28 Apr

Morgonstunden

Goood morgon! Alltså att vakna på morgonen och se sin lilla skrutt ligga och sova tätt intill med sin varma kropp – det är en av dagens favoritstund. Hon är ju så fantastiskt gullig! 

Det är även då man kan ligga och försöka ta in det stora i att det var just hon som låg i magen hela tiden. Jag menar – för ett år sedan fanns inte ens fröet till henne och nu ligger hon bredvid mig! Då snurrar det i huvudet på mig i ungefär samma hastighet som när jag funderar över universums storlek. Ja precis, ni vet. 

Idag är det torsdag, och jag ska försöka ta tag i den huvva deklarationen och ojja mig över att ha enskild firma. Huvvaligen. Men vi ska eventuellt också på våffellunch så det får väl väga upp det obehagliga! 

Jag menar, såhär ser det ut bredvid mig just nu:

Precis. Hur ska man kunna sluta titta?

27 Apr

De andras kärlek

Något jag inte riktigt var beredd på innan jag fick barn var hur otroligt fint det känns i hjärtat när man ser andras kärlek till sitt barn. Edith vet kanske inte om det än men hon har verkligen så otroligt många som älskar henne. 

Att se hur kära familj och släkt är i henne får mig att bli väldigt kära i dem. Det pussas, åååh:as och stås i kö för att hålla, och i deras ögon är hon bara helt perfekt. Tänk vad roligt att få se när hon kommer att kunna visa kärlek tillbaka till dem!

Hjärtevännen. Du är så älskad! 

Här i famnen hos en av beundrarna, nämligen gammelfarmor Gunvor!

26 Apr

Ledighetskommittén

Vi har verkligen tur med att vara lediga samtidigt som många andra. Både mammorna i huset, Elina och Herman, mormor, mamma en dag i veckan – ja det finns helt enkelt nästan alltid någon att umgås med! 

I fredags hängde vi tillexempel med Lina, Harry, Elin och Ralf. Det började med lunch och plötsligt hade timmarna gått och det var dags för middag igen. Så går det när man har mycket att prata om! 

Vet ni vad jag ska göra nu? Lillan sover ute på balkongen (ja, alltså nedbäddad i vagnen) och det är dags för första avsnittet av Game of thrones säsong 6!! Skräckblandad förtjusning. Serien är verkligen på gränsen för obehaglig, och det känns som att varje säsong bara blir råare. Uh. 

26 Apr

Hemmablind

Det är verkligen ingen myt att tiden går fort när man är föräldraledig. Det känns som att hela dagens delar liksom är kortare – under förmiddagen hinner man exempelvis bara bebismysa och göra sig i ordning. I bästa fall.  

Jag försöker verkligen påminna mig själv om att njuta och vara tacksam över hur bra vi har det och jag veeet ju att jag kommer se tillbaka på den här tiden med snyftig nostalgi senare i livet. 

Det är så roligt att följa några bloggare som fått barn ungefär samtidigt och något jag insett att vi är bortskämda med är ju verkligen nätterna! Jag tror på allvar att hon bara har gråtit två nätter sedan hon föddes, annars sover hon mellan typ kl 23-07/08 med matpauser ungefär var drygt tredje timme. Inget vaggande eller vyssjande behövs utan hon somnar om själv. Det är verkligen ingen självklarhet förstår jag! Och ändå kan man ibland knorra över att hon kan ha ledsna kvällar – men mycket hellre vaggande då än klockan 03.12. 

I övrigt fortsätter vi lära känna varandra, Edith och jag – och jag upplever också att hon blir nöjdare och nöjdare! Eller så är det bara jag som börjar förstår vad som funkar och inte, hehe.

Igår var hon ett exemplariskt litet barn under dagen, med mycket sömn och många leenden. Sedan var hon gnälligare på kvällen när det var kalas, men då fanns ju som tur var många frivilliga bärare. 

Det är märkligt, men nästan alla bilder har plötsligt samma motiv….. Vad sägs om en liten bildbomb på underverket? Ja tack.

18 Apr

Måndagsupdate

Alltså jag måste bli bättre på att bara vardagsblogga, för om jag ska hålla på och vänta på att det finns fina bilder att blogga med så kommer det aldrig bli några inlägg här. Så det så.

Vi fortsätter att leva det ljuva barnledighetslivet! Jag försöker verkligen njuta allt jag bara kan för veckorna bara susar iväg och det händer så mycket trevligt på dagarna.

I fredags tog vi långpromenad med Hanna och Tilde, och sedan åkte jag och Edith till Långnäs och hängde med bröderna och och deras familjer. Mycket trevligt! Jag är så glad över att Edith och Herman är så nära varandra i åldrarna, så väldigt roligt för dem att ha en jämnårig kusin. Sedan på kvällen var det kalas för pappa! 

Under lördagen hängde vi i Bergsviken hela dagen för fotboll uppe på Heden, hockeyfinal, middag och konsert i EFS. Och i söndags var det lunch i Arnemark och Edith-mys för farmor, farfar och faster Hanna. Vilken familjehelg!

