30 Jan

Baby shower

Vilken toppenhelg detta är! (Har min värsta foglossning hittills men det tänker jag inte lägga någon större vikt vid nu) Igår trotsade jag, Lina och Harry kylan och hängde en stund ute på Lindbäcksstadion eftersom det är SM-vecka här. Älskar när det är sådana stadsaktiviteter! När vi tillslut fryser så åker vi och fikar med Elina och Herman, jag och broder hälsar på morfar som ligger på sjukhus och sedan kör vi mot Bergsviken där jag trodde att spelkväll med familjen stod på schemat. Men icket!

Hemma hos mor och far är det pyntat och härligt, och förutom familjen är även kvinnokusinerna plus Hanna inbjudna – för baby shower! Tänk så överraskad jag blev! Sarita och Elina hade styrt ihop det hela på ett mycket spontant och uppskattat sätt, och under kvällen bjöds det på mat, tårta, härliga presenter, spel och såklart en hel del gravidsnack. Underbart!

Tack för en fantastisk kväll! Jag är så glad över människorna i mitt liv!

  

27 Jan

Omsorg för gravid fru sökes.

Okej, jag måste få klaga lite – igår var det faktiskt tungt att vara gravid. Jag har ju klarat mig undan foglossning rätt bra hittills men under helgen vaknade hormonerna till liv och plötsligt var det som att de kom på att de minsann hade förlorad tid att ta igen. För igår kändes det som att det bara var jeansen som höll ihop höfterna, hehe. Okej, inte riktigt så farligt, men ont i ländryggen är numera ett faktum och sedan strålar det fram mot magen. Jag känner även foglossning mitt fram i bäckenet och detta fenomen är nu synnerligen märkligt. Ursäkta för att jag bara går rakt på här, men alltså att det liksom gör ont rakt på fiffin? Det är en konstig känsla faktiskt. Inte upplevd sedan den gången jag ramlade med cykeln i sexan och fick högerstyret rakt på… ja ni fattar.

Ibland när jag ligger i soffan och Jakob ber mig göra något så brukar jag chocka honom (han är ju rätt pryd till skillnad från sin vulgära fru) med att säga att det inte går för att ”jag har ont i framstjärten”. Hahaha. Alltid lika roligt.

Jag tycker dock inte att jag riktigt får den sympati och särbehandling som jag önskar hemifrån, och min efterfrågan på omhändertagande från omgivningen får nog mamma ta på sig. Hemma behövde man nämligen aldrig spela över för att bli ompysslad, hade man ont så såg hon det så bra ändå och pysslade om en därefter.

Det gör inte Jakob. Nä, hur mycket jag än stånkar och pustar och framkallar tårar i ögonen när det är som värst så har han ändå mage att exempelvis be mig hämta saker när vi ligger där i soffan. ”Du är ju närmare” mumlar han med ipaden på bröstkorgen. Åh! Men tack kära du!

Det är tur att den människan inte jobbar inom exempelvis vården. Inget krusidullande från hans sida inte. Hans politiska slagord skulle vara ”Smärta är ett val”. Inte ens en enda ”jag-heter-Alex-Schulman-och-ger-min-gravid-fru-frukost-varje-dag-på-sängen”-frukost har jag fått. Jag menar det, då är det illa.

Äh. Vad är väl en dag som ompysslad höggravid…? Precis, nu har ni lärt er: om inte alldeles, alldeles underbart…..

22 Jan

Babynest

Jag är rädd för att det blir lite enformigt nu för tiden. Ni får helt enkelt ha tålamod med mig. (Okej, vem försöker jag lura – jag misstänker starkt att det lär bli enformigt även efter födseln…..) 

Jag jobbar ju på rätt som vanligt, men i onsdags tog jag faktiskt eftermiddagen ledig och åkte till mormor för att sy babynest. Ni vet, ett sådant där som en mamma år 2016 inte verkar kunna klara sig utan medan en mormor som födde tre barn under 60-talet aldrig har hört talas om.

Hur som helst så ville jag gärna göra det själv mest för att det kändes mysigt, men eftersom jag ju saknar moderssidans sy-gen så fick jag snällt be mormor om assistans. Eller ja. Det var nog jag som stod för assistansen. Sedan är det ju väldigt trevligt med en dag hos mormor, så det kändes som en win-win!

Mönstret lånade jag av Elina och guiden googlade jag fram på en blogg. Och även om vi fick tänka efter lite ibland så var det inga problem att sy ett eget! Tyget råkade jag hitta på någon superrea så det kostade inte ens en femtiolapp, och med kantband, snöre och fyllning så blev det ungefär 200 spänn.

