ha blivit två och ett halvt år, och Sive som i december blir en liten människas änglastorebror.

Photo 2014-06-01 16 28 10

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)