16 Nov

En överraskning som inte blev.

Åh,  jag tycker det är så roligt att det börjar komma in halsbandsbeställningar till julklappar! Jag bara längtar efter att få komma hem och pyssla i ordning dem allihopa! Jag har börjat göra en ny färgvariant.. hehe, spännande, spännade! Jag kan ge er en ledtråd… rosa… mm, hehe… Eller ja. Nu sa jag ju liksom hur varianten skulle se ut. Ja, alltså jag gör en rosa. Ååh. Det var den överraskningen.

Hur som helst, gå in och beställ ett du med vettja! Jag slår in alla beställningar så fint jag bara kan i julig stil!

Vet ni vad jag ska göra snart? Jag ska checka ut från kontoret och sedan ska jag flyga heeem! Åh, så väldans mysigt det ska bli! Jag blir nästan tårögd bara jag tänker på det..

15 Nov

All by myself…

Sitter ensam på kontoret. Sätter på Celine Dions  klassiker, ”All by myself”. Mimar för mig själv, ”wheen I was yooooung…”. Tittar ut genom fönstret, låtsas att jag är med i en film. Kameran zoomar in mitt ansikte, jag fäller ner blicken. ”I never needed anyone..” artikulerar jag tydligt, alldeles för tydligt. Det blir inte bra i rutan känner jag, inte naturligt. ”Nobody´s home..” mimar jag med minimala rörelser för att kompensera, läpparna rör sig knappt, det bara väser fram. Eller ja, i mitt huvud alltså, i verkligheten mimar jag ju.

Jag börjar waila för mig själv, versen byggs upp, lite klink, klink. Sedan kommer det. ”Aaaall by myseeeeelf”, jag ställer mig upp, stolen faller, ”don´t wanna be”, jag kastar huvudet bakåt, sträcker armarna i luften, ”aaaall by myseeelf”. Sluter plötsligt ögonen, och tyst, så tyst viskar jag ”anymoooore”. En tår rinner sakta nerför kinden.

Nä, nu ljuger jag. Jag lyssnar inte ens på Celine Dion, jag lyssnar ju på ”In kommer ting” med Kapten Röd. Svängig låt, den borde ni lyssna på! Och tänka sig, nu är jag inte ensam på kontoret heller! Hehe. Jaha, nähä. Det här blev lite märkligt…

14 Nov

Jag mig trött är nu typ

Jag säger bara – vilken dag! Vi har haft omslagsfoto för decembernumret och det har varit ett härligt kaos från morgon till slut. Superkul! Ni får hålla utkik efter C/o Hannah & Amanda – magasinet när det kommer ut om ni är nyfikna på vad vi har pysslat med!

Men man blir trött. Hemskt trött. Man vill bara gå och lägga sig för natten på momangen. Min hjärna kan knappt formulera ett vettigt blogginlägg, så bättre än såhär blir det inte idag.

Vet ni? Jag tror jag lägger mig på soffan tills vidare. Jag kan ju faktiskt ta en power nap fram till läggdags. Det är faktiskt ingen dum idé – bra tänkt Emma! Tack Emma, du är inte så dum du heller. Äsch, det är du som är geniet Emma. Haha, lägg dig nu Emma, tack för berömmet! Tack själv, sov gott Emma. Sov gott du med Emma.

13 Nov

En burk varm choklad och fina små barn

Vet ni? Jag fick hålla i en liten bebis igår. Åh, det är så väldans många bebisar och småbarn som jag tycker så mycket om nu för tiden, jag bara längtar efter dom allihop! Cecilia, kusinbarnet Ralf som jag hör har börjat gå, lille Elis, alla fina barn här, syskonhunden Alfons (det verkar inte bli namnet Bob). Okej, Alfons är ingen bebis, men de får hämta honom på lördag och honom längtar jag också efter! Jag vill bara ha små liv runt mig hela tiden! Jämt! Okej, nu känner jag plötsligt att jag kanske har valt fel karriär. Dagmamma, förskolelärare – hej? Äh, det kan vara bra att inte få för mycket av det goda.

På tal om att få för mycket av det goda, innan jag for från de norrländska skogarna så fick jag ett tips som jag bara var tvungen att prova, en ge-bort-varm-choklad-burk! Fiffigt va?

Jag bara blandade ihop varm choklad-pulver, hackade lite choklad, la i minimarshmallows, och sedan i med det hela i en fin burk och en liten etikett. Tadaa! Allt som behövs är några deciliter varm mjölk. Som alltid när det är burk-pyssel så behöver man inte ge bort specialburkar som man kan öppna och stänga med anordning, utan rengör vilken burk som helst, och täck över locket med någon liten tygsnutt! En gammal kökshandduk, en bit gardin, eller varför inte ett trevligt papper?

