21 Maj

Älskade halsband

Idag har jag spenderat dagen med att göra ännu en laddning med halsband, det är verkligen otroligt roligt att det fortfarande droppar in beställningar på älskad-halsbanden trots att det nästan är ett år sedan jag började göra dem! Jag blir alldeles varm i hjärtat varje gång någon säger att de tycker om dem.

För övrigt måste jag tipsa om dem just nu eftersom det närmar sig studenten och examenar (hrm..?) av alla de slag – ett perfekt tillfälle att ge bort ett halsband till någon som man tycker mycket om!

Gå in och kika bland färgerna och se ifall det är någon som du gillar – och ifall du har speciella önskemål kring färgval så går det självklart att höra av sig till emma@hemmahosemma.com!

Nu ska jag åka iväg till barndomshemmet och träffa lillan, det var ju flera dagar sedan jag såg henne! Ve och fasa.

Åh. Lilltjollran… *stryker en ömhetstår ur ögonvrån* 

20 Maj

Bröllop i hufvudstaden

Nu är jag tillbaka! Jag har inte glömt er, min frånvaro i helgen beror helt enkelt på att jag har varit på ett uppdrag som jag inte har kunnat skriva om förrän nu – jag har nämligen varit nere i Stockholm på bröllopsbesök hela helgen!

Jag fick för ett par månader sedan den ärofyllda förfrågan om jag kunde tänka mig att ta hand om Hannahs barn under helgen när hon skulle gifta sig, samt göra ett gäng med bröllopscupcakes. Barn, cupcakes och bröllop. Tro det eller ej – jag tackade ja.

I fredags flög jag alltså ner, mötte upp med Hannah och Gustav och drog sedan hem till dem för att baka cupcakes medan Hannah gjorde sista skönhetsärendena. Nittiofem cupcakes bakades och dekorerades med frosting och små flowerpasteblommor som jag hade gjort här hemma.

Under lördagen drogs den härliga bröllopskarusellen igång och fototagning, frisör och smink ordnades för Hannah och tärnorna Amanda och Amelia hemma i lägenheten medan jag tog med de små liven till parken. Stockholm+barn+jag=orolig jag. Det kändes som att alla barn skulle springa ut framför bilar och bli kidnappade av pedofiler ungefär hela tiden. Jag var så nojig att jag var tvungen att ta på mig superman-dräkten. Med en lång mantel tog jag barnen på ryggen och flög över alla faror med ena näven framför mig i luften (vadå ”jag har tagit den posen av någon annan”??), gissa om det blev stora ögon på de andra kidsen när vi landade i Vasa-parken. Så ägda, de hade säkert transporterats dit i barnvagnar hela högen.

Barnen överlevde, så även jag, och tillslut var det vigsel-dags! Jag säger bara – så vackert. Hannahs dotter Rosa sjöng låten ”Halleluja” så att hela kyrkan snöt ikapp och brudparet strålade där framme vid altaret! Fina, fina dom.

Efter det drog jag och brudnäbbarna hem och mådde gott resten av helgen tills de blev hämtade under söndagen av mor- och farföräldrar. Jag å andra sidan drog iväg till Lina för att fortsätta på bröllopstemat, vi ska nämligen vara värdar på Elin och Lars bröllop i sommar! Mitt första värd-bröllop! Så väldans roligt! Något som är mindre roligt är att jag nu är hemma och ska göra sista rycket med C-uppsatsen. På onsdag ska den in. Må Gud vara med mig.

16 Maj

När jag lär ut min löparteknik

Klara, färdiga, GÅ! Alla springer. Hundratals, ja tusentals små fötter kämpar sig över vårens första grästuvor när barnen i bländande reflexvästar armbågar sig fram genom myllret. Stampet av fötterna får det att mullra i marken när de passerar mig och en pojke i klarblå mössa springer förbi. Blicken är riktad framåt, han är fokuserad. Den här pojken siktar på seger.

