Det fina med kaniner

Okej. Egentligen ska jag skriva om vårt besök på Gran-dagen,  men jag måste bara nämna den mycket trevliga middagen i fredags hos Elin och Lars, där även Lina, Nicke, Hanna och Anton hängde. Det gör vi om va?

Söndagen i alla fall, spenderades till viss del på Gran-dagen tillsammans med två favoriter – nämligen mor och Cecilia! Vi besökte ju Gran-dagen i höstas också, och trots att det till stor del är samma procedur så går det inte komma ifrån att det är ett trevligt söndagsnöje.

Vi klappade djur. Cecilia red på hästen och fick även detta år världens minsta häst. Trots hennes tydligt uttalade budskap om att hon ville ha en stor häst. Äh, hon var nöjd ändå och den långa kön hade nog inte uppskattat ifall barnen blev kräsna med hästvalet. Vi klappade även kaninungar. Och åååh så mjuka de är! De är ju faktiskt jättetråkiga i övrigt (R.I.P Molly och Hampus), men mjuka är de sannerligen.

Ni ser väl hur glad jag är på den här ögonblicksbilden som mamma lyckades ta?