11 Nov

Fars dag och en hundpromenad

Fars dag idag! Men för första gången i mitt liv så märks det knappt. Jag är ju nämligen väldigt långt bort från min fader och morfader. Lite sorligt är det faktiskt. Speciellt eftersom det brukar bjudas på så väldans gott fika på Fars dagar… Hehe.

Men självklart har jag telefonerat min kära fader och jag har även framfört en sång! Det kändes dock lite ensamt att sjunga själv? Oftast brukar det vara en hel familjekör. Men – grattis älskade pappa på Fars dag! 

Jag ska låtsas att det är Fars dag 2011. Då fick jag nämligen äta den här.. Åh, så gott… gee mig tåååårtan… (ska sägas med lite obehaglig röst)

Nä, när det nu inte blir något fika denna söndag så har jag passat på att göra nyttosaker i stället. Liksom för att väga upp åt det extrema hållet. Inget fika – bara duktigheter. Söndagar är bra dagar för att komma i fas. Jag och Lina har också hunnit promenera med en hund som heter Ebba. Fick för övrigt sådana tydliga flashbacks från när vi gick typ fyran och alltid gick ut och gick med labradoren Tessie som var vår frökens hund. ”Hej, får vi gå ut med Teeessie?” Det fick vi. Och sedan fick vi alltid något litet gott, trots att vi var synnerligen självinbjudna. Hon var snäll vår fröken! Hunden Ebba var också snäll. Och lika sugen på godis som vi var, de där gångerna i fyran.

10 Nov

Plötsligt brast det.

Åh, jag åkte fel med tunnelbanan igår. Skit också. När jag plötsligt märker att de ropar ”Nästa: Globen” så insåg jag ju att: ”Nä, äsch då, det där bidde ju fel.” Så jag reser mig lite vingligt medan tåget kräner fram. Tar mina väskor och går framåt, ursäkta, oj, ursäkta. Tåget svänger vänster och jag råkar nästan sätta mig i knät på en herre ”Ojoj, hehe, förlåt så hemskt mycket”. Han skrattar bara, jag fortsätter framåt. Tillslut är jag framme vid dörren som leder in till chauffören. Jag öppnar, dörren går trögt. ”Hejhej, hehe, alltså jag undrar bara, det är ju fredag och jag insåg just att jag tog fel tåg, inte tror du att du kan svänga förbi Sandsborg på vägen hem?” Jag fattar inte varför han ser så konstigt på mig. Som att jag är trög. Men vid nästa stopp är det jag som står på perrongen och innan dörren till chaufförs-kupén stängs hör jag mig själv säga ”Ta dig i brasan.” Men hjälp!? Snabbt som ögat springer jag mot rulltrappan. Tittar inte tillbaka, pressar ihop ögonen. Kinderna blossar, hur kunde jag säga så? Det är alldeles tyst i rulltrappan, trots alla människor. Plötsligt brister det. Jag öppnar ögonen, stirrar omkring mig. ”Jag blir så ARG!!” skriker jag plötsligt. Jag kastar väskan in i glasrutan till höger om mig och stampar flera gånger i trappan medan jag skriker. ”Aaaaaarghh!”
Plötsligt är det som att jag vaknar upp. Vad tusan är det jag gör?? Skammen sköljer över mig. Jag plockar upp väskan, mumlar ett förlåt och sedan stiger jag på tåget som leder till Sandsborg.

Skoja. Det är klart att jag fattar att tåget inte kan svänga förbi Sandsborg? Det går ju på räls. Ju!

Ikväll har jag Emma-myskväll, laddar energi inför kommande veckan som kommer innehålla massor med spännande ”jobb”-saker, ännu en inneboende-flytt och till helgen åker jag hem och hälsar på i Piteå! Klockan 22.30 kommer jag stå där på flygplatsen i Luleå. Som jag ska krama Jakob! Jag ska krama honom till söndagskvällen då jag åker igen. Med några få pauser för familje-kramar. Bra plan.

8 Nov

Citronkladdkaka med vit choklad

Jag måste förresten dela med mig av min vän Magdalenas bästa svänga-ihop-bak, citronkladdkaka med vit choklad. Hjälp. Så. Gott. Jag skämtar inte, den är gudomlig. Och (okej, det börjar kanske låta klyschigt) men den är faktiskt superlätt att göra! Märkligt nog blir den dock aldrig lika god som Magdalens…? Och ändå är den tillräckligt god! Ja, då förstår ni ju.

Du behöver:
100 g smör
2,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 1/2 mjöl
2 ägg
100 g vit choklad
1 stor citron (riv skalet och pressa ut saften)

Gör såhär:
– Smält ihop smöret och chokladen.
– Vispa ihop äggen och sockret pösigt, och blanda sedan i resten.
– Grädda i ugnen 12-15 min i 175 grader.
– Ät och njuuut!

