18 Dec

En sådan där bajshistoria

Åh, jag bara måste berätta vad som hände i söndags. Det var som rena rama buskis-teatern hela kvällen!

Det börjar med att jag och Jakob kommer hem vid 7-snåret efter att ha varit borta hela helgen. Johanna och Fredde ska komma och fika kvällsmat halv 8. Vi öppnar dörren – och det stinker. Stinker i hela lägenheten! Japp, en laxbit har legat i komposten hela helgen med diverse annat och har blivit jordens stinkbomb. Och jag säger bara, Jakob är inte en städmästare alla dagar på året, men när det luktar illa så blir han som galen. På 14 minuter så viner han runt i lägenheten, han springer med soporna, diskar kompostlådan, dammsuger hela lägenheten, vädrar, skurar hela lägenheten, han sprayar och torkar på varenda yta – vi snackar bänkar, stolar, bord, dörrar. Den filmen i lite snabbspolning alltså, som jag skrattade! Och blicken – en galen blick!

Vi hinner precis få lägenheten i någorlunda ordning när gästerna anländer. Vi fikar, myser med Elis som är på strålande humör och har det trevligt.
Då ringer Martin och frågar om vi kan sköta valpen Alfons ett par timmar och det kan vi såklart. Jag tar upp Alfons i lägenheten, ställer ner honom på golvet. Då ser jag det – han börjar bajsa! Jag skyndar mig att lyfta upp honom, men det är försent. Bajset faller, jag håller hunden med raka armar, trampar i bajset. Springer haltande i bara sockar (ville inte ta med bajshälen i golvet) nedför trapporna, ställer ut hunden som bajsar klart samtidigt som jag står kvar i dörröppningen. Plötsligt kommer en bil och Alfons tar ett par steg mot vägen vilket innebär att jag skyndar mig ut i bara strumpor för att hinna plocka upp honom.

BOOM! Dörren slår igen bakom mig. Jag har bajs på hälen, står med sockar i snön – och har ingen nyckel. Vad ska man göra? Jo, man ropar: ”Jaaaakob!”. En gång, fem gånger, tio gånger, allt argare. Ingen Jakob. Jaha. Nähä. Jag vandrar runt byggnaden, hoppas på balkongdörren. ”JAAAKOB!!!!”. Alfons gnyr, han vill inte vara ute längre. Det vill inte jag heller. Jag går tillbaka i sockarna, fötterna börjar domna av. Fortsätter ropa mot köksfönstret. Funderar på alternativ. Gå till pizzerian och be om att få låna telefon? I bara strumpor, med bajs på hälen och en valp i famnen? Japp. Jag får göra så. I samma ögonblick ser jag det, Jakob som springer nedför trapporna. ”Hur länge har du stått här?”.

Länge. Allt för länge.

Och nä, det här var inte en skojhistoria. Men det var ändå ett riktigt skämt.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)