25 meter är avklarade, dags för vätskepaus. De små dricker i långa klunkar, de har inte bråttom – här gäller det att släcka törsten. De större bryr sig inte om svedan i halsen. Tiden tickar, målet måste nås. Stationen med hallonsaften passeras och nu kan den enorma massan av ungar se den. Målgången. Stora bokstäver som vittnar om att plågan snart är över. Löpstegen blir längre, ljudet från när de galonklädda benen gnider mot varandra ökar i frekvens. Fem meter kvar, två meter kvar och DÄR är första löparna i mål! Jubel, fanor som vajar i vinden, de många segrande små nävarna som skjuter mot skyn. Alla är segrare. ”Yeeees!” ropar någon som droppar in en bra bit efter täten, vad spelar det för roll – målsnöret är passerat. Alla är segrare.

Japp, idag har årets Myran-loppet avgjorts. Och nä, det var kanske inte tusentals som sprang men ett drygt tjugotal färgglada förskolebarn kutade den lilla rundan. Cecilia var överlägset bäst – vilket löpsteg! Vilken elegans, vilken grace! Som en rosa gasell parerade hon över grästuvorna. Vilken tur att jag lärde henne min löpteknik i så tidig ålder..!

14 Maj

Ett olämpligt låtval

Finns det något värre än att ha olämpliga låtar som har fastnat i huvudet? Idag kommer jag på mig själv med att sjunga på ”I like big butts and I can not lie” i kön till maten på skolan. Det finns något otroligt pinsamt i ögonblicket när man snabbt kniper igen munnen och kikar sig runt för att se om någon lyssnade och tycker att alla tittar på en lite konstigare än i vanliga fall. Sedan för att inte låtsas som att man precis gjorde något pinsamt så fortsätter man liksom att nynna på någon helt annan låt som att det var det naturligaste bytet i världen.

Samma sak igår när vi åt palt hos farmor, då kom jag på mig själv med att småsjunga på den här reklamlåten om språkkurser där en familj inte förstår vilka ord som sägs i låten och glatt diggar med. Den har en väldigt trallvänlig melodi och innehåller bara en mening men det finns något tveksamt med att gå och småsjunga ”I wanna fuck you in the ass” som om det var ”Den blomstertid nu kommer” man nynnande på… Som tur är tror jag farmor är i precis lika stort behov av en engelskakurs som de i reklamen, så förhoppningsvis förstod hon inte det minsta av ordens innebörd. Annars är det jag som blir utan palt nästa gång. Hehe.

Jaha, nähä. C-uppsatsen väntar. Det är för övrigt bara en vecka kvar innan den ska lämnas in. Jag känner mig förrådd! Det var ju nyss en hel termin kvar och nu har någon bara knäppt med fingrarna så att det liksom bara är ett par veckor kvar till examen? Vem tog min sista termin?? Kliv fram och erkänn!

12 Maj

Räddad av drakarna.

Oj, jag tog visst bloggledigt några dagar! Torsdag och fredag var fyllda med träning, skola, filmmys med Elina och Sarita (vi såg en superfilm – Safe Haven!), samt trevlig after work med klassen. Och i helgen har jag och Jakob haft lite internet-”retreat”, vi har nämligen hängt ute på stugan i stort sett hela dagarna och där finns det inget nät. Jakob har jobbat och jag har läst, lagt på mer ved på elden, tittat ut på det regniga havet och så har vi haft med matsäck. Ganska skönt att vara ”avskärmad från stora vida världen” för ett tag! Och mysigt att bara få hänga med fin-Jakob!

För övrigt gör jag det jag kan för att hålla sommar-ångesten i schack. Ja, jag vet att jag kanske är märkligast i världen men det är något med alla förväntningar på de långa, soliga sommardagarna som man borde tycka om, när alla ska vara lediga och härliga samtidigt som man vet att man själv jobbar som jag bara har lite motsägelsefulla känslor inför. Det blir liksom en krock mellan ”Jakob har en månad semester medan jag jobbar”/jag har ett superroligt sommarjobb/jag missar många roliga saker/jag måste passa på att göra roliga saker när jag är ledig trots att jag kanske bara vill vila/ovetskap inför hösten/Lina kommer inte vara hemma i sommar/vi ska få gå på kusin Elin och Lars bröllop!/jag vill inte att skolan ska vara över – ja, ni förstår, en salig blandning av roliga och klump-i-magen-saker.

