30 Sep

Ett litet söndagshej…

Idag har vi en sådan där dag. En sådan där regnig, hänga inomhus, laga god mat-dag. En dag som går snabbt och långsamt på samma gång. En dag som man inte behöver göra något ifall man inte vill. Och det är hääärligt! Jag grusar omkring i lägenheten, plockar lite här, lite där, vi har åkt och handlat i lugn och ro, vi har lyssnat på massor med podcasts medan Jakob har jobbat lite. Man förbereder sig mentalt inför kommande veckan helt enkelt. Ibland tänker jag att jag borde ta tag i något, ”passa på” att göra bort något. Sedan ändrar jag mig i samma stund. Sådana här dagar måste man få ha också, man kan inte alltid göra något vettigt, eller hur?

Snart ska vi göra söndagsmat och för oss är det baconinlindad kyckling, fylld med mozarella, soltorkad tomat och basilika. Det äter man med ugnsgjorda klyftpotatisar, morötter, rödbetor med vitlök och kryddor. Och så en grönsallad och lite päroncider. Sedan njuter man!

Ett litet lugnt söndagshej, bara.

29 Sep

Musik när den är som bäst

Det där med musik. Konstigt nog så lyssnar jag inte så mycket på musik, trots att jag själv har tagit sånglektioner i många år, uppträtt på konserter, gått i musikklass och så vidare. Jag vet inte varför, men det blir bara inte att jag sätter på musik självmant så ofta. Jag vet liksom inte vad jag ska lyssna på för jag vet inte riktigt vad jag tycker om.

Eller jo, jag vet vad jag tycker om. Ifall jag, helt ensam, får välja musik att lyssna på själv en kväll i lägenheten – då blir det powerlåtar. Alltså typ filmmusik, powerlåtar à la Whitney Houston eller pampiga jag-får-rysningar-låtar. Ibland får jag ett infall. Lägger ner en cd i spelaren, trycker på play. Och sedan dansar jag som att det inte finns någon morgondag. Jag mimar/sjunger allt vad jag orkar och skiter i om jag inte kan texten (vilket jag oftast inte kan och vilket jag ofta också får höra). Jag skuttar, hoppar, vevar med armarna. Ingen ser mig, ingen hör mig. Och adrenalinet pumpar! I mitt huvud vrålar publiken, jag är ”on top of the world”, de skriker, vill ha mer av showen!
Ibland skrattar jag högt. Antingen för att jag vill skratta eller så tvingar jag fram ett gapskratt som i sin tur framkallar ett riktigt gapskratt för att jag helt plötsligt ser mig själv utifrån. I de stunderna blir jag verkligen lycklig! Hur less, trött eller irriterad jag än är så går det liksom inte vara det längre på riktigt när man rullar på golvet i takt med soundtracket till ”Pirates of Carribean”. Okej, jag brukar inte rulla på golvet. Det vill säga, ifall jag inte har stupat i rena rama utmattningen av min egen, improviserade koreografi. Men i övrigt håller jag mig på fötter.

Jag plockade lite rönnbär härom dagen. En påse fryste jag in och den har jag tänkt göra rönnbärsgelé av och det som blev över la jag i min kära tårtkupa. Tände ett litet ljus, myste på, vilade – och sen satte jag igång musiken igen.

26 Sep

Äppelkoma utan dess like

Jag älskar tanken på att hämta in massor av naturens godsaker under hösten och sedan bunkra, sylta och safta inför vintern. Så väldans mysigt! Sedan kommer ju den lilla detaljen att naturens godsaker inte flödar i en lägenhet. Tyvärr. Men, vilken tur då att man får massvis med äpplen från pappa som han i sin tur fått från farmor (och som han har hunnit safta typ sex liter på, då förstår ni kanske hur mycket det var). Lycka! Jag tänkte att oj, det här gör jag lätt av med. Så jag började med äppeldrickan. Fyra-fem liter senare var kastrullen full. Då fortsatte jag med äppelmos. Ett par burkar senare fanns det fortfarande massor med äpplen kvar. Jag gör en äppelpaj tänkte jag, nej jag gör TVÅ bara för att jag nu ändå har ett gäng äpplen.

Nu då? Nope. 25-30 äpplen ligger fortfarande i korgen. Och nu har jag slut på äppelidéer! Några tips?

Äppelmoset gjorde jag med det här receptet. Äppelpajen som jag snabbt hittade här var otroooligt god! Alldeles knäckig och härlig med äpplen som smakar surt och sött på samma gång. Mums!

