8 Okt

Sorg, avsked och kärlek

Lördagen 13 september var en solig dag. Jag hade varit iväg till Skellefteå på jobb och satt uppe på Heden för att se match. Vi såg ambulanserna åka förbi, men vi kunde aldrig ana vad som hade hänt.

Lördagen 13 september slutade lille Sive att andas medan han sov. Lille älskade Sive som var en son, en lillebror, ett barnbarn och ett barnbarnsbarn. Sive som var mitt kusinbarn och som jag var gudmor till.

Den eftermiddagen fick jag vara med på akuten och ta farväl. Jag fick hålla honom, inlindad i en filt. Jag fick gråta, be för honom och stryka hans lilla kind. Det var de mörkaste timmarna i mitt liv, och ändå är jag tacksam över att jag fick vara där. Tacksam för att jag fick dela den stunden med honom och familjen.

Det finns ingen logik i att ett barn som snart blir sex månader inte längre får leva. Det går inte att gömma sig bakom någon förklaring eller rimlighet, utan det är bara hårt, grymt och mörkt. Sorgen blir fysisk och det gör ont att andas när man tänker på hur orättvist det är, hur närmaste familjen har det och hur livet ska kunna gå vidare för dem.

I fredags var vi på begravningen som ingen ska behöva vara på. Begravningen där det står en liten, oskyldig kista längst fram. Begravningen där föräldrar behöver ta avsked av sitt barn.

Men det är som prästen Karin sa. Nu är Sive på en plats där inget barn kan dö. Och jag tycker om att tänka på att han får möta sin morfarsfar Olle för första gången. Hur Olle presenterar Sive för farfar Herbert och farfar Tore som på bredaste bondskan konstaterar att det där minsann var en fin pojk.

Den här dikten skrev mamma till begravningen:

Sive, du fattas oss
varför, vi ej förstår
Vi ville lära känna dig under många, många år
Du var så lätt att älska,
vi var många som höll dig kär,
men på vita änglavingar du lämnade livet här
Det sägs att i himlen gator av guld man ser
Vi vet Sive att ditt leende kommer att förgylla himlen alltmer

Sive, lova att du flyger förbi ibland och hälsar på. Oftast hos din mamma, pappa och bröderna såklart. Men ibland kanske du kan svänga förbi hos oss också. Kanske busa med en gardin eller lägga Jakobs byxor i vardagsrummet så att han tror att han har gått i sömnen.

Vi ses sen vännen.

8 Okt

Bokmässan. Läsarnas paradis.

Aldrig klingar ordet vardag så fint som när man har varit borta länge. Jag var nästan fnissig igår kväll när jag äntligen fick pyssla på hemma en kväll med Jakob. Äta middag, tvätta, städa och sedan veckohandla. Livet som rockstjärna tär på en.

Okej, rockstjärna var kanske att ta i. Jag skulle mer säga… kommunikatörseinstein.

Okeej då. Jag har bara varit och rest lite med jobbet. Det hade inget med min briljans att göra. Nöjd nu? Va? Va?

Jag ligger ju typ två veckor efter i huvudet, men vi började ju alltså med Bokmässan dit jag åkte med mina två kollegor. Ett stort HURRA för Bokmässan! Dagar fyllda med massvis av billiga böcker, kända författare och intressanta seminarier. Åh, så roligt det var! Det kan hända att jag köpte tolv böcker. Vilket faktiskt är ingenting i sammanhanget. Det var mest för bagageutrymmet som jag var tvungen att lägga band på mig själv.

Jag hann också förbi på middag hos kusin Angelica och Olov i deras nybyggda hus, och det var så roligt att få träffas!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)