Äh, innerst inne vet jag att det kommer att bli en bra sommar, som det så ofta blir! Vi har just sett tre avsnitt Game of Thrones på raken och jag tror det är det som gör mig melankolisk. Det är något med alla de avhuggna kroppsdelarna som lätt kan göra en tung i sinnet. Det är bara drakdrottningen som ger mig lite hopp. Hon är bara så cool!! Ibland drömmer jag att det är jag som äger tre drakar. Med en sammetsröd mantel skulle jag sväva fram under himlen och ropa ”EEELD!” ifall jag såg någon som gjorde något dumt. Sedan skulle jag återvända till min tron och alla drakar skulle vakta mig från hemska saker som sommar-ångest och framtidsoro. Hahaha! Så ägd ångesten skulle bli när den såg att jag hade tre drakar!! *lutar mig i drömmen bakåt på tronen samtidigt som jag sakta stryker en drake på huvudet med mina juvelprydda fingrar. Sååja, Drakis, såååja.*

8 Maj

Med sommaren framför oss

Idag har varit en bra dag, mina vänner! Jag kände det redan imorse när jag vaknade att ”denna dagen – ett liv.” Förmiddagen spenderades på stan med Viktor och Sarita där vi letade och hittade en stilig kostym åt Viktor, jag har hunnit sitta på skolan och ha handledarmöte samt att vi har blivit bjudna på ljuvlig grillmat ute på stugan med Jakobs familj och kusiner. Så härligt att sitta där och äta grillat och veta att man har hela sommaren med massvis av grillningar och stug-tid framför sig! *paxar hängmattan för mig själv*

Förresten, vet ni vad jag har märkt? Att det inte längre kommer några recept på den här arma bloggen! ”Man kan ju baka fast man tränar” – jo, jag tackar jag, det kan man säkert, men så har det icket blivit. Det var jättelänge sedan jag bakade och pysslade känns det som. Därför har jag utsett morgondagens ”extra-lediga-dag” till en bakdag. Eller ja, jag ska i alla fall hinna tårtpyssla lite eftersom jag har ett mycket ärofyllt tårtuppdrag i framtiden… *Ooooh, säger ni och blir så väldans nyfikna. En av er refererar till den gamla klassikern att har man sagt A så får man minsann säga B, någon annan vet redan om det hemliga tårtprojektet och lutar sig nöjt tillbaka medan en tredje hoppas på att få smaka. Jag själv, jag bara ler slugt och säger: ”Såååja, såååja, ni ska få veta mina små vänner, tids nog så ska ni få veta” samtidigt som jag låtsasdrar mig i skägget*

**Okej, förstår ni det sista? Handrörelsen som liksom drar längs hakan som om det fanns ett skägg?**

***…Inte? Eheh. Jaha, nähä. En ny dag i morgon. ***

6 Maj

Fotbollssäsongen har startat!

Ooooch… nu… är… fotbollssäsongen igång! Japp, jag och Jakob såg årets första utomhusmatch igår när lillebror spelade (ja, alltså ni trodde väl inte att jag spelar fotboll själv?? Jag bara tittar på fotboll!). Mina kära bröder har ju alltid spelat i samma lag (SAIK såklart) men sedan några månader signade Martin över till ett annat lag. ”Roligt!” tänkte jag som hoppades få anledning att se ännu fler matcher i sommar. Icke sa Nicke, säsongen hade inte ens börjat så var det nyopererade knät trasigt igen för honom så nu blir det bara ett lag ändå. Snöpligt.

Vi har bestämt oss för att skapa en ny tradition i familjen – vid vinst för Storfors blir det kvällsfika hos mor och far efteråt! Jag har en känsla av att det kan komma att bli så även vid förlust. Jag menar, vem vill skippa gemensamt kvällsfika? Det är ju supermysigt! Juh.

I övrigt har det har varit en riktig… måndag. Började dagen med att vara inställd på att fokusera stenhårt på C-uppsatsen. Efter en halvtimme låg jag i nedsläckt sovrum och kände hur migränen smög på (vilket brukar resultera i många kräkningar och det var jag icket redo för). Men! Jag hann nog mota iväg den med vila och Ipren för efter ett par halvtimmar i viloläge var jag redo för det inbokade lunch-bodypump-passet. Roligt med bodypump! Duscha, hem, äta och sedan har jag varit supereffektiv med C-uppsatsen här på eftermiddagen. High five med mig själv! Nu är jag värd en halvtimmes bokläsning innan det är dags för middag. Yes! *slänger mig i soffan och ler lyckligt, och lite obehagligt, medan jag öppnar boken*

4 Maj

Ett knivigt beslut

Gästerna på Café Tre måste verkligen ha haft svårt att välja igår! Så mycket gott! Själv hann jag med att prova både en våffla och en bit citron- och marängpaj. Gottgottigottgott (ska sägas med små, ihopknipna läppar och liksom lite barnslig röst. Var kommer det här ifrån förresten?? EDIT: Har googlat och det kommer tydligen från Bröderna Jeppsson och deras reklam om Carlshamn Mejeri! Roligt, hehe).

