29 Okt

Utflytt och hemflytt

…och så var det ingen lägenhet mer! Nu är vi utflyttade. Det gick så fort och lätt allting i lördags så jag hann då inte ens vara med. 9.30 plingade hjälpen på dörren (våra familjer) och vid 14.30 var allt bortplockat, nedskruvat och ivägkört till förrådet. För ja, nu börjar ju då alltså det som jag kallar ”Den långa väntan”.

1 december får vi nycklarna till nya lägenheten, och tills dess bor vi alltså i resväska hos mor och far. Fy sjutton så jobbigt det är. Pappa tjatar hela tiden om att han vill läsa tidningen i just vårt rum och mamma säger att när man bor hemma måste man ge sin mor massage. Måltider vid fasta tider, ingen får komma hem efter 21.00 och på morgonen ska alla delta i pappas qigong – utomhus.

Hehe okej. Jag kanske överdrev på en eller två punkter. Eller tre.

Saken är den att det är ganska mysigt att bo hemma ett par veckor. Jag och Jakob har vårt lilla krypin på övervåningen och där trivs vi så bra så! Nästa vecka spenderar vi i Stockholm och vi kommer säkert hinna till Arnemark någon sväng också. Det är bara lite jobbigt med ”kappsäckandet” och att man inte vet var prylarna är.

Ja – och morgonqigongen med dessa två.

22 Okt

Förlovningsbrunchar är de bästa bruncherna

Alltså helgen som var hade jag längtat till länge! Födelsedagskalas för Jakobs syster Maja på fredagen, förlovningsbrunch för bästa vänner på lördag, sedan blev det Skeppet på lördagskvällen, tomatsoppa med Elina och Love life på söndagen, och sedan avslutade vi med kvällsfika hos mamma och pappa. Nu vill jag skriva att det är en riktig Emma-gillar-helg, men oavsett om vi bara har myst hemma eller haft massor för oss så tycker jag alltid att det är en riktig Emma-helg? Alla bra helger är Emma-helger för mig, okej?

Okej, innan vi går till förlovningsbrunchen så måste jag bara kommentera Skeppet-vistelsen på lördagskvällen. Det är perfekt när man har en vän som jobbar där så att man kan prova alla aktiviteterna, vi både äventyrsgolfade, bowlade och lekte med jaktsimulatorn. Och på allvar, jaktsimulatorn? Hur roligt?? Jag tog leksakspistolen i handen, drog på mig det tajtaste settet med svarta kläder som man kan komma på och sedan flög jag genom luften. Landade, rullade, siktade mot alla cowboys som febrilt ville se mig död. ”Vad har jag gjort er??” skrek jag medan sheriffen sköt mot mitt håll. Sheriffen log elakt med cigaretten i mungipan medan jag hjulade in bakom närmaste lastpall…

…åh så trevligt det var med förlovningsbrunch! Det är mina bästa bruncher. Så väldigt trevligt! Supergod frukost/brunch/tårta/you name it och lekar och jättebra bordssällskap. Jag skrattade så jag fick ont i huvudet. Tack Hanna och Anton, om bröllopet är i samma stil som förlovningsbrunchen så längtar jag redan jättemycket till 2016!

13 Okt

Höstdagar med mycket löv

En lördag och söndag utan något i almanackan var ljuuuvligt. Som jag älskar att vakna upp på lördagsmorgonen och bara dra på myskläderna, göra världens bästa frukost (i lördags överträffade jag till och med mig själv) och sedan sitta och dra framför nyhetsmorgon hela förmiddagen. Jag blir liksom aldrig less?

Vid lunchtid drog vi dock på oss utekläderna och begav oss till Bergsviken där lövkrattning stod på schemat. Lövkrattning mot mat kan väl aldrig bli fel! Och när vi var klara drog herrarna iväg en sväng på innebandy, medan vi damer passade på att se Frozen.

Och tänka sig, sedan blev vi kvar hela kvällen i bara farten. Vi lekte med playmo, åt kvällsmat och avslutade sent på kvällen med ett par Besserwisser-omgångar. Jag och Jakob vann en gång, mor och far en gång (tack vare pappas plötsliga konst-kunskaper…) så alla var nöjda och glada. Eller onöjda (för att man inte vann båda) och glada, det beror på hur man ser det.

Söndagen blev… typ likadan! Hehe nä, men vi möttes upp hela familjen för middag hos mor och far, gudstjänst på kvällen och sedan kom Martin över för kvällsmat och fotboll. Helger som ger energi.

10 Okt

London + Brighton = magi

Tack så mycket för alla fina ord om det förra inlägget.

Det var minst sagt tvära kast i fredags, men det är väl så livet är. Direkt efter begravningen åkte jag nämligen till flygplatsen för att dra till London med tjejerna. Och bättre avledningsmanöver får man leta efter, för vi startade starkt på kvällen med den numera klassiska musikalen Lejonkungen.

Så. Bra. 

Alltså de timmarna, jag tror aldrig jag har haft så mycket konstant gåshud under så lång tid. Jag älskade allt! Musiken, scenografin, kläderna!  Om ni bara har möjlighet att se en musikal i livet, se den! (Okej, nu har ju inte jag sett världens alla musikaler, men jag har ändå varit på ett gäng och den här var överlägset bäst hittills.)

