4 Maj

Ett kuvert med skönhet

Gissa var vi har varit? Hehe ni hade rätt. Jag har varit och fyllt på fransar. MED sovande bebis! Hurra för henne och för att det inte bara blev ett öga som fick sig fransisar. Och ja, dyrt och ytligt med fransar men sååååå skönt när man har bebis. Jag älskar det! Lite rouge på kinderna och så är man redo för dagen. (Okej då, lite concealer under ögonen kan också behövas.) Fick pengar i födelsedagspresent som ligger i ett kuvert märkt med ”Emmas skönhetspengar”. Smart va? Så slipper man nalla av den redan begränsade föräldrapenningen. Så, för er som undrar – vad är egentligen Emmas strålande skönhet värd? Ni kan kolla i kuvertet.

Det är för övrigt svårt det där med föräldradagar och hur många man ska ta ut eller inte. Just nu tar jag tre dagar i veckan och i bästa fall skulle vi kanske kunna klara oss med två när man har vant sig lite. För lite skillnad blir det ju onekligen, att gå från två heltidslöner till detta. Samtidigt vill vi spara dagar för att ha kvar till efter hon är ett år och man måste ta ut fulla veckor.

Nu sover Edith i vagnen förhoppningsvis ett bra tag till, och jag ska ta mig en power nap. Sådär ja, genom att skriva ut det så lär hon väl vakna om exakt sju minuter.

Tur att hon är gullig!

4 Maj

Frågor om kejsarsnitt

Okej, det här är kanske inte det mest intressanta inlägget för många av er så ni får väl återkomma senare, men jag tänkte ändå att jag skulle skriva ner min upplevelse kring själva kejsarsnittet. Så, här kommer det – ett riktigt mastodontinlägg!

Vad tänkte du innan kring kejsarsnitt?

Jag vet inte om jag hade någon undermedveten känsla kring att min förlossning inte skulle bli ”en normal” förlossning, för jag hade nämligen läst på en del om just kejsarsnitt innan. Det jag läste då var mestadels negativt, många var oroliga och rädda inför att det skulle kunna bli snitt, det stod mycket om lång återhämtning, om barnmorskor som in i det sista ville undvika detta och även en hel del om att ”det är bättre för barnet med vaginal förlossning”. Så jag förstod att den allmänna åsikten var att kejsarsnitt inte är att föredra. Men för min egen del var jag aldrig rädd snitt. Jag var nog snarare mer rädd för vad en vanlig förlossning skulle innebära med all smärta, klipp, bristningar och förlossningskomplikationer som kan uppstå. För mig kändes det som att kejsarsnitt hade vissa ofrånkomliga, men hyfsat milda komplikationer som blev ungefär samma för alla, medan en vaginal förlossning hade möjliga komplikationer i spannet ”inte alls” till ”skador för resten av livet”.

Varför blev det kejsarsnitt?

Eftersom vattnet hade gått och de hade provat alla igångsättningsmetoder utan resultat (det öppnades aldrig mer än 4 cm), så beslutade de efter drygt tre dygn att kejsarsnitt var det enda alternativet.

Hur kände du då?

Vi åkte ju in kring kl 8 på fredagsmorgonen och fick det här beskedet kring kl 15 på måndagen efteråt, så efter en lång helg av väntan så kände jag bara ”tack gode Gud, ta ut barnet innan något hinner hända!”

Hur gick själva operationen till?

Efter att läkaren kom in i förlossningsrummet  kring kl 15 och berättade att det skulle bli kejsarsnitt så började förberedelserna. Jag hade då fastat sedan kanske kl 11. De visste inte vilken tid operationen skulle bli, men gjorde i ordning mig så att jag skulle vara redo. Det innebar att byta säng från förlossningssängen till min egen säng från rummet, samt att sätta en till droppnål eftersom det behövs en i varje hand. De sätter även kateter, vilket inte kändes alls men då hade jag ju också epidural under tiden. Jakob fick operationskläder.