För övrigt laddar jag mentalt inför min mastodontdag imorgon. Hela dagen är uppbokad, oftast ligger det lite omlott också vilket kan skapa problem. Men, vad gör väl det om hundra år? Det är ju bara en dag..? Hur mycket kan gå fel…? Eller…….?

24 Sep

Charmen med hyrfilm

Det här med att hyra film. Vi hyr film rätt ofta, under vinterhalvåret är det nästan varje söndag. Ibland säger någon att ”men varför laddar ni inte bara ner?”. Och det direkta svaret vet jag faktiskt knappt. Vi har liksom ingen direkt anledning, det enda jag vet är att jag inte tror att jag har hört den frågan komma från mig och Jakob någonsin, ”ska vi ladda ner den?”. Vi liksom bara gillar grejen med att hyra film. Det känns reko liksom! Fara förbi på väg hem från en söndagsmiddag. Hälsa på grabbarna på Hemmakväll, de man börjar känna igen såpass att man även hälsar på dem utanför butiken. Sedan går man till nyheter, kikar runt, läser på baksidan. Ifall inget lockar går man vidare, neråt på nyheter-skalan. Prickar av i huvudet de man har sett, de man inte vill se. ”Den här då?” frågar kanske jag, håller upp en drama av det seriösare slaget. Jakob skakar på huvudet, ”finns den inte som blueray?” frågar han. Ånej. Jag har tagit upp en DVD-film. Jag tittar, alla blueray är uthyrda. Sätter tillbaka filmen, vet att då är det kört. Det får bli en annan film. Plötsligt hittar någon den perfekt, den tar vi. Vi vandrar vidare till ICA, hittar något gott att äta, kvällsmat eller lite godis. Åker hem och plötsligt blev söndagskvällen lite längre. Det är helt enkelt lite mysigt att hyra film, inser jag nu.

Jag antar att det är min klassiska ”jag-målar-upp-en-mysig-bild-och-så-försöker-jag-få-det-att-bli-så”-sida som spelar in, men det som förvånar mig är att Jakob också verkar ha det draget när det gäller hyrfilm. Inte mig emot! Igår drog vi dock en nitlott när det gäller film, ”Hamilton – I nationens intresse” var verkligt inte särskilt spännande enligt vår smak. Vi stängde till och med av den! Det gör vi aldrig!

I övrigt längtar jag efter några saker:
– Få praktik
– Ha en hel Emma-pysslar-dag utan dåligt samvete
– Dekorera en tårta (inget kalas i nära antågande dock, kan man baka en onsdagstårta?)
– Ha prickat av alla saker på min ständiga to-do-list
(Här måste jag bara tillägga att min to-do-list aldrig försvinner. Det beror på att det inte bara är tråkiga saker på den, när de jobbiga sakerna börjar tunnas ut, då kan det liksom stå ”pyssel-dag”, ”baka limpa med mormors recept” eller ”visa en instruktion kring något på bloggen”. Och om de någonsin är avprickade utan att nya, jobbiga har dykt upp, då kan det komma dit andra saker som att hälsa på någon som det var länge sedan jag träffade, planera ett framtida liv eller ja, varför inte starta ett företag? Ja, ni fattar. Det tar aldrig slut, det blir bara i större och luddigare skala. Men samtidigt, om det inte finns något jag vill göra, ja, vad gör man då?)
– Få barn

Det om det. I övrigt är jag rätt lycklig i själen just nu! Livet är ändå rätt bra härligt, kan vara lätt att glömma det mellan middagsplanering, skoluppgifter och tvättider!

23 Sep

Dessa efterlängtade paket

Kan ni tala om för mig varför det är så mycket roligare att ge bort en present som är i en liten papperspåse? Det finns något mysigt med att räcka över en liten påse, jag är verkligen inne i en papperspåse-period. Ännu bättre är det att Åhlens har kommit till staden för de har massor med fina påsar i olika färger! Dock är jag mest för kartong-brun. Det känns lite trevligt genuint sådär.

Däremot är jag inte förtjust i att bara ha en påse och inte slå in paketen! Paketen måste självklart slås in, annars blir det ju ingen överraskning.

Idag när vi skulle till Jakobs kusin Elsa hade jag cirka fyra minuter på mig att slå in, det vill säga, tiden det tog för Jakob att raka sig. Men saker kan faktiskt vara roliga trots att det blir stressigt, men jag kände verkligen att jag började längta efter att få sitta och göra superfina paket som får ta hur lång tid det vill. Med olika lager av presentpapper, massa snören, ett snyggt hemmagjort kort, en matchande dekorerad påse – ja, ni fattar. Det är ju snart jul så..

