28 Nov

Julmarknad och ofokus

Åååh tack så hemskt mycket för alla grattisar! Underbara ni! <3

Alltså bloggen just nu, jag som brukar mata med bloggandet just kring jul för att det finns så mycket fint och mysigt – men just nu känns det som att allt står lite på paus eftersom vi får nya lägenheten först på måndag (äntligen!!!!) och kameran ligger i någon hög bland allt annat. Och sedan är jag så väldans trött. Har ni hört talas om det tillståndet? Trötthet? Det gör i alla fall att det man mest längtar till när man öppnar ögonen på morgonen – det är ögonblicket när man får stänga dem igen på kvällen. Där emellan tycker jag mest det är bussresor till och från Luleå.

”Men Emma. Nu överdriver du faktiskt.” Okej då, det är inte hela sanningen. Där emellan är det en hel del julkörövning, planerande av julbönen på julafton i EFS Bergsviken som jag håller i, bakning, julcafé med TG, julklappsplanering, och så vidare. Som igår till exempel, då fick vi åka på 3-årskalas hos världens bästa Ralf. Som i för sig inte var särskilt förtjust i all uppmärksamhet, men är man född in i en kalasälskande släkt så är man. Det är liksom bara att vänja sig. (Det gäller dig också Jakob, trots att du borde ha vant dig för länge sedan med din släkt)

I söndags hann vi i alla fall iväg på julkyrkmarknad i Öjebyn, jag, Jakob, Cecilia, mor, Elin och Ralf. Vilket järngäng! Kransar, lussebullar, eldar och krispig kyla var dagens ledord.

Och titta! Mobilen fanns framme för att knäppa några bilder! Sicken tur va?

 

19 Nov

Frieriet!

Och så en dag hände det. Lördagen den 15 november 2014. Han ställde sig på knä! Änglarna sjöng i himlen, djuren bugade vid lejonklippan, regnbågarna skimrade och jag – jag svarade ja!

Lite darrigt just då kanske, men det var mest för att det var så fint. Tänk att man efter åtta år tillsammans fortfarande kan bli så nervösa och pirriga inför varandra. Och just den kvällen var jag så kär i den där killen alltså. Jag är jämt kär i honom men i lördags var det som extra mycket, även innan jag visste att han skulle fria samma kväll.

”Men Emma?! Ska du inte berätta hur det gick till?” Okej då, jag kan berätta lite grann. Det började med en inplanerad middag på Järnspisen. Sedan trodde jag att vi skulle hem, men icket! Bilen stannar utanför stadshotellet och resten är historia som vi brukar säga. Svit, champagne, frukter i mängder, stort bubbelbad, bastu, hotellfrukost – och ringar! Så bra som det bara kunde bli!

Vilken tur jag har som får leva med honom. Och vilken ynnest det är att få följa en människas utveckling och framsteg på så nära håll. Man får se varandra leva genom de bästa dagarna i livet, outhärdlig sorg, ens värsta sidor, alla fantastiska egenskaper, vardagskvällarna, man får följa drömmar, förhoppningar, motgångar och förändring.

I ett helt liv! Tänka sig!

För att citera Pelle Svanslös-sången vi sjöng obehagligt forcerat och inlevelsefullt innan vi somnade igår:

Som ett nystan utan garn, som en leksak utan barn.
Det skulle jag va utan dig, ingenting utan dig.
Som en bokstav utan bok, som en tågvagn utan lok.
Det skulle jag va utan dig, ingenting utan dig.

Utan varann, skulle vi få fnatt. Utan varann,
Inte fatta ett skvatt. Inte skratta ett skratt.
Det vet varenda katt, det vet varenda katt.

Ja, och varenda människa. Vet det, alltså.

Nyförlovade!

13 Nov

Tillbakablick från Gotland

Ett av mina moln på himlen just nu är det faktum att min externa hårddisk har kraschat. Typ 5000 bilder som har gått upp i rök och i stort sett allt material från gymnasie- och universitetstiden. Bland annat.