När det sedan är dags så rullades vi in på operationssalen och där presenterar sig alla, det var ungefär tio personer i rummet. Jag läggs med armarna ut på sidorna (som ett kors alltså) där dropp går in, de kopplar in bedövningen i epiduralslangen och drar upp ett skynke framför magen så att vi inte ser något av snittandet. Det var trevligt och avslappnat småprat där inne medan de väntar på att bedövningen ska ta, och då tvättar de av magen samt känner med kyla ifall man känner något på magen. Sedan drar det igång och då känner man alltså att det bökar på i magen, det gör alltså inte alls ont men är såklart lite obehagligt eftersom man är väldigt ovan känslan.

Och efter bara någon minut så hördes skriket, bebisen var ute! Då hämtar barnmorskan bebisen och kommer runt skynket och håller henne vid min kind en stund. Efter det följer Jakob med barnmorskan och bebis ut medan de syr ihop mig. Sedan rullas jag iväg till uppvaket för uppsikt, även om jag ju är vaken.

img_0200.jpg

img_0211.jpg

Hur bedövas man?

Eftersom jag redan hade epidural så använder de samma kanal. Annars sätter de ryggmärgsbedövningen där. Bedövning gör alltså att man har kvar känseln men tappar smärtinpulserna, om jag förstod det rätt. Men man kan inte röra benen (och inte håller hålla sig när man blir kissnödig, därav katetern), som man ju kan med epiduralen.

Hur mådde du under ingreppet?

Tills hon var ute mådde jag jättebra! Glad och pirrig, med Jakob vid min sida. Jag hade också en känsla av att det liksom var en häftig upplevelse som vi fick vara med om, ”händer det här just nu!?”. Men när de sedan skulle sy började jag må väldigt illa och hulkade upp det lilla jag hade i magen, och det förklarade narkosläkaren var på grund av medicin som de gav i droppet för att livmodern skulle dra ihop sig bättre.

Jag förlorade även ungefär 1,5 liter blod vilket gjorde att jag kände mig väldigt svag och när de rullade ut mig fick jag världens frossa, som tydligen också var ett resultat av medicin och kanske även av spänning som släpper. Så den där timmen på uppvaket innan Jakob och lillan fick komma, då var jag riktigt borta. Men jag fick både syrgas och medicin som tillslut gjorde att frossan släppte.

Hur mådde du efteråt?

Väl uppe på rummet var jag väldigt trött men hade inte ont eftersom bedövningen fortfarande satt i. Hade egentligen inte så ont så länge jag låg stilla, men det gjorde väldigt ont kring själv ärret första dygnet när man vred på sig i sängen (som man ju måste göra för att kunna liggamma bebisen på båda sidor). Vid lunch dagen efter fick jag kliva upp och duscha, och då gjorde det ont att stiga upp och ner ur sängen, samt att man rörde sig väldigt försiktigt. Då tog de även bort alla nålar och katetern.

Hur lång tid tog det att återhämta sig?

Det gjorde ont att röra sig upp och ner ur stolar och sängen första veckan, och då åt jag också alvedon och ipren var åttonde timme enligt rekommendation. Men andra veckan klingade det av och cirka tre-fyra veckor efteråt kände jag inget alls.

Negativt med kejsarsnitt:

  • inte få hålla bebisen direkt den är född
  • att vara sängliggande första timmarna
  • smärtan i operationssåret
  • känslan av att ”inte riktigt ha fött på riktigt” och oro igen inför nästa barn kring hur man klarar själva krystningen och så vidare

Positivt med kejsarsnitt:

  • pappan får väldigt mycket kontakt och chans till anknytning med barnet första dygnet, och får också större roll direkt efter förlossning
  • ingen smärta under förlossningsögonblicket utan bara närvaro och glädje
  • inga förlossningsskador för underlivet
  • ja, ett ärr är väl inte positivt men otroligt smalt och fint ärr under troslinjen

Ja, det var lite om mitt kejsarsnitt, och det kan ju säkert gå till på massor olika sätt men jag upplevde det som väldigt tryggt under hela processen och minns det som en positiv upplevelse! 

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)