Ibland på kvällarna tar vi upp det lilla nästet i soffan och så sitter vi där och tittar på det, jag och Jakob. Mumlar om att ska det verkligen ligga en liten bebis där snart? Sedan skrockar vi lite nervöst och säger att det är ju ändå en bit bort, hehe, så vi ska nog hinna vänja oss vid tanken, hehe. Sedan sitter vi där. Med stirrig blick. Och med nästet pulserande, där mellan oss i soffan.

Babynest

Babynest_1

Babynest_3

Babynest_4

Mamma kom också förbi en sväng. Men då förlängdes minsann arbetstiden rätt så drastiskt. Mamma är nämligen inte alls lika ”ah, äh, häjn blir bra” som jag och mormor är… Tur att hon skulle till frissan sen. ”Annars hade vi suttit där, än i dag, och sytt, på vårt lilla babynest…”

Tadaaa!

Babynest_5

Babynest_7

Babynest_6

19 Jan

Hej vecka 34!

Okej, det var egentligen igår men jag ligger lite efter. Nu är vecka 34 här! Tänk, veckorna går trots allt och jag försöker verkligen bara ta en vecka åt gången. Vi har ju det ändå riktigt bra, så det känns onödigt att slösa bort fina veckor med att ”bara längta”. Men spontant så ser jag fram emot när vi är i vecka typ 37. Då känns det som att det är nära på allvar! Då ska det minsann bäddas bebissäng och packas BB-väska!

Nu är det alltså 47 dagar kvar till beräknad förlossning och barnet är, enligt appen, cirka 42 cm långt och väger typ 2,2 kg. Bebisen verkar fortfarande ligga med huvudet neråt (som den har gjort i många veckor) och rörelserna fortsätter vara rätt ”stora”, alltså mer sträcka på sig, tjonga till med någon hård kroppsdel eller bukta ut. Älskar när bebisen rör på sig ungefär hela tiden så att man slipper oroa sig.

Jag fortsätter må bra, även om det nya nu är konstanta toalettbesök samt en evig törst. Kan i för sig ha med varandra att göra. Vill dricka hela tiden, och gärna allt från juicer, smoothies, läsk (fast det försöker jag faktiskt låta bli) till mjölk, bubbelvatten och vanligt vatten. Törsten tar aldrig slut. Googlade lite och såklart är detta symptom på graviddiabetes….. Värdena har då sett bra ut hittills men vi får väl se under veckans besök hos barnmorskan.

Jag känner också att jag håller på att zona ut lite? Är lite tjock i huvudet och kan liksom ”drömma mig bort och gå in i mig själv” på ett sätt som jag inte brukar göra annars. Det är nog också därför (plus lite vanlig tidsbrist) som jag inte lyckas skriva så mycket på bloggen, mina tankar har helt enkelt börja stanna av. Hehe.

”Sry” som Jakob skulle ha sagt. 

14 Jan

När en liten upptar all tankeverksamhet

Alltså jag är helt fascinerad av de här rörelserna. Och jag tror typ att jag kommer att tycka det är lika märkvärdigt och förunderligt både innan och efter graviditeten som nu när jag är mitt i det. Det här med att det rör sig i magen?? Att det är en liten människa där inne som bökar runt så att man kan se magen bukta ut på utsidan? Jag vill typ skratta hysteriskt med tårar i ögonen varje gång jag tänker på det.

Tänk, att när vi låg där på kvällarna i stugan under sommaren och höll händerna på magen, då var det här livet bara ett par centimeter stort. Och nu är det en nästan fullstor bebis som ligger och rör sig därinne? Och om ett par månader får vi träffa bebisen, och om sex år så följer jag den här lilla människan till förskoleklass!?

Det är verkligen förunderligt hur mycket man kan älska någon som man aldrig har träffat.

Sedan är det ju detta med tankeverksamheten. Det är ju liksom omöjligt att tänka på något annat än bebisen när det hela tiden rör sig därinne!? Allt annat man längtar till kan man ju ”försöka hålla sig sysselsatt så att man glömmer bort att längta en stund”, men kan någon förklara hur man ska göra det när en liten fot ihärdigt verkar vilja peta tårna genom den vänstra sidans revben? Förklara det för mig, tack.