Och tjejer, vad säger vi om Mufasa? *tindrar förföriskt med ögonen tills jag kommer på att jag ju faktiskt har Jakob som ju faktiskt är världens bästa, men en lejonkung är ändå en lejonkung*

Fredagen avslutade med god mat, promenad till hotellet. Eller ”hotellet” kanske är mer lämpligt, hehe…….

Under lördagen åt vi lyxfrukost på Le Pain, vandrade på Harrods, transporterade oss till Brighton och åt middag på finfin pub/restaurang. Och alltså Brighton, så väldigt mysigt! Det är alltså där Tove bor och pluggar, och vi fick sova hos hennes värdfamilj som bodde på en riktig Harry Potter-gata. Okej, jag och Hannah såg Harry Potter i vartenda hörn. Men ändå.

Söndagen blev det engelsk frukost, lite Brighton-shopping med livemusik i bakgrunden, posering på stranden som visade sig vara superfin och sedan åkte vi på utflykt en timme utanför Brighton där vi drack afternoon thé och vandrade upp till klippor. Engelsk landsbyggd – ljuvligt! Det var som att de bara hade ställt dit massor med får och kor som dekoration på alla gröna kullar.

En underbart fin helg! Tack älskade vänner!

”Men Emma! Mobilbilder igen!?” 
”Jag veeet.” 

8 Okt

Sorg, avsked och kärlek

Lördagen 13 september var en solig dag. Jag hade varit iväg till Skellefteå på jobb och satt uppe på Heden för att se match. Vi såg ambulanserna åka förbi, men vi kunde aldrig ana vad som hade hänt.

Lördagen 13 september slutade lille Sive att andas medan han sov. Lille älskade Sive som var en son, en lillebror, ett barnbarn och ett barnbarnsbarn. Sive som var mitt kusinbarn och som jag var gudmor till.

Den eftermiddagen fick jag vara med på akuten och ta farväl. Jag fick hålla honom, inlindad i en filt. Jag fick gråta, be för honom och stryka hans lilla kind. Det var de mörkaste timmarna i mitt liv, och ändå är jag tacksam över att jag fick vara där. Tacksam för att jag fick dela den stunden med honom och familjen.

Det finns ingen logik i att ett barn som snart blir sex månader inte längre får leva. Det går inte att gömma sig bakom någon förklaring eller rimlighet, utan det är bara hårt, grymt och mörkt. Sorgen blir fysisk och det gör ont att andas när man tänker på hur orättvist det är, hur närmaste familjen har det och hur livet ska kunna gå vidare för dem.

I fredags var vi på begravningen som ingen ska behöva vara på. Begravningen där det står en liten, oskyldig kista längst fram. Begravningen där föräldrar behöver ta avsked av sitt barn.

Men det är som prästen Karin sa. Nu är Sive på en plats där inget barn kan dö. Och jag tycker om att tänka på att han får möta sin morfarsfar Olle för första gången. Hur Olle presenterar Sive för farfar Herbert och farfar Tore som på bredaste bondskan konstaterar att det där minsann var en fin pojk.

Den här dikten skrev mamma till begravningen:

Sive, du fattas oss
varför, vi ej förstår
Vi ville lära känna dig under många, många år
Du var så lätt att älska,
vi var många som höll dig kär,
men på vita änglavingar du lämnade livet här
Det sägs att i himlen gator av guld man ser
Vi vet Sive att ditt leende kommer att förgylla himlen alltmer

Sive, lova att du flyger förbi ibland och hälsar på. Oftast hos din mamma, pappa och bröderna såklart. Men ibland kanske du kan svänga förbi hos oss också. Kanske busa med en gardin eller lägga Jakobs byxor i vardagsrummet så att han tror att han har gått i sömnen.

Vi ses sen vännen.

8 Okt

Bokmässan. Läsarnas paradis.

Aldrig klingar ordet vardag så fint som när man har varit borta länge. Jag var nästan fnissig igår kväll när jag äntligen fick pyssla på hemma en kväll med Jakob. Äta middag, tvätta, städa och sedan veckohandla. Livet som rockstjärna tär på en.

Okej, rockstjärna var kanske att ta i. Jag skulle mer säga… kommunikatörseinstein.

Okeej då. Jag har bara varit och rest lite med jobbet. Det hade inget med min briljans att göra. Nöjd nu? Va? Va?

Jag ligger ju typ två veckor efter i huvudet, men vi började ju alltså med Bokmässan dit jag åkte med mina två kollegor. Ett stort HURRA för Bokmässan! Dagar fyllda med massvis av billiga böcker, kända författare och intressanta seminarier. Åh, så roligt det var! Det kan hända att jag köpte tolv böcker. Vilket faktiskt är ingenting i sammanhanget. Det var mest för bagageutrymmet som jag var tvungen att lägga band på mig själv.

Jag hann också förbi på middag hos kusin Angelica och Olov i deras nybyggda hus, och det var så roligt att få träffas!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)