20 Okt

Flyttahemifrån-skoj och barndomenärslut-ångest

Plötsligt händer det. Plötsligt handlar lillebrodern på Ikea till sin första lägenhet. Plötsligt får han och blivande sambon nyckeln i handen och plötsligt står jag där på knä i deras vardagsrum och skruvar ihop en hylla. Det är onekligen lite blandade känslor!

För det första är det såklart fantastiskt roligt och liksom coolt att bröderna också börjar bli vuxna. Jag flyttade ju när jag var 20, det är väl bara väldigt naturligt att Martin också gör det. Sedan är det ju hysterisk roligt att få hjälpa till lite, för just inflyttningen i den första lägenheten är ju speciell! Det mesta är nytt och ska ordnas packas upp och fixas. Och det går rätt fort, man intensivgör det liksom under ett par dagar. Ställa i ordning, plocka bort skräpet, se hur ett hem växer fram. Det är ju jätteroligt och jag är så glad över att man får vara med på ett litet hörn! Finns det förresten ett jobb som går ut på att ställa i ordning fina första-lägenheter? Det hade jag tyckt om.

Samtidigt är det lite skrämmande, just det – att bröderna också börjar bli vuxna. Min egna ”nu är barndomen slut”-ångest kommer tillbaka lite när jag ser lillebroderns ihop-plockade saker från tonårsrummet. Det är inte att jag har ångest för att jag ska bli gammal. Jag har hur mycket saker som helst att längta till och se fram emot, men jag har ångest för att alla delar i livet går så rasande fort. Jag hinner aldrig bli less på en period innan nästa automatiskt börjar ta över. Åh hjälp, ni hör ju. En sak är säker. Det är nostalgivecka för undertecknad!

18 Okt

Vuxenhet och äppeldryck

Det där med ålder. Jag börjar för första gången förstå känslan ”jag känner mig inte som..”-fenomenet. Jag minns när de äldre alltid sa, ”jag känner mig som 25 fortfarande” och man tänkte, ”hur kan du göra det, du är ju typ dubbelt så gammal?”

Men nu har det startat även för mig. Alltså, jag är ju ungdom? Jag hör till ungdomskategorin! Eller!? Plötsligt har jag insett att det inte är en självklarhet längre. För de som är 50, så ja, för dem, kanske jag tillhör ungdomarna. Men inte för ungdomarna?? När jag var konfirmandledare i sommar så insåg jag att jag tänkte att jag var ungefär lika gammal som konfirmanderna. Isch. Sedan inser jag att jag är sju år äldre än konfirmanderna. Sju. År. Äldre. Det är ju en tredjedel av hela mitt liv! Åh, hjälp. Jag är vuxen. Vuxen. Jag bor i en lägenhet sedan flera år, jag är sambo, jag är snart färdigutbildad, jag har vänner som börjar gifta sig och få barn, och jag tvättar, betalar räkningar, på pappret är jag ju vuxen – men jag känner mig inte särskilt vuxen? Så märkligt. Jag väntar ju liksom fortfarande på ”när man blir vuxen”. Samtidigt inser jag ju att jag har förändrats. Jag är inte femton år i huvudet längre. Och det är ju faktiskt helt okej, det är ganska skönt att bli äldre och mer erfaren (ja, ni hör ju hur jag låter, jag lovar, jag är bara 22 fortfarande).

Strunt i det, nu hade jag tänkt dela med mig av mitt äppeldrycksrecept. Men vet ni? Det blev inte gott. Nope. Inte i närheten av min svartvinbärssaft. Det kan hända att det beror på att jag inte är så förtjust i äppeldryck…. Men, mina vänner, ta ett eget recept – blir säkerligen mycket bättre. Flaskorna är dock rätt trevliga att titta på, och nästa gång får jag prova något annat! Jag skulle aldrig ha smakat dem, då hade man ju kunnat ge bort dem i god tro liksom…

17 Okt

En sockerbagare…

*Ska sjungas* Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Emmas bakningsdag, hurra, hurra, hurra!

