23 Sep

Finfika på en vardag

Alltså måndagar när man får jobba hemifrån på förmiddagen, sitta i frisörstolen på eftermiddagen och sedan avsluta kvällen med lyx-super-mega-kvällsfika hos grannarna Johanna och Nils (och med Madde). De måndagarna är verkligen inte svåra att ta sig igenom. Det var då ren tur att middagen innan var ytterst sparsam för annars hade nog inte Jakob orkat bära mig på ryggen hem.

Som han alltid annars gör.

(Hur var det där med att alla borde få vara häst någon gång…?)

(Åh du tar så bra mobilbilder! Äääsch, tacktack.)

Idag är för övrigt sista lugna kvällen innan en par veckors intensiv reseperiod drar igång, där vi startar med att åka till Bokmässan i Göteborg med jobbet för inspiration och vidareutbildning.

Böcker och Göteborg, hur bra?!

18 Sep

Detta med att leva

Det är rätt tomt i huvudet. I lördags hände något som förändrade livet, och den här veckan är en vecka i sorg och med mycket känslor. En första vecka med en sorg som nog alltid kommer att ligga kvar och som kommer att finnas där som en grå skugga över det andra. Jag har försökt formulerat något att skriva men det är för tidigt, och det ligger för nära.

Därför skriver jag nu för att be om förståelse för att jag inte kommer skriva något mer om det här i mina blogginlägg tills vidare och för att be er att ta hand om varandra. Det har sagts tusen gånger och det tål att upprepas – livet kan förändras i ett ögonblick.

Så just nu försöker jag rikta blicken uppåt, lära mig leva med känslorna och ta tillvara på allt det bra. Igår fick jag spendera en eftermiddag med människor jag älskar, och ikväll ska jag och Jakob på konsert där kusin Petter medverkar. Och sedan en helg med mycket att se fram emot.

Fint så.

10 Sep

På middag hos en favorittjej

I måndags var jag bjuden på middag! Jag, Barbapappa, Pippi Långstrump, elefantmamman och elefantbarnet. Som värd stod Cecilia och till middag blev det både tygsmörgåsar med salami och stekt ägg. Och sedan tygtårta på det! Vilken fest.

Alltså den här tjejen. Jag har ju inga egna barn, men under resan med henne kan jag verkligen skriva under på att ”man känner att det är så härligt just den här åldern”!
Som man får skratta. Och bli irriterad också i och för sig, för damen gör verkligen inte alltid som man vill. Men oftast är hon så rolig.

Igår till exempel började eftermiddagen med att jag blev tillrättavisad när jag kallade pappa Jan-Ovall som Cecilia och Olle alltid sa förut. Men nej, igår tittade hon istället konstigt på mig och säger: ”Han heter inte Jan-Ovall. Han heter Jan-Olav.”

Och som vi leker. Det är mycket jagande, gömmande och springande. Oftast ska pappa vara monstret och jag och Cecilia ska fly i panik, innan vi samlar oss och gemensamt attackerar pappa med tygfrukter. Och ja, jag är såklart häst och Cecilia ryttare. Att försöka springa på alla fyra med en snart fyra år gammal (och ganska stadig) människa på ryggen medan ryttaren ropar ”fortare!!!”, det är verkligen något jag unnar alla att få uppleva.

Sedan ska hon ju självklart gömma sig också. Igår var det under filten medan man hörde tydliga ”PIIIP” med två sekunders mellanrum, och däremellan var det ett ivrigt fnissande. Och ibland blir det fel. Som när hon gömmer sig bakom gardinen och plötsligt sticker fram huvudet och uppfordrande ropar: ”Men Emma, säg piiip då!!” trots att det är jag som letar.

Gulliga, roliga, underbara lilla människa.

9 Sep

Choklad i mängder

I fredags drog Café Tre igång igen efter sommaruppehållet och jag tycker verkligen att det är en mycket trevlig tillställning att få vara en del av! Visst, när man åker hem från jobbet på fredagseftermiddagen och vet att man ska fortsätta vara igång med uppgifter till kl 23 på kvällen, då kan det kännas lite motigt en stund. Men så kommer man dit och blir så glad av att se alla härliga cafétjejer, och sedan möts man bara av glada och berömmande människor hela kvällen! Och plötsligt minns man inte alls att man var trött efter jobbet!

I fredags var kvällens tema choklad. Jamen ni hör ju! Choklad är faktiskt inte min favorit rent smakmässigt men man måste ge att choklad ser otroooligt frestande ut. Och av det jag hann smaka så var det ljuvligt att äta också!

Nästa gång är det rosa bandet-tema! Bröst och rosa är alltså nyckelorden. Vi sa att vi som serverar fick välja själv vilket nyckelord man vill ha som klädtema.

Jag har inte bestämt mig än.

