22 Maj

Hej Stockholm!

Ikväll åker jag till Hufvudstaden! Det var ett tag sedan jag var där och förutom det uppenbart roliga i att få spendera en helg med några favorittjejer så ska det bli riktigt trevligt att återse själva staden också. Ett Stockholm under försommaren är inte att underskatta! Så grymt roligt det ska bli!
Alla de gångerna jag längtar efter att få barn så att det gör ont i mig – då försöker jag minnas de här stunderna av total frihet när man har både tid och pengar för sådana här helger.

Förra våren i Stockholm. Samma väder (hoppas jag), samma tjejer och samma upplägg. Helst. Fast den helgen är svårslagen…

Förstår ni förresten kontrasten, vi ska till Stockholm och blev ombedda av Lina att ta med badkläder eftersom det tydligen ska vara jättevarmt – och Jakob ska och åka skidor vid Riksgränsen!? Nu!? I samma land!? Mitt i sången ”nu grönskar det”?? Det är en galen man vi talar om!

Och en fantastisk man ska tilläggas. Han har jobbat massor senaste veckan och i tisdags kom jag hem sent, gick ett varv i våran sjukligt stökiga lägenhet och la mig att sova kring 22.30. Då satt han fortfarande på jobbet. När jag vaknar är det helt städat i hela lägenheten. Sopor borta, kläder ihopvikta, ytor avtorkade. Skit i röda rosor och champagne – det här är äkta kärlek.

Igår var det alltså en ren fröjd att komma hem från jobbet och istället för att städa så kunde jag fokusera på att umgås med Jakob, äta thaimat, packa, vattna mina blommor och sedan lämna ett hem i toppskick.

Jakob. Glöm inte detta – ett städat hem gör mig till en lyckligare människa.

21 Maj

Den neonfärgade joggaren.

Eller kanske är det korallfärg jag har på min löparjacka..? Oavsett så är den… glad i färgen… Mycket färg. Om man säger så.

Jag har alltså börjat om med min årliga sommarjoggning. Det är ju inte annat än att man blir lite extra sugen att röra på kroppen utomhus när det är sådana här ljumma försommarkvällar. Och med ”extra sugen” menar jag alltså kanske 1,5 av 10 sugen. I vanliga fall ligger nivån på 0. Främst är planen att ta mig ut tillsammans med mina nya löparkompisar Johanna och Madde, men eftersom kvällarna tyvärr inte alltid är så lediga så har det den senaste veckan fått bli ett par turer på egen hand.

Och som jag flyger fram.

Låt mig beskriva en klassisk löptur:
Jag kommer ut ur lägenheten, ofantligt peppad. Tajta löparbyxor, korallfärgad jacka med matchande skor. Lurar i öronen med peppig musik och uppsatt hår. Solen på väg ner bakom horisonten. Oooh, aaah. Jag tar några ärtiga steg. Jag flyger! Efter cirka tjugo sekunder känner jag första mjälthugget. ”Ojdå, hehe, det kanske är bäst att värma upp ändå” tänker jag medan jag vrickar högerfoten. Ajaj, ojoj och några stapplande steg innan fotleden är stabiliserad. ”Nä vet ni vad, nu lämnar jag tillbaka de här skorna” tänker jag upprört eftersom jag bad särskilt om skor med extra bra stabilitet.

Fötterna är normala igen och jag drar på med promenaden. Det börjar snabbt kännas i rumpan och genast ökar tempot av ren nöjdhet över hur solen speglas i mina nyvunna rumpmuskler under de tajta löparbyxorna. ”Oh yeah, titta på mig” tänker jag medan armarna pendlar fram och tillbaka för extra snabbhetskänsla. Fem minuter passerar. Dags för jogging. Jag kan ju för sjutton gubbar inte promenera med en sådan ärtig utstyrsel.

Då möter jag min värsta mardröm. En annan joggare. En riktigt joggare som säkert har sprungit 25 minuter i sträck utan att promenera och som skulle hånskratta åt mina 1,5-minutersintervaller. Det är då jag tar beslutet.