Japp, idag ska det bakas. Jag gjorde en lista igår, handlade och idag vaknar jag upp och det är bara att sätta igång! Så härligt! Solen skiner och medan något bröd ligger och jäser så tror jag sannerligen att jag ska knalla mig ut på en promenad eftersom snön ligger kvar från igår – vilket verkligen är ovanligt. Alltså att första snön ligger kvar så pass länge, den brukar mest försvinna i samma stund som den tar i backen.
Jag kan inte låta bli att tycka om snö, det blir så vitt och fint! Speciellt när alla löven ändå har trillat av, då bara längtar jag till snö. Sen finns det ju förstås vissa praktiska nackdelar, som faktiskt mest har med bilen att göra. Skrapa, sopa, motorvärmare, sladda, ja ni hör ju.

Nä, nu kallar Hannah och Amandas fenomenala podcast och recepten väntar! Trevlig onsdag, mina vänner, trevlig onsdag!

15 Okt

Specialerbjudande för halsbandsbeställning!

Nej, det är knappt så man vågar säga det, men jag har suttit och vikt julaskar idag! Jag har inte ens hunnit våga börja längta till julen i år eftersom det blev en sådan olidlig längtan förra året. Men vad gör man inte när det börjar ramla in halsbandsbeställningar där det önskas julaskar? Vilket är superkul såklart!

Så ifall du vill börja i tid med julklappsinköpen är det bara att skicka iväg en beställning till emma@hemmahosemma.com, du kan kika på halsbanden här!

MEN jag har också ett specialerbjudande, fram till den 24/12 går det att beställa halsband där det står exempelvis ”älskade farmor”, ”älskade mamma”, ”älskade dotter” och så vidare i valfri färg! Halsbandet levereras i en jul-ask med en etikett att skriva på och allting kostar 150 kronor!
Självklart kan du fortfarande beställa ett klassiskt ”älskad”-halsband med ask och då kostar det som vanligt 120 kronor!

14 Okt

Brangelinas och kycklingreceptet efter behag

Hemma igen! Det är alltid märkligt hur mycket längre några dagar känns när man inte är på hemmaplan, vilken lyx med helg direkt när man kom hem!

Igår blev det middag med Hantons (Hanna och Anton alltså. Den nya grejen är att göra ”Brangelinas”-namn på alla par, jag och Jakob har dock inget som riktigt klingar så bra.. Jakma? Emkob? Jakemas? Nä, ni hör ju. Helkört. Så mycket lättare det är tillexempel för vännerna Viktor och Viktoria, de kallar man ju bara Viktors – rätt och slätt.) och sedan kom fler vänner förbi på en riktig spelkväll! Jag hade ett riktigt flow och vann faktiskt i alla spel, antingen ensam eller i lag! Kul när man känner att man är på topp!

Vem försöker jag lura? Jag vann inte i något spel. Noll. Zero. Däremot hann jag nog äta flest nötter, räknas det?

Vi bjöd på vår inlindad-kyckling-klassiker och jag fick en kommentar på recept, men något recept har vi tyvärr inte, man gör lite efter behag! Såhär brukar vi göra, gör klyftor och stavar av rokfrukter, typ potatis, morötter, rödbetor. Sedan lägger man grönsakerna i en plåt och häller mycket olja över, pressar i en vitlöksklyfta eller två, strör lite ärtskidor över och ringlar lite hounug. In i ugnen på ungefär 200 grader tills de se klara ut.

De färska kycklingfiléerna delar vi på mitten, lägger i skivor med mozzarella, soltorkad tomat, lite pesto, och salt och peppar. Virar sedan in dem i baconskivor, försteker så att baconen får lite färg, sedan in i ugnen under rotfrukterna i cirka 20-25 minuter. Det bästa är om man har en termometer, då är kycklingen klar vid 70-75 grader. Servera med sallad, beasås och dricka! Njut!

10 Okt

När flygplatsen är lite extra trevlig

Jag är i Stockholm! Yes, jag har alltså lyckats ta mig hit levande ännu en gång. Det börjar bli några Stockholmsturer nu eftersom Lina har bott här i drygt tre år, dock är det här bara en minisnabbis, redan i morgon lyfter planet igen.