Det där måste ju vara mycket lättare för fadern. Det är klart att Jakob också längtar massor, men inte tror jag att han tänker på det exakt varje sekund och minut av alla dygnets vakna timmar. För mig ligger det som ett mantra medan alla övriga tankar tänks: ”Bebis. Vad ska vi äta till middag? Bebis. Bebis. Vilka annonser har jag skickat och inte? Bebis. Webben behöver uppdateras. Bebis. Bebis. BEBIS.”

Ja ni. Älskade lilla människa, kan du komma ut snart?

12 Jan

Vem sa ledig?

Jag vet inte om ni minns hur härligt jag tyckte det skulle bli med ”lite mer ledigt” här framöver? Ja, just nu råkar det vara rätt oledigt, det blir åtminstone att arbeta heltid januari ut och säkert en bra bit in i februari också. Dock med möjlighet för ”flexibilitet”, så någon ledig dag ska jag nog kosta på mig.

Men vet ni? Det gör faktiskt ingenting alls, jag mår ju fortfarande riktigt bra och sedan har jag ett sådant otroligt roligt jobb! Det är nog bara bra att jobba så att tiden går, annars skulle jag nog längta ihjäl mig efter bebis därhemma.

Sedan var det ju otur att detta även råkade bli en sådan där vecka där liksom allt också hopar sig på kvällarna med planeringar, kretsråd osv osv, men äh – det mesta är rätt trevligt där med.

I helgen har det hunnits med både middag hos Jakobs föräldrar samt hos mina, vi har varit på kalas för Sarita, vi har skypat med brodern i Hongkong (ja jag tillhör teknikgenerationen men kan inte ändå låta bli att tycka det är rätt fränt hur enkelt man kan videoprata över halva jorden) och sedan hade vi tjejkväll i lördags med både bio och restaurang. Hej så väldans trevligt! Kan hända att graviditeter upptog cirka 92 procent av samtalet, men så blir det väl när flera är i eller just har kommit ur det läget.

Ikväll blir det i alla fall planering med Café Tre, så tills vidare får ni en enkel mobilbild på älskade Herman. Han är ju bara så otroligt söt!

6 Jan

Filmjölkslimpa och en ledig dag

Idag är det ju en väldigt röd dag, och eftersom det gamla ordspråket lyder: ”En röd dag är en dag då man bakar bröd” så var jag ju bara tvungen att göra filmjölkslimpa till frukost. Det förstår ni ju. ”Åh så lyxigt för Jakob att få nybakat bröd till frukost” tänker ju ni såklart då. Och jo, det hade varit lyxigt – såvida han nu inte tog det där med röd dag på så stort allvar och minsann for och jobbade ändå.

Äh, det gjorde inte så mycket, jag passade på att äta mitt bröd i långsamt tempo tillsammans med päronkräm och kall mjölk. Vadå ”kräm är för barn”, det är det visst inte – kall kräm kan ju ibland bara vara det godaste som finns. Och goda saker kan omöjligt bara vara för barn. Mmmm krääääm. 

Sedan kollade jag mig runt i lägenheten och insåg att det nu var dags att städa bort julen. Japp, hårt och skoningslöst men man kommer liksom till en punkt där julpyntet inte ger en något längre och då kan man lika gärna välkomna tulpanerna. Så nu väntar vi bara på lite vårljus också, i detta superkalla vinterlandskap!

Det är för övrigt väldigt skönt att baka utan jäst faktiskt. Även om de nu kanske inte blir riktigt lika fluffiga som en gyllenbrun frukostlimpa, men däremot bättre för magen! Receptet på filmjölkslimpan kommer i alla fall från Leila och det hittar ni här!

Fillimpa

Fillimpa_1

4 Jan

Hej vecka 32!

Iiih! Vecka 32!? Älskar hur julen liksom gjorde att vi inte hann tänka på veckorna så väldigt jättemycket, och plötsligt är vi inne i vecka 32!

Jag fortsätter må riktigt bra och känner egentligen inga större gravidkrämpor. Magen känns också fullt hanterlig i storlek, den märks egentligen mest bara när jag ska böja mig ner framåt. Kan bli lite trött i ryggen av exempelvis storstädande eller annan fysisk aktivitet. Men sömntröttmässigt tycker ändå jag har klarat julens alla sena kvällar lika bra som i ”vanliga fall”. Tycker också det börjar bli lite fullt i magen och kan liksom inte äta så mycket som jag ibland vill, vilket gör att jag istället blir hungrig fort igen. *hejhej ilandsproblem*

Nu är alltså bebis kring 42 centimeter och väger kring 1,8 kilo (hej vad det växer!), enligt appen. Jag har ju också typ hela graviditeten varit konstant smygorolig över att bebisen rör sig så lite, men senaste två veckorna har jag inte behövt oroa mig speciellt mycket, för nu tycker jag ändå att det rör sig med jämna mellanrum så att jag inte hinner börja oroa mig. Och har det varit lugnt ett tag, då går det liksom puffa och ”väcka” bebisen så att jag får någon liten respons. Och nej, ingen respekt för sömnen här inte. Det känns också som att rörelserna har förändrats, nu är det inte bara buffar utan mer rörelse, och att man kan känna putande små kroppsdelar utanpå magen. Mysigt!