Här får ni ett litet axplock av fikabordet!

För övrigt vaknade jag med en känsla av att jag har glömt att jag ska göra något viktigt idag. Irriterande, för trots att jag inte har något jag måste göra så kan jag nu inte bara slappna av och liksom skrota omkring här hemma utan nu ska man gå och fundera över vad man egentligen har glömt. Trots att jag inte har glömt något. Tror jag. Kanske.

Ifall vädret tillåter kanske man tar sig en cykeltur idag, sedan tror jag att det lutar åt att det blir konsert på Storstrand ikväll!

3 Maj

En snorkråka i pepparkakan

Alltså barn. Som jag kan fascineras av dessa små varelser. Många pratar ibland om barn som att det liksom bara är en grupp av besvärliga, krävande och snoriga tingest, men ibland får man verkligen stanna upp och inse att det är små personer med egna personligheter och intressen.

Jag hann med ett förmiddagsbesök på mammas och Cecilias förskola idag och det kan verkligen vara underhållande att bara stå och titta på någon av dem. Se hur de liksom sitter och häller sand i en hink, packar med spaden, mumlar att det minsann är en pepparkaka, hur de tittar upp och kikar runt omkring, letar någon som vill smaka. ”Emmaaa? EMMAAA! Cecilia har gjort pepparkaka, jättegott.” säger lillan medan hon försöker mata mig med spaden. Plötsligt hajar hon till och stoppar ett litet korvfinger in i näsan. Skiner upp, tittar mot mig. ”Cecilia hittade en liten, liten snorkuse!” Åh. Eh nej tack, jag vill inte ha den, sätt den i pepparkakan vettja. Stackars lille pojken som sedan blev offer för provsmakning. Han hade nämligen inte vett nog att ”låtsas-äta”…

Fredagens tips är för övrigt att komma förbi på Café Tre på Djupvikskyrkan mellan 18-22! Jag ska hjälpa till i fiket och det ska bli lika roligt som alltid! Hääärligt med helg!

1 Maj

Träningsuppdatering, vecka 10 dag 3

Vet ni? Jag var tvungen att gå i bloggarkivet och kolla när jag började träna för jag hade tappat räkningen! Det ni, det är stort för mig som bara kortis-tränat förut! Jag förstår inte, jag har väntat på ett träningsryck i hela livet och plötsligt så bara är jag mitt i ett utan att knappt ha tänkt på det. Det är inte så dumt, det.
Men okej, låt mig då lista positiva och negativa saker med träningen:

Positiva:
– Jag är nöjd när jag har tränat, jag känner mig grymt duktig!
– Jag märker att jag får muskler!
–  Sötsuget minskar (jo faktiskt)

Negativa:
– Jag tycker att det är tråkigt
– Jag märker inte att jag blir slimmare? Trots den ”stora” träningsökningen från mitt tidigare liv där träningen var noll.
– Jag väntar fortfarande på ”du-blir-så-mycket-piggare-effekten”

Jag skulle verkligen vilja säga att jag älskar att träna nu för tiden, men sanningen är att jag skulle kunna sluta med träning för resten av mitt liv utan att så mycket som tveka om jag ändå fick bra kondis och muskler. Men det har jag liksom förlikat mig med – träning kommer troligtvis alltid vara något som jag får tvinga mig iväg på. Vissa saker i livet är tråkigt och det måste göras ändå och för mig hör träningen dit.

MEN slutsatsen hittills är ändå att det inte är några problem att träna minst tre gånger i veckan. Det hinner jag och jag tror ändå att det i slutändan är värt det för välmåendet och fysiken. Så, mitt mål var att träna minst 12 veckor – haha, det kommer att bli lätt som en plätt! Jag planerar att fortsätta mycket längre än så!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)