Snabbt som tusan kastar jag mig under närmaste häck, pressar mig flåsande mot marken. Snälla låt henne inte se mig, låt henne inte se mig.
”Hur är det med dig, ramlade du?” hör jag samtidigt som jag pressar ansiktet mot det torra gräset och förbannar den korallfärgade jackan.

”Ojdå, hehe. Jag måste visst ha snubblat” mumlar jag medan jag kravlar mig fram från häcken. Hon tittar förbryllat på mig och…

Oj, eeh. Någon annan som… brukar jogga?

14 Maj

När hjärtat säger något annat

Jag måste få skriva lite om veckans sorgliga nyhet också, och det är att Alfons avlivades i tisdags… Alla stödjer beslutet eftersom hans utfall och aggressioner tyvärr bara har blivit värre. Om det inte är någon människa eller något djur han känner så kan han bli helt galen. Mot barn också. Vilket är så synd när han var så rolig och glad när han var med oss… Men en oberäknelig hund är ohållbart och veterinären gav rådet att ta bort honom. Det går inte att vara rädd för att något ska hända – händer en sak, så har det hänt en sak för mycket. Okej, där var de logiska argumenten.

Men hjälp vad jag grät i måndags! Både när jag ”sa hejdå” till honom och sedan när jag kom hem till Jakob. Alfons svarta, stora ögon som tittade helt omedvetet upp mot en och svansen som viftade så glatt… Och Martin som for med honom, och satt och höll honom medan han somnade in. Åh hjälp, nu gråter jag igen. Jag var inte alls beredd på att jag skulle tycka att det var så jobbigt. Lillgrisen. Söta, fina lillgrisen.

Jag hoppas att du får det bra i hundhimlen, fina du. Vi ses en annan dag.

14 Maj

Ett gäng bilder till

Godmorgon!

Jag bara måste få visa några bilder till, jag smyger in några mobilbilder också. Först vill jag bara skriva några saker som jag är glad för idag:

– att vi lever i ett tryggt och fantastiskt land
– att sommaren närmar sig
– att jag inte har dödat pelargonplantan som vi fick av Johanna Brundin (bra va!?)
–  att jag ska få vara på två dop inom kort

Men först… min utlovade vy-över-Jerusalem-med-mig-framför-bild!

Hejhej. Och så de övriga bilderna…

 

13 Maj

Det obeskrivliga Israel

Tänk ändå hur snabbt man kan transportera sig runt i världen nu för tiden! (Hälsningar, Emma 92 år gammal) I söndags vaknade jag upp i Israel, och på söndagskvällen la jag mig i min egen säng.

Och vilken vecka vi har haft! Jag vet dock inte hur jag ska berätta om den, för den har verkligen innehållit så mycket. Massvis med nya platser, intryck, känslor, funderingar, människor och mycket mer. Man vet liksom inte om man ska börja i änden kring arkitektur, turistplatserna och hur läckert det var att flyta i Döda havet, eller om man ska prata om det otroliga i att befinna sig i landet och miljön där det mest i bibeln utspelar sig, eller om man ska reflektera kring den elva meter höga muren som israelerna bygger för att hålla ute palestinierna och hur konflikten verkar helt olösbar ju mer man vänder och vrider på den, eller eller eller…

Jag har nog inte sorterat allt riktigt för mig själv heller, men en sak är säker – ett minne för livet! Jag tror jag låter bilderna berätta istället. Jag får nog dela upp det i ett par inlägg. Mycket fint att titta på.

7 Maj

Påminnelse!

Hej vänner! Jag befinner mig fortfarande i det heliga landet, men om ni vill se mina dagliga uppdateringar så kan ni se min instagram: hemmahosemmas, där gör jag dagliga eftermiddagsuppdateringar!

I övrigt har vi det fantastiskt härligt!
Jag har sååå många bilder att visa er. Tre inlägg kommer det kräva – minst.

Ha det bra!

20140507-200104.jpg

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)