Idag är det måndag och vi har tagit en lugn förmiddag med bebismys i storsängen. Älskade gulliga lilla pyjamasbebis! Nu ska vi gå en promenad med vagnen till stan och göra ett par ärenden.

Trevlig måndag på er! 

 

12 Apr

1 månad

Alltså jag är så glad över att vi faktiskt börjar få lite koll på det här. Det är så skönt att börja kunna läsa av lite ifall lillan är hungrig eller trött (även om hon fortfarande kan ha stunder en del dagar när hon bara är ledsen).

Men nu börjar jag ändå våga mig ut och känner mig liksom trygg med att vi ”hanterar vad som komma skall”. Så kändes det verkligen inte i början, då ville jag bara stanna i soffan med allt jag behövde inom en radie av två decimeter. Hehe. 

Igår hade vi en riktigt full dag! På förmiddagen myste vi hos Lina med husfolkets mammor och bebisar, och på eftermiddagen var vi hos mormor med Martin, Elina och Herman. Gick promenad, satt i solen och åt middag. Toppenhärligt! Och på kvällen var det styrelsemöte för mig som Edith fick hänga på. Hon skötte sig mycket bra.

Idag var det dags för 1 månadskontroll och får jag tippa så blir lillan en långsmal liten typ, som sin far. Nu är hon 56,3 cm lång och väger 4410 g. Fäster blicken tycker jag att hon gjorde nästan från början och nu senaste dagarna kan man även få ett litet leende ifall man har tur! Oftast under den ljuva morgonstunden, det är hennes mest vakna och nöjda tid. 

Det är så spännande att följa den här lilla människans utveckling! 

 

12 Apr

Förlossningsberättelse

Så, tillslut har jag formulerat ihop den här stora, långa, spännande helgen som slutade med att älskade lillan föddes. Så jag hoppas du har gott om tid – här kommer den!

Fredag 11 mars

Plötsligt händer det!! Vaknar vid 02.45 av att det molar på rätt mycket i ryggslutet, sådär så jag att liksom inte kan somna om. Bara en stund senare känner jag hur det blir blött i trosorna och det känns faktiskt inte som att jag spontant kissar ner mig, så jag skyndar mig upp på toan och där fortsätter det att sippra och jag vågar knappt tro det – har vattnet gått?! 

Går och lägger mig och börjar ganska direkt känna sammandragningar på ungefär 1 minut, och de kommer med typ var tionde minut. Ligger och klockar dessa några timmar och där vid 06.30 går jag upp och ringer BB för att höra om jag ska stanna hemma och vänta in mer värkar. De meddelar att de alltid vill göra en koll när vattnet gått, och ber oss åka in. Väcker Jakob lite försiktigt och berättar att det nog börjar närma sig! 

Vi gör oss klara och åker mot Sunderbyn kring 07.30. Väl där undersöker de för att se om det är fostervattnet som gått och gör även ett ctg för att se barnets puls och mina sammandragningar. Vi får uppmaningen att gå ut och gå en timme, så vi vandrar ut i det ljuvliga vädret och relfkterar över att det verkligen händer nu. Väl tillbaka gör de nytt ctg och ber oss att komma tillbaka kl 20, och att vi ska vara beredda på att bli inskrivna. Så med gott mod åker vi hemåt och under eftermiddagen försöker jag sova medan Jakob jobbar hemifrån. Sammandragningarna fortsätter komma rätt oregelbundet och ökar inte i intensitet. 

Väl tillbaka får vi göra nytt ctg och de bestämmer att vi ska skrivas in, och vi får eget rum som även Jakob ryms i – hurra! De ger mig bricanyl och sömntablett, och jag sover bra under natten.

Lördag 12 mars

Detta blir en rätt lång dag, vi gör mest ctgn och har det rätt trevligt men är ju sååå ivriga!! De hoppas att det ska starta av sig självt men den här dagen känner jag inga värkar alls. På kvällen äter vi godis och ser Melodifestivalen, med löfte om igångsättning under söndagen.  

   
Söndag 13 mars

Vi vaknar, äter frukost och knallar över till förlossningen för att göra nytt ctg. De börjar även ge medicin som jag dricker varannan timme. Den ska mjuka upp livmodertappen och få igång lite sammandragningar. Jag hinner ta några doser och vid kl 14 börjar det dra igång ordentligt. Det gör rätt ont och sammandragningarna kommer ofta, jag jobbar mig igenom en del i BB-rummet medan Jakob masserar ryggen, men sedan går vi över till förlossningen vid 15 och jag får en pilatesboll att sitta på. Tycker dock inte den fungerar så bra, sitter ju alldeles för lågt?? Börjar använda lustgasen, och jag vet inte hur mycket effekt den ger men tycker att topparna tas bort åtminstone och sedan är det väldigt skönt att få fokusera på något! Däremot övertalar barnmorskan mig att prova kvaddlar mitt i alla värkar och det gör så fruktansvärt ont!! Benen bara viker sig och det ger ändå bara ett par minuters vila, inget mer – otroligt ovärt. 

