31 Mar

Utan fadern

Idag är alltså första dagen på tu man hand för mig och Edith, utan pappa Jakob. Faktiskt mer nervöst än jag trodde att det skulle vara? Men det känns som att nu hade ju vi tre äntligen börjat hitta lite rutiner, och plötsligt måste jag och lillan början om och hitta våra egna rutiner. Det känns minst sagt lite skakigt, trots att jag förstår att det säkerligen kommer gå rätt bra.

Hon började första dagen på topp med att bara sova sammanlagt 45 minuter mellan typ 03.45 och 10.50. Hurra. Och däremellan har hon alltså pruttat, bajsat, knorrat (snorkfröken är hennes smeknamn här hemma, det är liksom ett evigt snorkande), skrikit och ätit. Det är inte att hon gallskriker, men hon har liksom varit missnöjd – nästan verkat lite uttråkad, även om min logiska del av hjärnan säger att bebisar inte borde kunna vara uttråkade så många timmar.

Äh, nu har hon däckat i alla fall sedan ett par timmar tillbaka, och jag har både hunnit röja undan lite, klätt på mig samt tagit en kort men naggande god power nap. Jag misstänker att hon vaknar strax för mat och efter det tror jag att jag packar ner henne i barnvagnen för att vi ska få andas lite frisk luft. (Och för att jag hoppas att hon somnar om hårt igen och således kan ge mig en längre eftermiddagslur innan vi ska träffa mina syskon ikväll. Men säg inget om det till henne.)

Ni ser ju själva. Mer skeptisk min får man leta efter – till och med i sömnen. 

Edith 26 mars 2016_1

Edith sv 26 mars 2016_2

Edith sv 26 mars 2016_3

31 Mar

Födelsedag

Finns det någon 26-åring här? Japp, det är ju jag! Ah, för första gången tycker jag liksom att siffran inte stämmer in på mig. Trots att jag nu är mamma och allt. Men 26 år?? Jag? Jag trivdes mer med siffran 24.

Hur som helst, ännu en härlig födelsedag har passerat! Jakob uppvaktade med superfin frukost-på-sängen-bricka och alldeles för lyxiga paket i vanlig ordning. Sedan städade vi, jag dekorerade tårta och förberedde innan det klockan 14 var dags för kalas. Fullt hus! Inte nu nödvändigtvis för att det var megamassor med människor utan för att det är ganska lätt att få fullt hus när man bor i en tvåa. Edith sov sig igenom större delen av dagen, vilket var skönt när det skulle fixas och umgås. Kan lätt uppstå en stressad känsla annars…

Efteråt hängde våra familjer kvar och vi beställde pizza. Mycket trevlig avrundning på det hela.

Tack för en härlig födelsedag!

Elina och Herman körde hela vägen tur och retur från Myrheden bara för att vara med på kalaset, det kallar jag kärlek det!

Emmas kalas 2016_1

Emmas kalas 2016_2

Emmas kalas 2016_3

Emmas kalas 2016_4

Emmas kalas 2016_5

Emmas kalas 2016_6

Emmas kalas 2016_7

27 Mar

Påskmiddag

Den här påskhelgen har som ni kanske förstått varit rätt lugn, just skoterutflykter och andra friluftsaktiviteter har fått stå tillbaka för bebismys och barnvagnspromenader, men vi har ändå hunnit hänga med en hel del folk. Och tjaa, just socialt umgänge har väl varit temat för de senaste två veckorna av förklarliga skäl, vilket har varit härligt.

Igår var det i alla fall den årliga påskmiddagen med Anderssons. Som vanligt väldigt trevligt! Fantastiskt buffébord (bättre än julbordet skulle jag säga) och härligt sällskap. Vi spelade också nya favoritspelet Hint som ni måste prova. Det har jag kanske skrivit förut, men det tål att upprepas. Det enda negativa är att vi snart har ”spelat ut det”. Korten börjar vara gjorda. Vilket antiklimax.

Idag har jag bakat lite inför morgondagens kalas (jaaa, vem kan det vara som fyller år imorgon?? Vemvemvemvem??? Det är ju jag. Vet ni väl.) och strax är det påskbuffé med kompisarna en våning upp! Jag ska bara dekorera smörgåstårtan medan Jakob rör ihop en laxröra.

Hoppas ni har haft en trevlig påskhelg!

Paskmiddag 2016_2

Paskmiddag 2016_6

Paskmiddag 2016_4

Paskmiddag 2016_5

Paskmiddag 2016_3

27 Mar

Edith

Så har nästan två veckor gått, och nu har vi både bestämt namn (japp, lillan heter numera Edith Dahlbäck!) och faktiskt börjat lära känna den här lilla damen!