Idag ska vi också till barnmorskan igen, och nu börjar tvåveckorsintervallerna på besöken! Sista etappen alltså! Wooop!

3 Jan

För elva veckor går väl rätt fort…?

Och så var det plötsligt gjort. Avskedet med lillebror som jag nu har lyckats förtränga hela julen! Nej, det är inte riktigt så dramatiskt som det låter, men yngsta lillebror ska ju nu alltså åka jorden runt fram till 20 mars. 20 mars!? Hur tänker människan? Jag har inget emot att familjemedlemmar åker iväg ett par veckor till annan ort, men det här tar då priset.

Så, ena delen av mig är såklart orolig för att något ska hända och jag känner att jag kommer sakna lillrackarn både en och två gånger. Den andra delen av mig är grymt avundsjuk på allt han kommer att få se! Nu är jag ju ingen backpackare direkt, men jag skulle hemskt gärna besöka alla platserna (om än lite mer uppdelat) tillsammans med Jakob. Jag menar, Hongkong, Bali, bilande genom Australien, Hawaii, Los Angeles, Miami, New York och tillsist Island. Huvva lyxlirare. *pustar ut med gravidmagen i soffan och äter skumtomterester*

Och den tredje delen av mig inser att nästa gång jag ser honom så har vi en bebis!? Då känns det ju plötsligt jättelångt bort, eftersom jag nog inte har förstått hur nära bebis börjar vara.

Det här var sista bilden jag tog igår precis innan han åkte, med moder klamrandes fast vid sin yngsta son. Jag lovar att hon viskade ”åååk iiiinte” likt Gollum i hans öra under hela MAX-lunchen.

Äh. Det kommer bara att susa till så är det den 20 mars, och vi har fått bebis och han har haft ett livsäventyr som jag kommer bli arg över att han inte bilddokumenterat bättre.  

 

2 Jan

Ännu några bebiskläder

Okej, det här med julafton en stund innan ny bebis var ju väldigt välplanerat. Tänka sig, nu har vi ju flera saker avprickade inför ankomst! Barnvagnen och bilbarnstolen anlände också häromdagen. Roligt! Trots att jag ibland får panikångest när jag ser barnvagnen på balkongen och hinner tänka att vi redan har fått bebisen och har glömt den där ute. Någon mer som…? Inte…?

Det kanske mest ångestfyllda är nämligen också avprickat några dagar innan jul, och det var bilköpet! Vi har blivit med ny bil – hurra! Förutom själva grejen att det är skönt att slippa fundera över detta, så är jag också otroligt nöjd med själva bilen. Automat och fyrhjulsdrivet ska vi aldrig lämna, ifall jag får bestämma.

Okej, men låt mig då redovisa den uppdaterade listan:

  • Byrå i sovrum
  • Spjälsäng
  • Barnvagn
  • Bilbarnstol
  • Microvågsugn
  • Tvättmaskin
  • Bil
  • Skötbord
  • Lakan och bäddning till vagga
  • Åkpåse
  • Fårskinn (ska kolla på ett tillsammans med mor här framöver!)
  • Babynest
  • Ytteroverall
  • Bodys
  • Sockar
  • Mjuka byxor
  • Pyjamasar
  • Mössor
  • Skötväska
  • Badbalja
  • Apoteksprylar till bebisen
  • Babyfilt

Okej, det börjar se ganska bra ut va? Ett babynest tror jag att jag ska sätta mig och sy tillsammans med mormor och mamma någon gång här framöver, och ett skötbord måste fortfarande göras. Men snart tror jag faktiskt att vi kan bocka av kläderna också, jag och mamma var nämligen på stan häromdagen och köpte lite mer smått så nu börjar det ändå finnas en liten hög. Jag tror att jag skulle vilja ha två-tre bodys till, ett par byxor, samt sockar innan jag är nöjd.

Nämen heeej små bebisvalar!

Bebisprylar

Bebisprylar_2

Bebisprylar_1

Och ett par pyjamasar hittades också!

Bebisprylar_3

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)