22 Sep

Finn ett fel

Titta på den här bilden, mina vänner. Finn ett fel. ”Nämen”, tänker kanske ni, ”hon har en levande blomma! Undra hur många minuter den har funnits”. Eller ”Oj, det där var svart och vitt. Trist.” Men det är inte rätt. Eller det kanske är rätt, men det är inte det jag tänker på.
Om ni tittar riktigt noga på bilden, studerar den nära, nära så ser ni en liten, diskret sladd som hänger från teven. ”Den såg vi inte!” tänker ni INTE, för denna sladd tar över hela bilden. Hela vårt vardagsrum. Den tror att den bestämmer här i huset, att den kan göra som den vill. Den kan hänga där, ful och förstörande, och vi måste lyda. Vi har inget val. Ibland på nätterna när den sover går jag upp ur sängen. Försiktigt, försiktigt sätter jag ner mina fötter på det dammiga trägolvet och trippar ut till vardagsrummet. Det knarrar! Jag stannar, fort, lyssnar efter en sladdrörelse. Ingenting. Jag kommer fram och sträcker ut min hand. Nu måste det gå fort. Ett. Två. TRE. Sladden rycks ut, viras ihop och slängs ner i närmaste låda. ”Hahaha!” skrattar jag hysteriskt när vinsten är min. Triumf! I samma ögonblick vaknar Jakob, vandrar upp och tittar på mig. Han står där tyst. Skakar på huvudet, plockar upp sladden ur lådan och sätter tillbaka den. Går och lägger sig igen.

Sladden har vunnit. Och när jag passerar den med sänkt huvud kan jag slå vad om att den ler hånfullt med sin sladdmun. En dag, sladden. Jag säger bara, en dag…

I övrigt håller sig möblemanget lugnt. Inga demonstrationer på senaste tiden. För övrigt är min och Jakobs lilla familj äntligen komplett igen! Det vill säga, Jakob är hemma. Undrar om man kan kalla två personer en familj? Troligtvis inte (EDIT: Jag googlade och det verkar som att en familj är en grupp, alltså inte bara två). Vad gjorde Emma igår tänker ni? Igår spenderade jag kvällen med Hanzenspartaj på Challenge, fick bland annat se en läcker modevisning! Plötsligt händer det, nattlivet i Piteå, here I come! Eller ja, igår alltså.

19 Sep

När kranen skruvas av och på

En ”ledig” dag idag! Jag som hade tänkt vara hemma och läsa kurslitteratur (okej, inofficiellt hade jag tänkt hinna smygpyssla lite också). Istället slutade det med att jag satt hemma hos mor och far och åt pyttipanna på murrikka (kommer aldrig ihåg hur detta stavas). Det blev opretentiöst och bra, såhär på en onsdag. Rätt mysigt hade vi det också, jag, pappa, Viktor och lillan.

Vet ni vad jag har funderat på de senaste veckorna? Det här med att leva sig in i andras situationer, i de som har det betydligt sämre än vad man själv har det. Det känns som att det är mycket hemskt som har hänt människor lokalt under senaste tiden och därför har jag inte kunnat sluta fundera.
För mig är det som en kran som går att skruva på och av. Jag har ganska lätt för att smygöppna den där kranen av medlidande. Försöka tänka mig in i någons situation. Och då gör det så ont, så ont – bara att tänka på hur det hade varit att behöva gå igenom något liknande! Bara att fundera på hur det skulle kännas att tillexempel bli föräldralös, förlora Jakob eller att bli utvisad från landet. Ibland tvingar jag mig att fundera på det, för att se vilken ångest det då är som väller fram. Jag öppnar kranen bara lite, lite, för att aldrig glömma att ta vara på varje dag. Som igår, när jag läste den här artikeln. Då lät jag kranen vara öppen, för bara några minuter. Men sedan stänger jag den igen. Hårt. Det måste man, för annars känns det som att man ska dö. Det går inte att sätta sig in i allas situationer – för plötsligt blir världen så fruktansvärt, oerhört grym.

Men det går att göra små saker. Som att ha ett fadderbarn och skänka en liten slant. Vara kontaktperson åt någon. Ställa upp för en medmänniska. Eller kanske bara skriva på en namnsamling. Idag skrev jag på en namninsamling för att familjen Raad från Älvsbyn ska få stanna, efter många år i Sverige. Det tar bara några sekunder och kanske, kanske kan det göra världen lite ljusare.