Men alltså, vilken känsloresa detta är. För det första – amningshormoner!? Jag som ser mig själv som en ganska ohormonell person i övrigt, har inga större månadssvängningar vanligtvis och har inte upplevt så värst stor förändring under graviditeten, har nu knockats av amningshormonerna. Gråter jag inte av enorm kärlek till antingen Edith eller Jakob, så gråter jag till kortfilmer på Facebook eller Let´s dance. Jag har också haft lite vemods-vilket-stort-ansvar-tänk-att-vi-är-i-ett-läge-nu-som-jag-alltid-drömt-om-gråtningar. Nästan lite ledsen ibland också ska erkännas, på ett konstigt sätt? Lite ”livet rusar på, kan någon bara stoppa tiden”-ledsen om ni förstår? Äh, svårt att förklara.

För det andra – hur mycket älskar man inte sin partner under denna tiden? Det här beror såklart på partner, men alltså Jakob har verkligen peakat dessa två veckor. Så otroligt varm, lycklig, uppmuntrande, berömmande, hjälpsam och totalt engagerad i mig och Edith som han har varit gör mig så fruktansvärt glad över mitt val av make. Jag nästan fått dåligt samvete över mina små dippar.

Och så för det tredje – denna lilla nya människa. Så otroligt villkorslöst älskad. Behöver egentligen inte göra någonting, men varje liten min, varje stund av ögonkontakt och varje minut av hennes lilla kropp mot min. Det är en kärlek som nästan gör ont. Hur man liksom efter några timmar utan att få hålla henne (typ på släktmiddagar, hehe, då måste man ju faktiskt ta ett steg tillbaka) liksom kan få pirr i armarna av längtan.

För att nu inte överromantisera detta så har vi självklart också haft ett par stunder där jag bara har gråtit av utmattning över att jag har sovit för lite och över att hon har varit ledsen för exempelvis ont i magen. När man bara känner sig hjälplös och vill stänga in sig i ett mörkt och tyst rum. Men sedan behövs det bara att hon somnar och plötsligt när man ser den lilla kroppen ligga där och sussa så är allt glömt. Bra ordnat där!

Edith 25 mars 2016_1

Edith 25 mars 2016_5

18 Mar

Hon är här!

Äntligen beror uppehållet på att lillan faktiskt har anlänt, som vi har väntat! 

Nedkom i måndags kl 17.42, 3920 g och 50 lång. Och såklart världens finaste! Hehe. 

Vi är hemma och mår bra, efter en rätt lång vistelse på förlossningen och BB. Lite skakiga, trötta, smått gråtiga (mest jag, av allt det stora) och med en overklighetskänsla, men framför allt mycket glada över att allt gick bra och att hon är frisk och nöjd!

Jag lovar att återkomma strax med fler uppdateringar och någon slags förlossningsberättelse (som ju typ kommer att behöva delas upp, såvida man inte vill läsa ett inlägg i storlek av en mindre pocket…) men just nu går liksom dagarna i ett utan att egentligen ha något mer på schemat annat än att bara lära oss och lära känna henne.

Jag återkommer!  

 

10 Mar

När någon pratar i sömnen

Alltså, jag må vara stökig på nätterna nu men Jakob gör sitt bästa för att haka på. Och ja, jag vet att han tycker att jag jämt ”hänger ut honom som en märklig person här i bloggen”, men det får vara. Många känner ju honom redan och för er andra: *viskar stillsamt* så är han rätt märklig… Hehe skoja.

Kanske.

Så, tillbaka till nätterna. Jakob går och pratar ju i perioder i sömnen. När han exempelvis sommarjobbade på kyrkogården för några år sedan så städade han ju sovrummet en natt och ”förberedde för begravning”. Tog fram två pallar där kistan skulle stå. (Undrade alltid vem han menade skulle ligga i kistan…..)

Härom veckan packade han ryggsäcken för att han tydligen hade lovat ut sin sovplats till någon annan och den personen skulle komma redan tidigt på morgonen. Någonstans i packningen vaknar han väl till och upptäcker att han fint har packat ner mobilen på ett hemligt ställe. Kl. 02.37. ”Emma, du måste ringa min mobil! Den är… nerpackad…”

Och detta må väl vara hänt i vanliga fall, men när nu nätterna redan är upptagna med allt mitt gravidstökande så blir det sammantaget ett väldans stökande hemma hos Dahlbäcks.