Jag blir så IDIOTGALET ARG på mig själv för att jag allt eftersom tog bort saker från datorn och tänkte ”det finns ju på hårddisken”, vilket innebär att de flesta filerna bara fanns på ett ställe. *slår mig själv i huvudet jättehårt med en jättehård batong av sten och diamant samtidigt som jag nyper mig själv jättehårt i armen jättelänge*

Som tur är finns ju alla bilder kvar som ligger på bloggen, samt bilderna från 2013 och 2014. Och det som är i mina fotoalbum. MEN ÄNDÅ.

Hur som helst, så måste jag ju visa filmen som Elina har klippt ihop av filmsnuttar som hon filmat från när vi var på Gotland – otroligt roligt att ha eftersom jag minns så mycket mer runt omkring också när jag tittar på den. Och film är ändå snäppet vassare än bilder när det gäller minnen!

I slutet kommer den här profilvyn där pappa rider på sin häst, man kan se hela filmen bara för det klippet. Jag skrattar högt varje gång, det ser så väldans härligt ut bara!

Film och redigering: Elina Marklund

12 Nov

Stockholm, mormor och en redig migrän

Hjälp, hej, nu är jag här, så länge sedan jag skrev, hej. 

Den senaste veckan försvann i en väldigt trevlig Uppsala-Stockholmvecka och bloggen glömdes bort lite. Jag och Jakob tog nämligen vårt pick och pack och drog ner mot hufvudstaden i tisdags. Jag åkte vidare till Uppsala där jag skulle vara med jobbet ett par dagar, Jakob jobbade i Stockholm – och sedan sammanstrålade vi på torsdag eftermiddag för en helg i Stockholm!

Åh så bra vi har haft det, och åh så glad jag är över att våra kära vänner hade avsatt så mycket tid till att träffa oss! Vi har varit på Big brother live (Hannah jobbar med det och fixade in hela gänget på VIP-platserna, hehe), vi har ätit på supermysig fransk restaurang, vi har haft pizza- och spelkväll hos Lina och Nicke, vi har varit i Uppsala på en fantastisk gospelkonsert, jag och Lina har varit på Skansen tillsammans med Jakob som såg det som sin uppgift att skapa fotografiserien ”Emma och Lina på Skansen”…., vi har sett Interstellar på bio samt varit på caféer. Jättebra helg om ni frågar mig!

Jag tog exakt sju mobilbilder den här helgen. Det var dessa:

Sedan att det efter en kort söndagsnatt och ett långt träningspass på måndagsmorgonen kom ett rejält migränanfall som ett brev på posten, det var mindre kul. Angående träningspassen så är vi några på jobbet som är med i en åtta veckor lång träningsutmaning där vår grupp tränar med en personlig tränare och alltså – hjälp så svinigt jobbigt det är. Jag inser ju att jag har fuskat mig igenom all form av träning i 24 år, och att detta alltså är The Real Deal. Och vilken otroooolig sucker jag är för all form av beröm från denna personliga tränare. Jag vill bara att hon ska smattra på med hur bra jag är, och helst vill jag också höra att jag är mycket starkare än alla andra och att jag är den bästa elev hon någonsin har haft. Eller ja, åtminstone att jag gör bra benböj. Djupa benböj. Som ger mig en sjuuuuuk träningsvärk. Okej. Det var det med träningen. *rör på högerbenet och grimaserar när högra skinkmuskeln skriker i panik*

I övrigt har jag faktiskt hunnit med en hel del på projekt Barbiehus – och det är så grymt kul! I måndags hängde jag till exempel hemma hos mormor Anita och vi sydde allt möjligt till huset. Gardiner, lakan, sofföverdrag och så vidare. De där stunderna när vi två har suttit uppe i syrummet är verkligen stunder jag kommer att komma ihåg för alltid. Bästa mormor.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)