29 Nov

Bryssel när det är som bäst!

Det är verkligen en förmån att få resa till en plats där någon man känner redan har bott ett tag! Så otroligt smidigt. Någon som hittar, vet alla bra ställen, har koll på transportsystem och hur saker och ting fungerar. Vi hade en riktig superhelg i Bryssel!

Legoutställning, choklad, julbasar, fantastiskt sällskap – och goood mat! Som vi åt! Kött, strips (som faktiskt kommer från Belgien ursprungligen), indiskt, fika, go´frukost! Jag älskade go´frukostarna. Älskar frukost. Bröd. Choklad. Marmelader. Nypressad juice. Ge. Mig. Frukost.

Tack för en jättefin helg, kära vänner!

28 Nov

En klassisk skit-vecka.

Nä, vet ni vad. Kan det inte bara helg så att den här veckan är slut någon gång? En klassisk skitvecka om man får tala klarspråk. Min och Jakobs 7-årsdag blev en enda gråtfest (inte på grund av Jakob, han var så bra och fin så) och efter ett par dagars försök till återhämtning längtar jag mest efter en lång lördagsdag med mys i soffan, julfrukost och filmen Love actually. En vilo-dag helt enkelt.

Ibland kan jag verkligen längta efter den gången då man faktiskt får några veckors semester. Å du ljuva semesterveckor. Tänk, få hinna vila ordentligt, inte bara komma upp på plus minus noll. Det som är intressant med lite längre ledighet är att det skapar sådan kreativitet, i alla fall för mig. Jag blir sugen på att skriva, måla, pyssla och får sådan lust att fixa saker NU NU NU! Den gången jag hade ett par veckor ledigt innan ett sommarjobb skapade jag Älskad-halsbanden och det var så otroooligt kul! Jag hade kunnat ”jobba” med det hela veckor, bara för att jag var så pepp! Det ska jag unna mig någon gång.

Kreativ retreat. 

Det blir bra det.

22 Nov

En ägd Mr. Bear

20131122-152828.jpg
Psst. Hej. Emma B. Larsson här. Jag sitter på Arlanda och är på väg mot Belgien för uppdraget nu, kom. De små koalaungarna tog sig igenom säkerhetskontrollen och läget är under kontroll, kom. Kroppsvisitering av mig dock. Två stora gorillor till karlar. Jag höll mig lugn medan vi gick in i rummet, men sedan BAAM, två snabba högerslag, en vänsterkrok, double-eye-pook och dom var nere. Ingen kroppsvisitering här, kom.

Jag skrek högt i rummet för att påkalla uppmärksamhet och när jag hörde steg utanför, gömde jag mig snabbt vid sidan om dörren. Vakten kom in, såg mig inte, ett snabbt nacksving och jag kunde gå ut. Jag upprepar: läget under kontroll, kom.

I helgen blir överlämningen problematisk. Femton koalaungar ska överlämnas till Mr. Bear och för jobbet får jag 30 små klädnypor i trä för pyssel. Mohehehe… Så ägd Mr. Bear…

SKOJA!!! Det var ju bara jag, Emma?!? Hahaha vem är det som är ägd nu..?

18 Nov

Grattis du älskade!

24 år fyller Jakobimo idag! Hurra, hurra, hurra!

Firade honom med släkt och familj gjorde vi redan igår och idag var det jag som ordnade frukost på sängen med tillhörande presentöppning. Fina, fina Jakob. Jag har liksom känslan av ”tänk så stor han har blivit!” idag. Lite märkligt kan tyckas… jag menar, det innebär ju att jag också har blivit lika stor…? Men det är liksom den känslan jag har, vi blev ihop när han var precis fyllda 17 år och man har passerat frisyrer, stilar, körkort, skolor och jobb, tandställningar, aktiviteter och plötsligt inser man bara att vi är stora och att han, den där tonårskillen som jag blev ihop med, är vuxen, har jobb, betalar räkningar och – fortfarande är tillsammans med mig!

Lill-Jakob. Tänka sig, 24 år… Du var gullig då, du är gullig nu och du kommer att vara gullig när jag skriver samma typ av inlägg om 50 år!

13 Nov

Den okända spontaniteten.

I måndags hände det. Det som aldrig tidigare hänt i mitt och Jakobs förhållande. Fel, vi bytte inte identiteter under en dag. Nej, vi såg inte buskisteater tillsammans och nope, vi pruttade inte i varandras närvaro.

Vi var SpONtAna. 

Jaaa, jag vet!?! Hur sjukt är inte det!??! Jag och Jakob, även kallade ”de som tar sjuttioelva år på sig att boka en resa”, bokade en spontanresa till Belgien nästa helg! Från noll till bokat på cirkus tre timmar. Det är bra jobbat för att vara oss! Vi bestämde att det är precis sådana galna infall man kan göra när man är dinkies (double income, no kids)(visst är det ett fantastiskt uttryck?). Plus att vi var väldigt sugna på att hinna hälsa på Hanna och Anton som bor där för tillfället, och insåg att det inte fanns så många helger kvar att spela på.

Sedan ska vi ju faktiskt iväg till Paris med värsta gänget över nyår också! Jag är helt chockad. Vem är vi och vad har vi gjort med Emma och Jakob? 

Äh. Förresten. Skit i dom. Jag gillar oss bättre.

Det ska i alla fall bli väldans trevligt! Ni som känner oss, jag säger bara: Norge, Belgien, Paris – på samma år!?!? Jag vet – det tar sig!