Natten till igår slog han rekord med sina ofrivilliga påhitt. (Detta är alltså natten efter natten då jag svepte 7 dl häxbrygd sent på kvällen, en häxbrygd som Anton och Hanna minsann menade skulle starta förlossningen. Den natten gick jag upp och kissade nio gånger. Förlossningen startade inte.) Det var ett evigt pratade. Ena gången hade han ett trevligt samtal med någon kund, och andra stunden hade han tänt lampan. ”Släck lampan Jakob!” mumlar jag. Snabbt släcker han lampan, stirrar sedan på mig med obehaglig sömngångarblick och frågar: ”Jaha! Och vad ska jag göra nu då??”

Eh. Somna om tack…?

Ett par timmar senare känner jag hur två händer sakta, sakta skopar sig in under min kropp där jag ligger på högersidan med ryggen vänd mot honom. ”Jakob, vad gör du???” ”Det är ingen fara, jag ska bara lägga dig på rygg” svarar maken medan den mänskliga skopan försiktigt försöker lyfta min höggravida lekamen.

Åh. Tack för… hjälpen. Just ryggläge är ju också toppen när man är i vecka 40+3.

…. sa någon power nap?

10 Mar

Pastasallad

Som sagt, när det nu är väldigt lugnt på dagarna så gäller det att hitta något att roa sig med och igår fick dagens punkt bli en spontan lunch med ”husfolket”. Alltså jag måste bara kommentera det här med att ha tre mammalediga vänner med småbarn i samma hyreshus…!? (Och fem mammalediga vänner inom radien av ett par kilometer) Vilken lyx! Lätt att bli hemmablind men det är ju verkligt trevligt att bara bjuda hem och ingen behöver ens ta på sig skorna för att kunna hälsa på.

Hur som helst, jag blev sugen på pastasallad och det blev således detta som fick stå på menyn. Och den blev faktiskt riktigt god? Tycker alltid det har varit knepigt att hitta rätta receptet för det ”krämiga” i salladen, men liksom så många gånger förut så löste Jennys matblogg sås-problemet. Resten är det ju bara att improvisera.

Jag använde:

  • 1 pkt pastaspiraler (de här med tre olika färger ser trevligast ut tycker jag)
  • 1 bit kassler
  • 1 gurka
  • 1 pkt små plommontomater
  • isbergssallad
  • 1 mango
  • 1 liten rödlök
  • 1 pkt fetaost
  • 1 halv gul paprika

Sås:

  • 5 dl créme fraiche
  • 2-3 msk chilisås
  • salt och peppar

Gör såhär:

  1. Gör såsen och ställ kallt.
  2. Koka pastan och skölj med kallt vatten så att den svalnar.
  3. Skär bort sidorna på kasslern (gillar inte dem) och skär i små kuber.
  4. Dela grönsaker, mango och fetaost i mindre bitar, och rör ihop allt med kasslern och pastan.
  5. Blanda i såsen.

Klart! Det blev en rejäl laddning som räckte både till oss fyra, två små barn och rester till dagen efter.

Nu ska jag strax slå in paket och senare i eftermiddag är det kalas hemma hos bror för honom och min moder. Mycket trevligt! Och vilket ljuvligt vårvinterväder det är idag!? Jag har promenerat en starta-förlossningen-runda. Hjälpte icket.

Pastasallad

8 Mar

Att få tiden att gå

Nej vet ni vad, nu vill jag inte tänka en enda tanke till om att ”passa på att njuta av ledighet”, nu vill jag att bebisen ska komma! De första två veckorna var sköna och avslappnande och det kändes bra att hinna bocka av saker, men nu – nu när jag är inne på tredje lediga veckan så är ju allt avbockat och min saker-att-göra-när-man-är-ledig-lista börjar sina. Nu går ju bara massa tid som vi kan få med lillisen!

Grejen är ju att man ändå liksom inte är ledig som vanligt, man vill inte dra igång några superprojekt som tar flera dagar och sen känner jag mig också allmänt trött och lite mindre sugen på att dra iväg hela dagarna – jag vill som ändå hinna vila under dagen ifall det skulle starta på kvällen. Plus att det molar på ganska konstant vilket, tillsammans med en tung kropp, också gör att man blir lite opepp. (Okej, jag mår nog faktiskt rätt bra för att vara höggravid så ni får ta smågnället med en nypa salt. En stor nypa.)