5 Sep

Höstens pysselprojekt

”Åh snälla Emma, ska du aldrig berätta om det där projektet du hade gjort research för?” Självklart mina vänner! Det har verkligen varit lugnt på pysselfronten senaste året. Anledningen är att det är mycket lättare att få tid till att pyssla när man går skola två dagar i veckan jämfört med när man jobbar heltid…. Märkligt det där.

Hur som helst, i höst hade jag trots allt tänkt hinna med att piffa upp mitt gamla Barbiehus som en överraskning till Cecilia att leka med hemma hos mor och far. Huset har Linas morfar gjort (om jag minns rätt?) och många av de fina trämöblerna som jag tog fram ur kartongen härom helgen har farfar gjort efter prydliga ritningar från mina mor.

Jag minns fortfarande hur jag fick följa ett snöre för att hitta det ljuvliga huset som mamma hade inrett med möbler, gardiner och små dockhustapeter! Tyvärr har det blivit lite slitet på senare år efter utlåning till förskola och så vidare, men nu ska det rustas!

Och ja, ni förstår ju hur kul det här är. Egentligen är små dockskåp ännu roligare rent inredningsmässigt eftersom det finns oändligt med saker dit (till Barbie är det mest ful plast), men jag har tänkt att med lite fantasi ska det gå att bygga och göra det mesta själv.

Så nu har jag börjat min ihopsamling av gamla tapetstuvbitar, tygsnuttar och golvlösningar, och sedan har jag införskaffat färg, sprayfärg och glasspinnar till golvlister. Jag lovar att hålla er uppdaterade!

4 Sep

En dag med djur

Något som jag verkligen tycker om med att mor och far är familjehem är alla saker man får göra när man har ett barn att ta med. För mig som fortfarande typ är ett barn är ju det helt perfekt att alltid ha ett barn att dra med sig till barnbio, badhuset eller på exempelvis Gran-dagen som var i söndags. Och att de sen redan var två vuxna som var där med två barn, (eller som när vi var på Äventyrsbadet med åtta vuxna och tre barn), det bryr jag mig inte om. Jag följde med!

Och Gran-dagen i strålande höstsol var ju helt ljuvligt. En dag när man får klappa på alla djur, se barnen rida hästar (hej avundsjuk), äta hamburgare och hålla kaniner. Om jag hade varit en katt hade jag kurrat av välbehag. *kurrrrrrr*

Cecilia var milt upprörd över att hon bara fick rida en liten häst och deklarerade tydligt för kvinnan som gick bredvid att ”nästa gång, då ska jag rida en stor häst!”.

4 Sep

Låt oss tala om bussar.

Okej, alla ni som aldrig har pendlat eller åkt mycket buss i perioder kanske finner detta helt ointressant, men låt oss tala lite om bussar. Efter att ha pendlat varje dag nu sedan första april så känns det verkligen som att man har kommit in i vad som gäller. Vi har till exempel några grundregler:
– Man har ett säte och inget annat
– Man pratar inte med någon bredvid eller i telefon på morgonturen
– Om man snarkar är man dödens. (det var en man som drog sådana timmerstockar en gång att hela bussen lämnades sömnlös. Och en sömnlös buss är en upprörd buss, hehe.)

För det är ju bara så att alla sover på morgonen. Alla sover. Punkt. Och det är märkligt det där med att sova på buss för man märker liksom aldrig när man somnar eller vaknar? Där sitter man och blundar, tänker lite på att man måste handla inför det som ska bakas till helgen, ”Oj, idag hinner jag nog inte somna innan vi är framme” funderar man innan alarmet plötsligt stör. ”Mäh? Jag ställde ju klockan på 40 minuter, varför tjorvar den??” hinner man tänka innan man inser att man är framme. Snopet är ordet.

Jag har också insett det mysiga med busschaufförernas situation, för ni vet hur mysigt det är när man kör bil och alla i bilen somnar förutom en själv (såklart)? Det känns liksom sådär gosigt att alla ligger tryggt och sussar medan man själv rattar omkring med lite svag radio i bakgrunden. Tänk då för busschauffören!? Varje morgon får hen köra en hel timme med 70 sussande små människor bakom sig. Jag ser som framför mig hur busschauffören tittar i bakspegeln med ett litet milt leende mot alla oss söta resenärer som sitter med halvöppna munnar och slängande huvud. ”Seså, mina små resenärer, sov nu så att ni orkar dagen” 

1 Sep

Lägenhet till salu

Ni har väl förresten inte missat att lägenheten ligger ute till försäljning? Så till dig som alltid har drömt om att leva mitt liv i den fräscha lägenheten på Kolmilavägen – nu har du chansen! (Hehe) Du kan köpa lägenheten, köksbordet, soffan, hyllor, vad du vill! Pojkvännen tar jag dock med mig. Ifall du nu hade siktat in dig på honom.

Det är lite konstigt att se sitt hem på Hemnet, och jag tycker faktiskt att det är finare i verkligheten. Här hittar du den!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)