8 Nov

Med ett härligt gäng!

Trallallallaaa, jag har det ganska bra jag! Förutom nu att jag inte är nära Jakob och min familj så trivs jag fantastiskt bra på min praktik! Det är flera som har undrat var jag är, och här kommer svaret:  jag är med superhärliga trion Hannah WidellCecilia Blankens och Mikaela Wetterling på Perfect Day (Amanda Schulman är ju inte på kontoret eftersom hon har fått en liten Frances) och jag stormtrivs! Nu har det gått några dagar och plötsligt börjar man känna att man faktiskt kan göra någon nytta och inte bara sitta som en fågelholk hela tiden. Finns det något jag inte uppskattar så är det just att känna mig meningslös. Jag vill bidra! Lära mig! Prestera!

Stockholmstrafiken håller dock fortfarande på att ta livet av mig, men jag lär mig! Sakteligen. Däremot gillar jag inte när jag måste byta från grön linje. Jag kan grön linje nu, okej? Från Lina till praktiken. Från praktiken till Lina. Det räcker.

För övrigt har jag suttit och googlat på massa bloggar på senaste tiden och blev extremt sugen på att göra en rejäl bloggmakeover. Jag ska göra en liten dummie och sedan ska jag utnyttja Jakob-har-saknat-mig-fenomenet (om han nu saknar mig vill säga… han skulle bara våga icke-sakna mig…) och be honom fixa med själva funktionen när jag kommer hem. Jaaa! Så gör vi!!

 (förlåt för alla mobilbilder, men så kommer det tyvärr vara medan jag är här nere..)

7 Nov

Jag lever!

”Jag… krax… lever…” Jag sträcker ner armen mot vattenytan, handflatan räcker inte som skopa när jag skyfflar i mig vatten. Törsten brinner, jag klarar det inte! Såren har för länge sedan torkat  och allt som är kvar är ett streck av levrat blod. Jag har inte ätit på flera dagar och fingrarna har sakta börjat förtvina på grund av avsaknaden av vatten. ”Jag.. måste.. dricka..” Hehe, skoja! Jag lever absolut. Men mina dagar ser ut som sådana: Vakna, tunnelbana, praktik, tunnelbana, sova. Mer ryms inte. Jag blir alltid så väldans sliten när jag börjar på något nytt, det är som att allt tar jättemycket energi plötsligt bara för att jag inte har vanan inne. Och nu är det både ny dagssyssla, annat boende och ny stad – ja, ni förstår kanske om jag är lite sömnig på kvällarna!

För övrigt har jag det bra! Jag gör mitt bästa, försöker komma in i någon slags rutin och försöker att inte tänka så mycket på nära och kära hemma i Piteå. Åh hjälp, jag förstår inte de som flyttar iväg typ ett år till något avlägset land, snälla nån, jag träffar ju Jakob och familjen om en och en halv vecka nästa gång! Jag är en sån fjant…

4 Nov

Snäll-Stockholm och lyxköttbullar

Vet ni? Jag börjar bli kompis med Stockholm. Stockholm är inte så svåråtkomlig som jag trodde, hon har faktiskt börjat visa en mjukare sida nu. Hon kanske läste mitt blogginlägg där jag bad mina Stockholms-vänner att ta hand om mig och tänkte ”Vet ni, Emma har faktiskt varit här några gånger nu. Man kanske skulle ta och göra en insats för att få henne att trivas!” Och det går framåt!

Idag har jag bytt boende och jag befinner mig nu hos Lina. Vi har varit på Ikea och köpt extrasäng, sedan har vi avslutat med tjejmiddag på Matboden. En trevlig middag är verkligen ett tips på hur man förlänger helgen!

20121104-213148.jpg
Nu ska jag snart lägga mig. Men det mina hyresvärdar inte vet är att jag har en plan. Jag ska vänta tills klockan slår tolv slag. Alla sover, det är tyst. Försiktigt ska jag sätta ner fötterna på det kalla vardagsrumsgolvet och sedan ska jag smyga fram till sovrumsdörren. Det gnisslar, jag stänger snabbt igen. Lyssnar på deras andetag, fortsatt tunga. Blåljus utanför fönstret, sveper snabbt förbi på vägen utan att någon reagerar. Sedan ska jag försiktigt, försiktigt göra bytet. Utan att de märker det ska jag flytta över de små sovande kropparna till min extrasäng och tyst dra ut dubbelsängen till mitt hörn i vardagsrummet. Så väldans snopna de kommer bli när de vaknar! Hahaha!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)