27 Mar

Påskmiddag

Den här påskhelgen har som ni kanske förstått varit rätt lugn, just skoterutflykter och andra friluftsaktiviteter har fått stå tillbaka för bebismys och barnvagnspromenader, men vi har ändå hunnit hänga med en hel del folk. Och tjaa, just socialt umgänge har väl varit temat för de senaste två veckorna av förklarliga skäl, vilket har varit härligt.

Igår var det i alla fall den årliga påskmiddagen med Anderssons. Som vanligt väldigt trevligt! Fantastiskt buffébord (bättre än julbordet skulle jag säga) och härligt sällskap. Vi spelade också nya favoritspelet Hint som ni måste prova. Det har jag kanske skrivit förut, men det tål att upprepas. Det enda negativa är att vi snart har ”spelat ut det”. Korten börjar vara gjorda. Vilket antiklimax.

Idag har jag bakat lite inför morgondagens kalas (jaaa, vem kan det vara som fyller år imorgon?? Vemvemvemvem??? Det är ju jag. Vet ni väl.) och strax är det påskbuffé med kompisarna en våning upp! Jag ska bara dekorera smörgåstårtan medan Jakob rör ihop en laxröra.

Hoppas ni har haft en trevlig påskhelg!

Paskmiddag 2016_2

Paskmiddag 2016_6

Paskmiddag 2016_4

Paskmiddag 2016_5

Paskmiddag 2016_3

27 Mar

Edith

Så har nästan två veckor gått, och nu har vi både bestämt namn (japp, lillan heter numera Edith Dahlbäck!) och faktiskt börjat lära känna den här lilla damen!

Men alltså, vilken känsloresa detta är. För det första – amningshormoner!? Jag som ser mig själv som en ganska ohormonell person i övrigt, har inga större månadssvängningar vanligtvis och har inte upplevt så värst stor förändring under graviditeten, har nu knockats av amningshormonerna. Gråter jag inte av enorm kärlek till antingen Edith eller Jakob, så gråter jag till kortfilmer på Facebook eller Let´s dance. Jag har också haft lite vemods-vilket-stort-ansvar-tänk-att-vi-är-i-ett-läge-nu-som-jag-alltid-drömt-om-gråtningar. Nästan lite ledsen ibland också ska erkännas, på ett konstigt sätt? Lite ”livet rusar på, kan någon bara stoppa tiden”-ledsen om ni förstår? Äh, svårt att förklara.

För det andra – hur mycket älskar man inte sin partner under denna tiden? Det här beror såklart på partner, men alltså Jakob har verkligen peakat dessa två veckor. Så otroligt varm, lycklig, uppmuntrande, berömmande, hjälpsam och totalt engagerad i mig och Edith som han har varit gör mig så fruktansvärt glad över mitt val av make. Jag nästan fått dåligt samvete över mina små dippar.

Och så för det tredje – denna lilla nya människa. Så otroligt villkorslöst älskad. Behöver egentligen inte göra någonting, men varje liten min, varje stund av ögonkontakt och varje minut av hennes lilla kropp mot min. Det är en kärlek som nästan gör ont. Hur man liksom efter några timmar utan att få hålla henne (typ på släktmiddagar, hehe, då måste man ju faktiskt ta ett steg tillbaka) liksom kan få pirr i armarna av längtan.

För att nu inte överromantisera detta så har vi självklart också haft ett par stunder där jag bara har gråtit av utmattning över att jag har sovit för lite och över att hon har varit ledsen för exempelvis ont i magen. När man bara känner sig hjälplös och vill stänga in sig i ett mörkt och tyst rum. Men sedan behövs det bara att hon somnar och plötsligt när man ser den lilla kroppen ligga där och sussa så är allt glömt. Bra ordnat där!

Edith 25 mars 2016_1

Edith 25 mars 2016_5

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)