Ganska snabbt gör det riktigt ont och värkarna avtar inte riktigt heller utan det känns som en enda lång värk. Jag blir rätt snurrig också av lustgasen eftersom den används mer eller mindre utan uppehåll och hinner kräkas ett par gånger. Jakob jobbar på bra med hård massage i ryggslutet. Vid kl 18 bestämmer vi oss för epidural, och bedövningen slår till snabbt. Och alltså – SÅ UNDERBART. Plötsligt kan jag andas igen! Helt salig! Känner ingenting! Barnmorskan konstaterar att jag är öppen 4 cm och att livmodertappen är utplånad. Men timmarna går (jag vilar och mår gott), och när barnmorskan kollar kl 22 är läget fortfarande detsamma… De bestämmer sig för att avbryta epiduralen och ge morfin samt bricanyl för att jag ska få sova under natten. Vi går tillbaka till BB, men det blir en lååång natt av regelbundna onda sammandragningar som inte alls ger någon bra sömn.

Måndag 14 mars

När morgonen kommer är jag helt utmattad av natten och mycket skör efter en lång helg utan bebis. Väl på förlossningen sätter vi igång epiduralen igen och de sätter in värkstimulerande dropp. Snälla bryska barnmorskan Berit ser mina försiktiga utmattningstårar och säger att “vet du, jag ska kolla detta med läkaren men jag tänker att vi inte kommer att låta det gå över till 15 mars innan bebis.” Tack Berit!!!

Läkaren ger ok och plötsligt känner jag att det finns hopp igen! Hurra, hur det än blir så blir det idag! Sedan går timmarna och det är inte mycket som händer. Jag får börja fasta inför eventuell operation och droppet ökas ständigt utan någon som helst effekt. Vid 15-tiden bestäms det tillslut. Läkaren kommer in och säger att “vi har försökt allt, nu blir det snitt”. Just då kände jag bara – tack gode Gud! Vi vet ingen tid men börjar förberedas och meddelar familjerna att snitt är ett faktum. 

Sedan plötsligt vid kl 17 är det dags! Vi rullas in i operationssalen där typ tio människor väntar, och det är lättsam och trevlig stämning därinne. Bedövningen sätts, och sedan startas det! Och det är en mycket märklig känsla att känna hur de bökar runt i magen – utan att det gör ont. Efter bara någon minut hör vi det. Gråtet! Jag skrattgråter lättat, barnmorskan kommer runt skynket och håller henne mot min kind. Älskade lilla vännen. Helt perfekt! Barnmorskan och Jakob går iväg och klipper navelsträng och så, medan kirurgerna syr ihop mig. Tyvärr börjar jag må rätt dåligt och kräks flera gånger (otroligt obehagligt när man inte känner magmusklerna!!), och får även otrolig frossa. Tydligen var livmodern rätt trött, så det är därför jag får mycket medicin som jag alltså mår illa av. Förlorar också mycket blod, men tillslut kan jag rullas iväg till uppvaket. Jag får medicin nere på uppvaket och minns faktiskt  inte så mycket i all frossa och trötthet, men tillslut kommer Jakob, barnmorskan och lillan tillbaka! Jag och Jakob ligger en stund och viskar över hur det gick och att hon faktiskt är här.

Tillslut rullas vi upp till vårt rum och kan smsa ut bilder på att hon äntligen är här! Som jag hade längtat efter det! 

     
 
 Sådär, ni som fortfarande läser har gjort det bra.

Vilken helg alltså! 

10 Apr

Dagarna med bebis

Hjälp, här tror man att man ska ha all tid i världen till att exempelvis blogga men det är märkligt hur dagarna försvinner fort i amning, blöjbyten, mysstunder och utflykter. Och ibland när hon ligger och sover på armen så kan jag ju liksom inte skriva med en hand på mobilen – det tar ju jättelång tid. Förstår ni väl.

Nä, då är det bara att ge upp all prestige och fortsätta mysa i två timmar till.

Men vi börjar i alla fall komma in i lite rytm nu, jag och Edith! Men sedan har ordet ”rutiner” liksom ingen betydelse än, en helsovande förmiddag en dag kan vara en helvaken förmiddag dagen efter. Men hon har nästan alltid bra nätter i alla fall, och det är gärna en rutin som får fortsätta! (Och nu har jg väl jinxat det då….)

Vi har haft en mysig helg med bland annat jättetrevlig middag hos Johanna, Fredde och gullbarnen. Kan inte förstå att vi ska ha en fullt talande 3-åring om bara 3 år?? Elis var ju nyss bebis! 

Imorgon är det måndag och i veckan har vi egentligen bara inbokat 1 månads-koll på BVC, och annars hoppas jag att dagarna kommer innehålla:

Mys med världens mysigaste bebis… 

   
…soliga barnvagnspromenader… 

 
…morgonstunder med ljuvligt varm pyjamasbebis… 

 …och bad där håret blir alldeles tokigt efteråt och Edith bara ”vad sjutton hände just?!”  

  

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)