3 Sep

Ryggsäckar och en andra chans

Idag är första gången på hur många år som helst som jag packar ryggsäcken för första skoldagen! Alltså inte att jag packar inför första skoldagen – utan att jag packar ryggsäcken. Jag har nämligen blivit med Kånken och min hjärna susar tolv år tillbaka när jag stoppar ner block och pennfack i det stora facket. Jag minns ryggsäcken jag hade första dagen i skolan. En rosa, ganska plastig sak med Mimmi Pigg på. Det var tider det. Idag är den blå. Med en räv.

För övrigt känns det som att banala tingest som ryggsäckar är det enda jag kan tänka på idag, resterande tankeverksamhet är nämligen hos Victor Brännströms familj. Det är så otroligt sorgligt och tragiskt, det går inte förstå. På samma sätt som att man blir alldeles snurrig av att fundera på hur stor rymden är, på samma sätt går det förbi min hjärnkapacitet att förstå varför en 29-årig tvåbarnspappa plötsligt inte får leva längre. Än en gång får vi andra en chans och en möjlighet att hinna ta tillvara på tiden med varandra medan vi fortfarande är i livet. För andra finns den möjligheten inte kvar.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)