Det där med flygplan och flygplatser. Jag tycker liksom om hela flygproceduren, speciellt när man är ensam. Hur man får skjuts/tar flygtaxi till Kallax, rullar fram sin lilla resväska och checkar in den själv, supersmidigt, och sedan vandrar man igenom säkerhetskontrollen och sätter sig någonstans med sitt lilla handbagage. Läser en bok och köper kanske något att dricka. Jag tycker bara det är fridfullt på något sätt, när man bara har sig själv att tänka på. Jag förstår att det inte är samma upplevelse med fem barn och när man ligger 30 minuter efter i tidsplaneringen, men så ser ju inte riktigt min situation ut nu…
Sedan är jag så rasande lugn inför själva flygresan, ofta somnar jag innan vi har lyft (vilket hände igår) och sedan vaknar jag när kaptenen säger ”nu landar vi strax”. I huvudet vet jag att jag kanske borde fundera över hur jag skulle skriva det sista sms:et om vi fick veta att vi skulle krascha eller vara nervös när det guppar men det är som att min kropp automatiskt intar ”sleeping mode”. Väldans trevligt om ni frågar mig!

Men sedan brakar det lös – när jag kommer till centralen. Alla dessa människor! Alla dessa tunnelbanor som ska åt tusen olika håll! Alla skyltar! Stress och åter stress! Det tar alltid sin lilla tid att vänja sig. Andas in. Andas ut. Men jag har tur som har Lina, hon brukar plocka upp mig ungefär där någonstans.

Nu ska jag ha skrivstuga här medan lägenhetsägarna är på diverse arbete/skola. Vi hörs när jag är hemma igen!

7 Okt

En annan dag

Hej mina vänner! Jag har just kommit på att det borde gå finemang att blogga från paddan. Och det gör det. Men – då går det ju inte ladda in bilder! Vilket antiklimax.

För övrigt har det varit en finfin helg! Café Tre i fredags, under lördagen jobbade jag och sedan var vi på middag och lotteridragning på EFS.

Det där med lotteri är spännande. Det är bara så, vissa har mer tur än andra. I vår familj vinner vi aldrig. Speciellt inte jag! Jag har nog inte vunnit en enda gång med en lott som jag själv köpt. Igår var det likadant. Jag satt där i bänken med min lott som jag hade till det stora lotteriet. En lott. Oddsen var inte särskilt stora. En lott av 500. Curth och Stigh står framme på scenen och drar vinnarna, de börjar bakifrån med de minsta vinsterna. En påse blåbär, tre påsar palt. Tillslut är de framme vid förstavinsten. En resecheck på 8000 står på spel, allt är möjligt – för de andra. Själv bläddrar jag i kameran, spelar nonchalant, trots att hjärtat klappar lite extra. De drar vinsten, nummer 381. 381!!?! Det kan inte vara sant, det är mitt nummer. Jag tittar på den skrynkliga lotten, nummer 381. Jag stirrar runt mig, folk börjar förstå, ler. Jag reser mig upp och ställer mig i gången. Då hör jag det. ”Jaaaaaa!” Ett vrål utan dess like får lamporna i salen att darra. Vrålet kommer från mig.
Jag börjar stappla fram längs gången, ökar farten, slår i tån i bänken några rader framför, faller. Sista biten kryper jag mot scenen, flåsar, ögonen rullar. ”Det är.. mitt.. nummer”, väser jag fram när jag räcker över lotten och publiken jublar ”Länge leve Emma! Hurra, hurra!”

Nä. Jag vann såklart inte den här gången heller. I nästa liv kanske.

4 Okt

Kanelbullens dag

Jag gör inte ofta bullar, helst undviker jag jäst-bakeri så långt det går. Men är det kanelbullens dag så är det, jag var ju bara tvungen att göra en laddning! Och vet ni? Det blev faktiskt riktigt lyckat! Annars tycker jag att det är svårt att få till fluffigheten, de blir lätt torra eller hårda, men de här blev bra. Perfekt eftermiddagssyssla när regnet öser ner och man känner för att inte sticka ut näsan utanför dörren på hela kvällen.