Men jag försöker läsa en del, se någon film och idag bakade jag bullar. Helt enkelt för att det ”är lite bökigt och tar tid”, det är så man jobbar nu för tiden förstår ni. Sedan åt jag tre nybakade bullar på stående fot, bara för att jag kunde. Men det är inget jag tänker erkänna.

Åh jag är så peppad på att det ska dra igång! Starta någon gång då!! Gör det bara!!!

6 Mar

Den 6 mars

Ja hörni – plötsligt är dagen här! Den 6 mars, dagen som i somras kände så oändligt och förtvivlat långt bort. Helt otroligt så fort det går, samtidigt som det känns som att jag har varit gravid i evigheters evighet.

Idag är alltså dagen för beräknad födsel och appen visar hundra procent! 280 av 280 dagar! 0 dagar kvar! Det är bara nesligt det här med att bebisar inte verkar bry sig speciellt mycket om beräknad födsel. Nejnej, ”de kommer när de kommer”…. Vissa behöver då minsann inte passa tider.

En tröst är i alla fall att varje dag är en dag närmare stunden då vi får träffa denna lilla människa, oavsett vilken dag det då blir. Och tänka sig, det finns ett bra glapp här nu mellan 6-8 mars där ingen familjemedlem fyller år (mars är ju helt fullsmockat med födelsedagar), så det är bara att passa på! Hör du det lillis?

I övrigt går det rätt bra, förkylningen hålls i hyfsad shack med hjälp av nässprayer (hejdå max tio dagar…) och bebisen verkar ha det riktigt trångt därinne baserat på de ständigt sträckande rörelserna. Jag och Jakob lever på ganska som vanligt och i helgen har vi både hunnit med Café Tre, en shoppingtur i staden, spelkväll med vänner och idag är det släktkalas. Inte dumt!

Känslorna? Fortfarande rätt overkligt, men en enorm längtan efter lillkroppen och stunden då förlossningen är över och man äntligen kommer att få meddela nära och kära att ”bebisen är här!!!” Jag känner också en gnagande oro över att något slags antiklimax närmar sig. Magi och katastrof ligger så nära varandra. Trots att jag försöker låta bli så snuddar ändå tankarna vid ”tänk om-scenarion”… Jag har liksom en känsla av att jag bara vill att vi tar ut den, bebisen är ju helt klar därinne nu, tänk om något skulle hinna hända i magen och den hade överlevt på utsidan – ja, ni fattar. Inga problem att hitta orosmoment i nuläget.

Men. Det kommer säkert gå bra. Fast du därinne får hemskt jättegärna bestämma dig för att komma ut snart!

3 Mar

Att vara upptagen med att vara ledig

Alltså det behövs verkligen inte många dagar för att komma in i en riktigt skön ledighetslunk. Inte för mig i alla fall. När man är mitt upp i arbete och stressigt liv så skulle man ju hinna med hur mycket som helst på en ledig dag, men nu? Tjaa, nu tar plötsligt frukost minst en timme framför Nyhetsmorgon. Om man sedan behöver duscha så är det minst en timme till med diverse kroppsskrubb eller nagellacksmålning, och sedan hinner man gott med en stunds städpyssel med någon tvätt som startas, en diskmaskin plockas ur och så vidare.

Och plötsligt! Plötsligt är det lunch, tänka sig…? Sådär fortsätter det.

Hehe. Det är faktiskt väldigt skönt. En power nap hinns med varje dag också. Mycket viktigt, eftersom nattsömnen inte är vad den en gång varit. Jag ”stökar” tydligen mycket enligt Jakob. Stökar, går på toaletten och snyter mig.

Efter måndagens faktiskt ganska välfyllda (men väldigt trevliga) dag så har jag haft ett mycket gediget schema att förhålla mig till. Låt mig redogöra:

Tisdag:
9.00-12.00 Se filmen Sagan om Konungens återkomst
12.00-12.30 Lunch
12.30-13.30 Power nap
13.30-16.30 Se filmen Nyckeln till frihet
18.30-22.00 Kvällsfika hos mor och far

Onsdag:
9.00-10.00 Dusch
10.00-12.00 Läsa boken 9 år på flykt från helvetet
12.00-15.00 Lunch på stan med mor och Elina
15.00-16.30 Power nap
20.00 Kvällsfika hos grannarna

Ja ni hör ju. Busy busy. Det förstår man ju att bebisen inte har tid att komma ut när jag har ett sådant hektiskt schema.

Idag då? Idag har jag punkten ”11.30 Våffellunch med mammavännerna”. Så nu gäller det minsann att ställa klockan på förmiddagsnapen…!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)