17 Sep

När saker hinner ikapp…

”Jag måste bara… Jag borde… Eller ska jag? Äh, jag kanske inte behöver..”. Så lät det igår. Anledningen? Jag hade en hel del skolarbete att göra. Men jag ville verkligen inte göra skolarbete på en söndag, jag ville vara med Jakob! Det är ändå så sällan man får kvalitéts-vara med enbart honom. Så vi såg fotboll, vi åt på Max, vi får ut till stugan så killen fick paddla lite, vi hyrde film och vi for ut och joggade tillsammans. Japp, Emma joggar två dagar under samma vecka, woop-woop! Det blev en himmelens mysig dag ändå. (Nynnar på ”Viiilken häärlig dag!” med Ted Gärdestad.)

Men idag däremot, idag fick jag bita i det sura äpplet. Nä, så farligt var det inte. Men jag började dagen med att göra en rejäl to-do-list. Och då menar jag rejäl. Dock är de största punkterna avprickade nu och resterande har jag planerat att fortsätta med imorgon. Åh, vad jag älskar listor. Listor, listor, listor! Mer listor åt folket!! Ännu mer gillar jag när listorna är avprickade. Mer avprickade listor!!! …åt folket? Antar jag?

15 Sep

Stjärna och tyg-bacon

Vet ni vad det här blev? Det blev en äta-gott-och-hänga-med-familjen-helg. Inte mig emot, har jag sagt att jag gillar min familj? … och att äta gott? Igår skapades go´middag med lillebror Viktor och Sarita, medan vi skötte lillan. Idag har det jobbats och nu sitter jag här hos mamma och pappa igen. Jag har ätit lite middag med Cecilia också, lite tyg-bacon och några tyg-plättar. Lite snålt med sylt, men i övrigt acceptabelt.

Pappa låg på köksgolvet och vilade efter maten idag. Mamma la sig bredvid honom och tillslut gjorde jag också det. Plötsligt fick jag ett infall, en ingivelse från ett högre väsen. Vi låg alla på rygg med huvudena i mitten. Jag tog min högerhand, greppade pappas hand. Sedan tog jag mammas hand med andra handen. De fattade vinken och greppade varandras händer. Sakta höjde vi våra sammanslutna händer. I bakgrunden hördes introt till Starwars och när händerna hade nått sin högst punkt hände det. Vi ropade tillsammans, som om det inte fanns någon morgondag, som man gör innan man rider in mot kriget, i fronten av en armé som är alldeles för liten i jämförelse med de tusentals soldater man ska möta. Vi skrek: ”Stjärna!”. Sänkte händerna, höjde dem, ”Stjärna!”. Plötsligt var ögonblicket över, våra stridsrop förbi.

Skoja! Det här hände inte alls idag, det var säkert tre veckor sedan. Jaha. Nähä. I morgon är det söndag, härligt!

13 Sep

Thailax med en krydda av jogging

Ni kommer inte tro mig, jag vet. Men jag har varit ute och sprungit IGEN! Själv den här gången eftersom det var hockey på tv… Jag var helt säkert på att min statistik skulle bli betydligt sämre utan Jakobs granskande öga, men jag sprang både snabbare och längre den här gången enligt appen Runkeeper! Tummen upp för mig!

Det kanske var vår goda middag som gjorde det. Magdalena hade tipsat om lax med chilisås så det var vi ju bara tvungna att testa! Mums i magen.

Du behöver:
4 portionsbitar laxfilé
100 g cashewnötter
3 dl sweet chilisås

Limesås:
2 dl matlagningsyoghurt
½ lime
Salt
Peppar

Tillbehör:
4 portioner ris

Gör såhär:
– Sätt ugnen på 200 grader.
– Hacka cashewnötterna och blanda dem med sweet chilisåsen.
– Lägg laxfiléerna i en ungsfast form och häll över såsen. Ugnsstek laxen i ungefär 25 minuter.

Limesåsen:
Pressa ner limesaften i yoghurten. Smaka av med salt och peppar. Låt stå i kylen och gotta sig ett tag.

Har ni förresten märkt samma sak som jag när det gäller den här bloggen? Det är ju bara recept hela tiden. Var är pysslet??? Jag har massa saker jag vill prova men jag får inte tummen ur! Kanske beror det på att mitt pysselskåp är så fullt att man inte kan öppna det utan att allt rasar ut. Kanske det. Eller så har jag bara haft annat för mig. Men snart – snart ska jag ha en pysseldag!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)