Plugga måste jag tyvärr göra. Ni hör, till och med bullbakning hamnar före pluggpunkten. Det är väl därför jag får tummen ut att göra allt möjligt i och för sig, eftersom pluggandet hägrar i horisonten. Och jag som brukar sätta pluggstopp vid 20 eftersom alla bra program börjar då och nu är klockan 19.41. Det blir kort men intensivt antar jag! Och så måste jag ju hinna med en bullpaus också. Jag är en upptagen kvinna! Nu: Hej bullar!

3 Okt

Teknikens under

Teknik. Vilket fenomen! Ibland kan jag verkligen vara glad över att jag ändå hann vara med under tiden när det fanns saker som VHS-spelare. Under tiden då man lyssnade på band i bilen eller under tiden på man bar runt på en freestyle. Jag är liksom glad att jag ändå har fått testa att lägga en LP-skiva i spelaren och att jag har haft en mobil utan färg. Bara för att kunna jämföra med allt som vi har idag!

Däremot kommer jag inte ihåg att man tyckte det var svårt att skriva på tangenterna. Jag kommer inte ihåg var man hämtade fakta innan Google fanns, jag minns inte hur jag resonerade kring min första mailadress. Den bara fanns där liksom, emmaits_me, som ett eko av bästisens mailadress.

Det är både läckert och lite skrämmande att se Cecilia manövrera på ipad och iphone utan problem. Låsa upp, bläddra fram till spelapparna, öppna. Trycka på hemknappen ifall något märkligt kommer upp, för att återgå till menyn. Hon vill lyssna på Manboy eller se Teletubbies, peka på djuren eller kolla gamla bilder. Jag var tvungen att fota henne idag, hur hon låg där och surfade i höstsolen. Ett och ett halvt år gammal.

1 Okt

Tepåsar när de är som bäst

Det är märkligt hur ”plugga”-punkten på att-göra-listan alltid verkar komma i sista hand? Nu har jag paketerat halsbandsbeställningar, gjort nya halsband, tvättat, städat, bokat Stockholmsresa, gjort äppeldricka och fortfarande har jag inte kommit igång med plugg-punkten. Det är nog för att jag inte kan komma till ro med studerandet ifall jag inte har det snyggt och prydligt runt omkring mig, och inte har massa saker i hjärnan att fundera på. Det är bara det att helt plötsligt har komma-i-ordning-proceduren tagit hela dagen och inte ett enda litet studerande har gjorts…

Jag har till och med hunnit göra en liten gå-bort-present som jag tänkte tipsa om. Tepåsar är ju en populär gå-bort-present, förpackningarna är ofta söta, teet luktar gott och de flesta tycker om det! Jag vet inte vad ni tycker, men ibland kan faktiskt de klassiska tepåsarna vara rätt praktiska trots att man egentligen måste tycka om löste mer. Men tepåsar går liksom snabbt och lätt, man slipper diska de där tebollarna som det alltid fastnar små tefrön i och det kommer inte något te utanför när man doppar i koppen.

Ifall man då vill göra något lite annorlunda, inte har tid att göra eget te och vill ha ett tillfälle att pyssla, då kan man göra sina egna små tepåse-lappar. Man klipper och klistrar någon trevlig form, limmar ihop kring tepåse-snöret och lägger i någon fin ask eller kanske en fin burk som man har hittat i någon secondhand-butik. Det brukar finnas massor med fina burkar! Eller så tar man bara en glasburk och fäster ett litet tyg över locket med ett ett snöre.

Nä, vet ni vad. Nu har jag ingen punkt kvar på min att-göra-lista förutom plugg-punkten. För övrigt tror jag att jag slog rekord i antal bindestreck under det här inlägget. Femton stycken under samma inlägg verkar det som (och då tog jag ändå bort några överflödiga!).

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)