12 Nov

”Var det bara jag som såg…?”

Vilken trevlig helg det blev! Musikcafé på Kustkyrkan i lördags, spelkväll med vänner, Fars dag med sådana oändliga mängder mat och tårta att jag inte har behövt äta något sedan dess. Vilken glädje att få fira sin fina, fina pappa!

Okej, jag ljög. Nej, inte om min fina, fina pappa utan om maten. Jag har ätit efteråt. Flera gånger. Nu vet ni.

För övrigt börjar längtan efter julen sakta att smyga sig på. Jag tycker tiden går så fort nu så jag hinner liksom aldrig vara med så är det plötsligt första advent. Men julpysslet ligger redo, julmusiken poppar redan och jag har börjat inventera mitt förråd av julpynt i huvudet. Behövs det ändå inte någon liten extra ljusslinga? En trevlig ljusstake? Och hur många jularrangemang behöver jag? Månntro…?

Låt mig lista mina bästa julartister:
– Carola (överlägsen!)
–  Celiné Dion
– Peter Jöback
– Sanna, Shirley, Sonja
– Tommy Körberg (O helga natt)

Vad har jag missat??

*sjunger med till: För en minut sen braaaann den, en sekund, sen försvann den, var det bara jaaaag som såg? Tänd ett ljuuus…*

Jag ger er konstverket: ”Mobilen som gjorde sitt bästa”

8 Nov

De oundvikliga besluten.

Som det snurrar i hjärnan just nu. Jag kan liksom inte fokusera på något eftersom det är några viktiga beslut som ska tas här i framtiden. Alla dessa beslut. Jag förstår att det är en förmån att få ha olika bra och spännande alternativ, men ibland är det enklare att inte behöva välja. Att det liksom bara finns ett bra alternativ. Som jag själv kan styra över. Men kombinationen många beslut plus saker jag inte har kontroll över tar verkligen energi. Jag blir bara… trött. Matt. Orkeslös. Bara av att konstant tänka. Det är så mycket som spelar in och lägger sig i vågskålarna. Det skulle bara vara skönt att någon gång inte ha ett hack framöver att oroa sig för. Att liksom bara kunna se den upplysta vägen ett par år framåt.

Samtidigt är jag glad över att det bara handlar om ”värdsliga ting” som jobb, pengar, bostadsort. Jakob och familjen vet jag exakt var jag har – och de är ju ändå det absolut viktigaste. Resten löser sig. Resten blir bra oavsett.

I kontrast till beslutsångesten känner jag en stor tacksamhet. Tacksamhet över att jag faktiskt har rätten att välja vad jag vill göra med mitt liv. Tacksamhet över att jag och mina närmaste får leva och vara friska, tacksamhet över den situation som jag befinner mig i just nu. Allt kan förändras, inget är konstant. Men just nu, just i detta ögonblick, har jag det bra. Jättebra.

Den känslan ska jag sträva efter att få känna igen, när saker och ting kan komma att förändras.

7 Nov

Att sova med en vampyr

Jag har en tendens att bli besatt av saker. Jag bara måste gå all in. (Vilket kan vara ett släktdrag nu när jag tänker efter. Känner igen det där hos både vissa syskon och kusiner…..) Tårtdekoration? Jag måste ha allt. Böcker? Jag måste läsa hela serien – i sträck. Träning? Eh. Näää..? Huvva skit. Varför finns inte träning med i den här kategorin?! Det kan man kalla otur.

Hur som helst, samma sak gäller då TV-serier. De serierna som jag har sett går lätt att räkna på en hand. Men som jag har sett de få serierna. One Tree Hill har nio säsonger som jag utan problem har plöjt igenom från början till slut säkerligen sex gånger. Och nu – Vampire Diaries. (Fem år efter alla andra….)

Jag måste se det hela tiden. Medan vi äter. Hela kvällen. Jag stiger upp tidigare på morgonen för att hinna se vid frukosten. Denna besatthet resulterar ju självfallet i att jag även tänker på vampyrer resten av tiden. Jag drömmer om vampyrer på nätterna. Ofta är ju jag då Elena och har både Damon och Stefan som vill ha mig. (Förlåt Jakob, du är den enda för mig. Okej, men för säkerhetsskull så anger jag härmed Ian Somerhalder som mitt frikort. Bara in case. Och nej, du får inte ange någon av mina vänner som frikort för att hämnas. Som du jämt gör……)

Ibland när jag och Jakob kramas och jag pussar honom lite på halsen så brukar jag stanna upp. Jag drar sakta överläppen över huggtänderna och försiktigt, försiktigt lägger jag tandraden mot halsen och PANG. Jag hugger till. Jakob stapplar bakåt och frågar vad jag håller på med. Han tar sig för halsen men det kommer inget blod. Inte ens ett märke syns eftersom huggtänderna aldrig fanns där. ”Jag ville bara prova…” säger jag skamset. Jakob kollar på mig. Säger att det är slut på Vampire diaries-tittandet. Mumlar något om att han inte vill bo med ett psycho. Jag försöker skämta bort det hela. Låtsas som att jag bara skojade.

Men på natten, när han ligger med ryggen mot mig, så smyger jag upp bakom honom. Sakta, sakta drar jag överläppen över huggtänderna…

Jaha, nähä. Jag avslutar med ett citat:

”Tre elefanter är fler än fyra myror”
– Martin Larsson, 21 år 

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)